Troligen har det aldrig funnits liv eller vatten på vår tvillingplanet Venus.

 

Bild wikipedia. Färgkodad höjdkarta som visar de upphöjda terrae-"kontinenterna" i gult och mindre detaljer av Venus.

Forskare vid University of Cambridge som har studerat den kemiska sammansättningen av Venus atmosfär drar slutsatsen att dess inre är för torrt idag för att det någonsin ska ha funnits tillräckligt med vatten (om det någonsin funnits någon droppe alls) för att hav kunnat existera på dess yta. Istället har planeten sannolikt varit en brännhet ogästvänlig värld under hela sin existens.

Resultatet av studien har beskrivits i tidskriften Nature Astronomy och har betydelse för förståelsen av jordens unika karaktär och för sökandet efter liv på planeter utanför vårt solsystem. Även om många exoplaneter liknar Venus föreslås i  studien att astronomer bör begränsa sitt fokus till exoplaneter som är mer lika jorden än som gjorts historiskt.

På avstånd är Venus och jorden mycket lika de är nästan identiska i storlek och båda är stenplaneter. Men på nära håll är Venus mer som en ond tvilling. Den är täckt av tjocka moln av svavelsyra och dess yta har en medeltemperatur på nära 500 °C.

Trots dessa extrema förhållanden har astronomer i årtionden undersökt om Venus en gång kan ha haft flytande hav som kunnat hysa  någon form av "liv på ytan eller i dess tjocka moln.

"Vi kommer inte att veta helt säkert om Venus kan ha liv i molnen eller har kunnat ha livsformer förrän vi skickar sonder dit i slutet av detta årtionde", beskriver studiens huvudförfattare Tereza Constantinou, doktorand vid Cambridges Institute of Astronomy. Men med tanke på att Venus sannolikt aldrig haft hav är det svårt att föreställa sig att Venus någonsin har haft jordliknande liv vilket kräver flytande vatten.

Tänk om vi kunnat flytta Venus till en bana som Jordens och få den till att hysa liv och atmosfär som jordens. Då skulle vi haft två planeter med samma tyngdkraft mm en tvillingjord.

För mer om hur dessa forskare kom fram till sitt mycket troligt riktiga resultat enligt mig se denna länk från University of Cambridge. 

Insektsfossil ovanliga men nu har mjöllusfosill i puppastadiet hittats på Nya Zeeland

 

Bild https://www.otago.ac.nz  Bild https://www.otago.ac.nz  En närbild på två små, vita puppfossil av mjöllus.

I en ny studie som publicerats i tidskriften Palaeobiodiversity and Palaeoenvironments, visas att sällsynta fossil av mjöllusar (små insekter som är cirka 3 mm stora som fullväxta) har hittats i sediment från kratersjöar från miocen (23–5,3 miljoner år sedan) vid Hindon Maar, nära Dunedin. 

Fossilen som hittats vid Hindon Maar är cirka 1,5 mm x 1,25 mm och har bevarats i den position  de hade då de dog, fästa på undersidan av ett blad.

De är svarta med en oval kropp och har vissa likheter med dagens vita flugor – som form och färg. Men skiljer sig åt genom att alla segment av kroppen är tydligt definierade av djupa veck.

Medförfattaren till studien om upptäckten Dr Uwe Kaulfuss, vid universitetet i Göttingen i Tyskland och tidigare postdoktor vid geologiska institutionen vid University of Otago, upptäckte de små fossilen under en utgrävning vid Hindon tidigare i år.

"Det nya släktet och arten som beskrivs i studien avslöjar  att mjöllusen var en ekologisk komponent i gamla skogar på Sydön (Nya Zeeland)." beskriver– Uwe Kaulfus

– Fossil av vuxna mjöllössinsekter är inte ovanliga, men det krävs extraordinära omständigheter för att det skyddande skal som insekten finns i under sitt puppastadie.

