Galaxbågar fotograferade av Hubbletelskopet. Men vad är de bevis på?

Rymdteleskopet Hubble har nyligen fångat en bild av ett ovanligt (?) rymdfenomen från Galaxen Sunburst arc (se bild här) ca elva miljarder ljusår bort från jorden. Denna galax reflekteras 12 gånger i Hubbles lins på sin väg mot oss. 


Anledningen till detta fenomen kallas gravitationslins. På sin väg mot oss har galaxens sken passerat en galaxhop 4,6 miljarder ljusår från jorden. Galaxhopen innebär en stark gravitationseffekt på ljuset vilket får ljus som kommer  bakifrån att böjas.

Detta leder både till att ljuset från Sunburst arc går i en båge och även förstärks i form av reflektion därav den udda bild Hubbleteleskopet tog. 


Det mycket känsliga Hubbleteleskopet fångade fyra galaxbågar, som innehåller sammanlagt minst tolv reflektioner som man kan se på bilden.


Jag (min anm) undrar hur många falska foton av hur verkligheten ser ut, egentligen, därute i Kosmos, har från skilda teleskop tagits som äkta? Säkert många. Risken i detta vilket blir ej upptäckta felkällor gör att avstånd till en galax, dess läge och spektralklass och kanske även felkällor som ej existerande exoplaneter katalogiseras som äkta.


Bild från vikimedia på Hubbletelekopet vilket gett oss så mycket kunskap om universum.

Troligt händelseförlopp vid Big Bang enligt nya rön.

Under den första tiden efter BigBang växte universum från en nästan oändligt liten punkt till nästan en octillion (det är en etta följt av 27 nollor) gånger i storlek under mindre än en trilliondel av en sekund. 


Denna inflationsperiod följdes av en mer gradvis, men våldsam, period av expansion vi känner som Big Bang. Big Bang blev ett otroligt varmt eldklot av fundamentala partiklar såsom protoner, neutroner och elektroner vilka efterhand svalnade och bildade de atomer, stjärnor och galaxer vi ser idag. Expansionen fortsatte dock och gör så än i dag.  

För min del (min anm) undrar jag om en teori finns om hur allt kunde skapas i full expansion likt det gör än i dag som utvidgning i ett intet fungerande atomer som tillsammans bildar och bildat allt inklusive människan? Vi ser att det gör så men hur kan det fungera, vad är det som fungerar, vad sker egentligen?


Big Bang-teorin, som beskriver den kosmiska inflationen är fortfarande den mest utbredda förklaringen av hur vårt universum började. Men forskarna är fortfarande förbryllade över hur denna expansion hänger ihop. 

För att lösa denna kosmiska gåta har ett team av forskare vid Kenyon College, Massachusetts Institute of Technology (MIT) och i Nederländerna  vid Leiden University simulerat den kritiska övergången mellan kosmisk inflation och Big Bang. En period de kallar" återuppvärmningen. "När universum expanderade i en blixt av en sekund under kosmisk inflation var alla befintliga händelser utspridda i en kall och tom plats men något saknas, den varma soppa av partiklar som behövs för att tända Big Bang. Under återuppvärmningsperioden tros energin som driver inflationen förfalla till partiklar, säger Rachel Nguyen, doktorand i fysik vid University of Illinois och huvudförfattare till studien.


Men frågan kvarstår något (min anm) stämmer inte vad skedde egentligen? Varför? Hur? Allt är en gåta utan säkra svar men full av teorier.
Bild från hur det kan hasett ut vid Big Bang från

Nya data visar att det kan finnas liv i Venus atmosfär.

Dr Rhawn Joseph är en forskare som i dagarna publicerat en rapport i Nature/springer journal. I Rapporten har han besvarat frågan om det finns liv på andra planeter. Svaret är "Ja, det finns liv på andra världar. Men våra grannplaneter är inte mänskligt välkomnande förutom att svampar kan finnas på ytan av Mars och i atmosfären på Venus".


Livet på Venus är möjligt. Dussintals forskare tror det, inklusive den berömde astronomen Carl Sagan (1934-1996) och astrobiolog  David Grinspoon, som föreslog för nästan tjugo år sedan att liv kan finnas i molnen och på ytan av Venus. En annan vetenskapsman Dr Dirk Schulze-Makuch instämmer och har hävdat att livet kan ha överförts från jorden till Venus och även till Mars inkapslat i meteorer som kastas ut från vår planet. Svampar är överlevare vid en sådan färd.


Forskare ger exempel på hur svampar har koloniserat de mest ogästvänliga miljöer på jorden inklusive de mycket radioaktiva väggarna i det skadade kärnkraftverket i Tjernobyl. Svampar förökar sig även inom den internationella rymdstationen ISS trots upprepade ansträngningar att utrota dem.


För mer uppgifter om vilka forskare som uttalat sig i dagarna och tidigare och mer information om varför man anser liv på Venus möjligt följ denna länk. 



Själv kan jag tänka mig att svampporer kan ha åkt i väg till Venus från Jorden som det nämns ovan. Men om de överlevt i Venus atmosfär och inte förintats vill jag låta vara osagt. Jag tvekar. Då det gäller sökandet efter liv har vi betydligt intressantare månar i vårt solsystem är vad planeterna Mars och Venus är. 


Bild Venus som denna planet ser ut. Gårdagens bild var på hur man kan se den värmemässigt vid ytan. Ovan är från rymden. Bild från vikipedia.

Indiens rymdforskningsorganisations mål är att besöka Venus.

Forskare och ingenjörer vid den indiska Rymdforskningsorganisationen (ISRO) har planer på att sända en farkost till Venus. En kostnad som de hoppas få hjälp med och godkännande av  från den indiska regeringen.


Rymdfarkosten för uppdraget kan enligt ISRO konstrueras på bara några år och ska ha med sig 16 instrument. Dessa inkluderar instrument inriktade på övervakning av moln, identifiera blixtnedslag, studera airglow  över planeten och mäta de högt laddade plasmapartiklar som passerar Venus  från solen. Men att även för studier av planetens atmosfär och jonosfär liksom av hur Venus interagerar med den omgivande miljön.


”Det viktigaste målet är dock att kartlägga Venus yta," säger Nigar Shaji, en av ISRO:s vetenskapsmän.


Enligt Shaji kan som nämnts ovan farkosten byggas på kort tid.


Förutom ovanstående mätningar ska även undersökningar göras vid vulkaner som är aktiva.
  

Planerna är enligt mig (min anm) realiserbara och all kunskap denna resa kan ge är intressant. Så jag önskar dem lycka till i sina planer på ISRO.


Bilden kommer från denna länk där mycket intressant finns att läsa om Venus. Så kan Venus yta se ut. 

Rymdteleskopet Tess har hittat många exoplaneter. Men målet är tusentals fler.

Både transitmetoden (att observera skuggan av en planet då den passerar sin sol) och wobble method (att leta efter störningar i form av vinglande av solen i ett system på grund av en närliggande planets störning)  har använts för att identifiera tusentals exoplaneter i letandet efter en jordliknande planet. 


"I denna exoplanet-jakt har teleskopet TESSi dentifierat mer än 1200 planeter som stenplaneter med möjligt liv varav 29 av dessa av astronomer har bekräftats som mycket intressanta. TESS förväntas att identifiera mellan 10000 och 15000 exoplanetkandidater före 2025. 


Andra teleskop och byråer bidrar också till sökandet efter jordliknande planeter. TRAPPIST systemet vilket Hubble har funnit är ett av de mest intressanta. Flera intressanta planeter finns här runt en röd dvärgstjärna.


 "Fram till 2030 förväntas Europeiska rymdorganisationens Gaia och PLATO hitta ytterligare 20000-35000 planeter. Gaia kommer att leta med wobble method medan PLATO kommer att söka med transitmetoden likt Tess gör. " säger Benjamin Rackham (MIT, Massachusetts Institute of Technology).


Benjamin Rackham och Daniel apai (University of Arizona) är medlemmar i planetjaktprojektet Eden, som också stöder Tess arbete. ”Vi använder teleskop på marken och i rymden för att hitta exoplaneter för att förstå deras egenskaper och potential för att hysa liv. " säger Rackham.


Två projekt finns  i sökandet efter jordliknande planeter runt närliggande röda dvärgar. SPECULOOS-teamet installerade fyra robotteleskop i Atacamaöknen – och ett på norra halvklotet. Project Eden  använder nio teleskop i Arizona, Italien, Spanien och Taiwan för att följa röda dvärgstjärnor kontinuerligt.


SPECULOOS och EDEN teleskopen har mycket större än linser än TESS och kan därför hitta planeter runt stjärnor för svaga för TESS att studera.


Jakten pågår (min anm) vad som kommer att finnas att hitta därute får framtiden utvisa. Vi får bara hoppas att det vi hittar inte feltolkas.