– För ungefär 15 miljoner år sedan måste bladet med puppan ha lossnat från ett träd, blåst ner i en sjö och sjunkit djupt ner i sjöbottnen för att täckas av sediment och fossiliseras. Det måste ha skett i snabb följd eftersom de små insektsfossilen är väl bevarade.

Studiens medförfattare emeritus professor Daphne Lee, vid Otagos geologiska institution, beskriver att de bidrar till den expanderande insektsfaunan som avslöjas i Maar.

– Det var svårt att se så mycket med blotta ögat, men när fossilerna väl var under  mikroskop kunde vi se de fantastiska detaljerna, beskriver hon.

– Att lössen fortfarande är i livsposition på bladet är otroligt och extremt ovanligt. Dessa små fossil är de första i sitt slag som hittats på Nya Zeeland och bara det tredje exemplet på sådana fossill i puppstadiet som är kända globalt.

– Fram till för ungefär 20 år sedan var det totala antalet insekter i landet som var äldre än istiderna sju och nu är antalet 750. Nästan alla är inrymda i Otago Geology Department-samlingarna.

"Nya upptäckter som dessa från fossila fyndplatser i Otago innebär att vi har gått från att nästan inte veta någonting om den roll som insekter spelar till en ny uppskattning av deras betydelse för att förstå Nya Zeelands tidigare biologiska mångfald och historien om våra skogsekosystem."

Professor Lee säger att även om de flesta människor är intresserade av stora fossiler  är det mesta av djurlivet i skog insekter.

– Det finns 14 000 insektarter i Nya Zeeland och 90 procent finns ingen annanstans i världen, beskriver hon.

"Upptäckten av dessa små fossil visar att den här gruppen av insekter har funnits i Aotearoa, Nya Zeeland, i minst 15 miljoner år. Detta ger en väl daterad kalibreringspunkt för molekylära fylogenetiska studier.

Andra små fossil som är nya för vetenskapen har också hittats på Otago på Nya Zealand i år bland annat de första fossilen av dansfluga, translända, fantommygga och sumpbaggar  Dessa studier visar omfattningen av vetenskapliga samarbeten runt om i världen med medförfattare till dessa artiklar från Tyskland, Frankrike, Spanien, Polen och USA.

Ursprungliga svarta hål kan gömma sig i planeter och även i vardagliga föremål här på jorden

 

Bild wikimedia. Flyttblock med inskription i Hässlebackarna (RAÄ-nr Floby 47-1) 5374.jpg även i detta stenblock kan ett ursprungligt svart hål finnas.

I teorin tyds att små svarta hål som kom till i det tidiga universum kan ha lämnat efter sig ihåliga planetoider och mikroskopiska tunnlar och att vi kan söka efter dem i stenar och gamla byggnader. I ny forskning som leds från University at Buffalo föreslås att man tänker både stort och smått för att bekräfta deras existens och föreslår att deras signaturer kan sträcka sig från mycket stora - ihåliga planetoider i rymden till små mikroskopiska tunnlar i vardagliga material som finns på jorden, som sten, metall och glas.

Den teoretiska studien, som publiceras i decembernumret av Physics of the Dark Universe och som finns tillgänglig online beskriver hur att ett ursprungligt svart hål fångat i ett stort stenigt objekt ute i kosmos skulle förbruka dess flytande kärna och lämna det ihåligt. Alternativt kan ett snabbare ursprungligt svart hål lämna efter sig raka tunnlar som är tillräckligt stora för att vara synliga av ett mikroskop om de passerar genom fast material, inklusive material här på jorden.

– Chanserna att hitta dessa signaturer är små, men att söka efter dem skulle inte kräva mycket resurser och den potentiella vinsten bli att upptäcka det första beviset på ett ursprungligt svart hål vilket skulle vara enormt intressant, beskriver studiens medförfattare, Dejan Stojkovic, PhD, professor i fysik vid UB College of Arts and Sciences. – Vi måste tänka utanför boxen eftersom det som tidigare gjorts för att hitta ursprungliga svarta hål inte har fungerat. Ihåliga föremål behöver inte vara större än 1/10 av jorden. Dessa ihåliga objekt skulle kunna upptäckas med teleskop. Massan och därmed densiteten, kan bestämmas genom att studera ett objekts omloppsbana.