Bild från vikipedia på TESS.

HR 5183, ett högintressant solsystem därute i sökande efter liv.

HR 5183 är en sol, 103 ljusår bort i riktning mot jungfruns stjärnbild. Denna sol  är ljusstarkare på natthimlen än planeten Venus men mindre från vår synvinkel sett. Vid denna sol upptäcktes under året en intressant exoplanet, HR 5183b.


HR 5183b har minst tre gånger massan av Jupiter. Gasplaneten Jupiter är vårt solsystems mest massiva och största värld. HR 5183b har en mycket excentrisk omloppsbana. Om den funnits i vårt solsystem skulle dess bana varit närmare solen än Jupiters för att sedan i sin bana svänga utåt igen bortom Neptunus omloppsbana. 


En ny studie ledd av astronomen Stephen Kane vid University of California Riverside visar till skillnad mot tidigare antaganden att det likväl kan finnas någon jordliknande planet som inte störs i detta solsystem. Det bör finnas en smal remsa i den beboeliga zonen där en sådan kan finnas utan att störas av HR 5183b ovanligt vida bana.


Det är en intressant teori. Det är också spännande att inse vad levande varelser på en sådan planet skulle se på sin natthimmel. HR 5813b, den excentriska jätten tar nästan 75 år på sig i sin bana runt sin sol. Men det ögonblick då denna jätte äntligen svänger förbi sin mindre granne skulle vara en hisnande upplevelse för livet på denna eventuellt bebodda jordliknande planet där. 


När HR 5183b kommer som närmast den eventuella jordliknande planeten skulle den vara ca 15 gånger ljusare än Venus ses när den är som närmast Jorden.

 HR 5183b skulle dominera natthimlen i solsystemet.


En spännande tanke (min anm) om nu någon skulle kunna uppleva detta. Ingen vet om denna jordliknande planet finns därute eller om den skulle finnas har en livsform som skulle ha glädje av en syn av detta slag.


Bild: från vikipedia på var man kan söka solsystemet HR5813.

Jättestjärnors temperaturförändringar under korta cyklers betydelse för liv

Ett internationellt team av professionella och amatörastronomer som inkluderar bland annat Alex Lobel, astronom vid Royal Observatory i Belgien, har fastställt i detalj hur temperaturen hos fyra gula jättestjärnor (de kallas gula hyperjättar)  ökar från 4 000 grader till 8 000 grader och tillbaka igen inom några decennier. De har publicerat sina fynd i den professionella tidskriften journal Astronomy and Astrophysics.


Forskarna analyserade ljuset från fyra gula hyperjättar som har observerats under de senaste 100 åren. En gul jätte är en stjärna av spektraltyp A-K. Gula jättar är sällsynta stjärnor flertalet är blå. Gula jättar har många gånger större massa än solen, ofta 20 - 60 solmassor och är 500000 gånger ljusare.


Atmosfären på solen på dessa stjärnor kan vara så stor att om de ersatte vår sol skulle de sträcka bortom omloppsbanan för Jupiter.


Vid ett visst ögonblick sker rörelser i hela atmosfären på dessa solar. Det resulterar i snabb nedkylning en självaccelererande process uppstår då där elektroner fäster sig vidvätejoner och  joniseringsenergi frigörs. Detta kyler då atmosfären ännu mer. Resultatet blir kylning från 8 000C grader till 4 000C  grader och tar två år.


Sedan börjar cykeln igen (temperaturen stiger) från början och resultatet har blivit en något mindre massiv jättestjärna då solmassa försvunnit ut. Stjärnor av detta ovanliga slag slutar som supernovor anser många forskare i dag.


Under forskningen upptäckte astronomer också att en av de fyra studerade jättarna inte var lika stor som man tidigare mätt. Denna finns i HR 5171-systemet som består av tre stjärnor och har beteckningen HR 5171A. Denna är enligt ny mätning närmre oss än de två andra i detta system. HR 5171-systemet finns i riktning mot stjärnbilden Kentauren.


Kanske de här regelbundna temperaturskillnaderna (min anm.) även kan ha betydelse för om planeter här kan hysa liv? Kanske, vi ska låta bli att koncentrera oss på sökning av exoplaneter med liv i (i första hand) vid dessa solar likt vi bör göra med de röda stjärnsystem vi beskrev i går.



Bild; Vinkeldiametern på HR 5171A har publicerats tre gånger med mätningar från mycket stora teleskop Konstnärens intryck av HR 5171 och dess följeslagare stjärna visas på bilden.