"Om objektets densitet är för låg för dess storlek är det en bra indikation på att det är ihåligt", beskriver Stojkovic. Objekt utan en flytande kärna kan helt enkelt passera genom och lämna efter sig en rak tunnel föreslås det i studien. Till exempel skulle ursprungliga svarta hål med en massa på 1022 gram lämna efter sig en tunnel som är 0,1 mikron i diameter.

En stor platta av metall eller annat material skulle kunna fungera som en effektiv detektor för svarta hål genom att övervakas för att upptäcka den plötsliga uppkomsten av dessa tunnlar, men Stojovic säger att det är bättre att söka efter befintliga tunnlar i mycket gamla material ex byggnader som är hundratals år gamla till stenar som är miljarder år gamla.

Mer och utförligare om detta intressanta forskningsområde kan man läsa om här från en artikel från University at Buffalo.

En mystisk händelse ute bland stjärnorna

 

Bild wikipedia.Foto med Hubbleteleskopet av Proxima Centauri 2013. Ett exempel på en röd dvärgstjärna av spektralklass M. Kallas Flarestjärna. Men är inte den som omtalas i texten nedan.

Docent Natasha Hurley-Walker har tillsammans med Csanád Horváth, (student vid Curtin University vid den tiden) upptäckt en  ljusenergipuls i rymden bland arkiverade lågfrekventa data från MWA (Murchison Widefield Array), en föregångare till SKAO (Square Kilometre Array Observatory).

Energipulsen inträffar var tredje timme och varar i 30-60 sekunder vilket gör detta till den längsta radiotransienten som någonsin upptäckts.

Långperiodiska radiotransienter är relativt nya upptäckter inom astronomin och det har varit ett mysterium hur de genererar radiovågor. Med ovan upptäckt tror forskarna att de identifierat en trolig källa till energiutkasten som potentiellt kan förklara långa radiotransienter.

Alla andra tidigare upptäckta transienter har varit djupt inne i vintergatan i en omgivning av ett stort antal stjärnor vilket gjort det svårt att avgöra exakt vad som genererar radiovågorna.

De långperiodiska transienterna är mycket spännande och för att astronomer ska förstå vad de är behövs en optisk bild.

Av en slump upptäcktes den nyupptäckta transienten som fått beteckningen GLEAM-X J0704-37 och finns i utkanten av vår galax i ett stjärnglest område i i stjärnbilden Akterskeppet cirka 5000 ljusår bort från Jorden.

Fenomenet finns långt från det galaktiska planet, så det finns bara en handfull stjärnor i närheten och vi är nu säkra på att det är särskilt ett stjärnsystem här som genererar radiovågorna.

Forskarlaget kunde lokalisera radiovågorna till en specifik stjärna med hjälp av en annan föregångare till SKA, MeerKAT-teleskopet i Sydafrika.

Efter att ha följt upp med SOAR-observatoriet i Chile bestämde de stjärnans spektrum och fann att det var en stjärna med låg massa, en "M-dvärg". https://sv.wikipedia.org/wiki/Flarestj%C3%A4rna

Detta fynd både skapade och besvarade några angelägna frågor. Docent Hurley-Walker förklarar: "En M-dvärg skulle inte ensam kunna generera den mängd energi som vi ser.

– M-dvärgar är stjärnor med låg massa som bara har en bråkdel av solens massa och ljusstyrka. De utgör 70 procent av stjärnorna i Vintergatan, men inte en enda av dem är synlig för blotta ögat.

Data tyder på att denna nu upptäckta befinner sig i ett dubbelstjärnsystem med ett annat objekt, som sannolikt är en vit dvärg, stjärnkärnan i en döende stjärna. Tillsammans driver de radiostrålningen."

Teamet arbetar med uppföljande observationer som slutgiltigt kommer att fastställa systemets natur och förklaringen till denna extrema astrofysikaliska händelse.

Efter att ha grävt igenom MWA:s arkiv fann astronomerna att GLEAM-X J0704-37 har varit aktiv i minst tio år sedan MWA började observera fenomenet. Den kan dock ha varit aktiv och oupptäckt ännu längre vilket innebär att det fortfarande finns många fler att hitta i arkiv runt om i världen.

MWA:s chef, professor Steven Tingay, säger: "Dessa långperiodiska radiotransienter är nya vetenskapliga upptäckter och MWA har i grunden möjliggjort upptäckterna."

MWA har ett arkiv på 55 petabyte med observationer som ger en tioårig dokumentation av vårt universum.

– Det är som att ha en datalagring som motsvarar 55 000 avancerade hemdatorer – en av de största enskilda samlingarna av vetenskapliga data i världen.

Forskningens resultat har publicerats i The Astrophysical Journal Letters.

Lite kunskap om flyttande och ickeflyttande blomflugors liv.

 

Bild wikimedia på blomfluga Syrphus torvus (hona). Bilden är tagen i Skåne.

Flyttande blomflugor flyger längre – men inte snabbare – än sina icke-flyttande släktingar, visar ny forskning. Forskare fångade migrerande flyttblomflugor i Pyrenéerna och icke-migrerande medlemmar av samma art i Storbritannien. 

Varje blomfluga testades på en speciell "lina" innan den släpptes oskadd. Blomflugorna kunde fortsätta att flyga medan de var bundna och de flyttande flugorna flög dubbelt så långt. Samtidigt flög blomflugor med feta bukar – vilket visade att de var välnärda – fem gånger så långt som magra vilket tyder på att denna lagrade energi är livsviktig. Bukstorlek och flyttvanor påverkade inte flyghastigheten, även om större blomflugor flög snabbare än mindre.

"Flyttande varelser som fåglar rör sig i allmänhet snabbare när de flyttar", beskriver Dr Richard Massy, vid Centre for Ecology and Conservation på Exeters Penryn Campus i Cornwall. "Så vi blev förvånade över att se att detta inte är fallet för marmeladblomflugor.

För de här insekterna är migrationen ett maratonlopp inte ett hastighetslopp. Att flyga snabbare är vanligtvis mer energieffektivt – men dessa blomflugor kan strypa hastigheten till en hållbar takt för att minimera muskelslitage och bibehålla sin flygförmåga över långa sträckor.

Flyttblomflugor,  finns i stora delar av Europa och beter sig olika beroende på plats och tid på året. Blomflugor som når vuxen ålder på sommaren lever korta liv på veckor till en månad innan de förökar sig och dör något som ger upphov till flera generationer varje år.

På hösten skjuter blomflugorna dock upp sin reproduktion vilket förlänger deras livslängd till nästa vår. För dem som bor i nordliga områden som Storbritannien utlöser hösten också en migration söderut. Vikten av kroppskondition mätt som bukstorlek belyser behovet av matkällor (blommor) längs resan.

Dr Karl Wotton beskriver det som: "Om dessa resurser utarmas genom förlust och fragmentering av livsmiljöer eller om de inte är synkroniserade med migrationsrörelserna kan konsekvenserna för migrationens framgång bli allvarliga. Detta kan hjälpa till att förklara en del av den nedgång som nyligen setts i antalet flyttande blomflugor.

Dr Will Hawkes tillägger: "Flyttblomflugor är en riklig och färgstark blomfluga som ofta ses i trädgårdar över hela Storbritannien. De är mycket nyttiga pollinatörer och bekämpar naturligt skadedjur som bladlöss vilket minskar skadorna på grödorna.

 Trots att de bara är 1 cm långa gör de enorma migrationer genom Europa: söderut på hösten och norrut på våren. Vi vet inte hur långt individerna flyttar, men misstänker att det är vanligt med migrationer på över 1000 km”.

De migrerande blomflugorna i studien fångades vid bergspasset Puerto de Bucharuelo på gränsen mellan Frankrike och Spanien, medan sommarblomflugorna fångades vid Penryn Campus.

Studien finansierades av Natural Environment Research Council och Royal Society och Har publicerats hi tidskriften iScience, har titeln: "Enhanced flight performance in hoverfly migrants".

Järnsulfid kanske skapade det första livet och det skedde i heta källor

 

Bild  https://english.cas.cn  Konceptuell illustration av varma källor på den tidiga jorden (Illustration av Alex Bosoy, Design & Illustration, LLC). 

Järnsulfid är en kemisk förening av järn och svavel. Järnsulfid kan bildas av anaeroba bakterier. En anaerob organism eller anaerob är en process eller organism som inte kräver syre för tillväxt. Organismer med anaerob metabolism kan erhålla energi utan att förbränna syre genom att någon kolhydrat såsom glukos oxideras till enklare beståndsdelar.

Ett internationellt forskarlag publicerade nyligen en studie som belyser den potentiella roll som järnsulfid hade i bildandet av liv i jordens tidiga varma källor. Enligt forskarna kan sulfiderna ha katalyserat reduktionen av gasformig koldioxid till prebiotiska organiska molekyler via icke-enzymatiska vägar.

Järnsulfid var vanligt i tidiga jordbaserade hydrotermiska system och kan ha underlättat viktiga prebiotiska kemiska reaktioner, liknande kofaktorernas funktion i nutida metaboliska system. Tidigare studier om järnsulfid och livets uppkomst har främst fokuserat på alkaliska hydrotermiska öppningar i djuphavet, som ger gynnsamma förhållanden som hög temperatur, tryck, pH-gradienter och väte (H₂) från serpentinisering, faktorer som tros stödja prebiotisk kolfixering. Vissa forskare har dock föreslagit varma källor på land som en annan trolig plats för livets uppkomst på grund av deras rika mineralinnehåll olika kemikalier och rikliga tillgång av solljus

Studien genomfördes av Dr. NAN Jingbo vid Nanjing Institute of Geology and Paleontology, Chinese Academy of Sciences, Dr. LUO Shunqin från Japans National Institute for Materials Science, Dr. Quoc Phuong Tran från University of New South Wales, Australien, m.fl.  forskare.

Studien publicerades i Nature Communications och ger nya insikter om jordens tidiga kolcykler och prebiotiska kemiska reaktioner, vilket understryker betydelsen av järnsulfid för att stödja hypotesen om livets uppkomst i varma källor.

En del hundar är mer begåvade än andra.

 

Bild https://biologia.elte.hu/

De flesta hundar kan lära sig namn på kommandon som "sitt" eller "ligg". Forskning från Ungerns största universitet Eötvös Loránd universitet visade däremot att endast en liten grupp unikt begåvade hundar kan lära sig föremålsetiketter, som "frisbee" eller "rep".

Dessa unikt begåvade hundar som lär sig ord på ting når lätt ett ordförråd med hundratals objektnamn. Tidigare studier vid universitet har visat att de lär sig namnen på nya hundleksaker extremt snabbt utan formell träning genom lekfulla interaktioner med sina ägare. Hundarna kommer också ihåg leksaksnamnen under långa perioder och kategoriserar dem spontant.

Forskningen fokuserade på tre områden; Att förstå vad som skiljer dessa hundar från andra hundar, hur de lär sig objektnamn och hur detta kan jämföras med mänskliga spädbarns inlärning och hur inlärning av ord påverkar hundars mentala representation av sin miljö.

Forskargruppen leddes av Prof. Adam Miklosi och Dr. Claudia Fugazza, och inkluderade Dr. Andrea Sommese (postdoktoral forskare), Shany Dror (doktorand), Silvia Nostri (gästande MSc-student) och Dr. Elodie Jacquse (besökande MSc-student).

Likt hundar ovan är även vi människor med olika förmågor och begåvning.