Talet om sänkta löner börjar komma från alliansen nu när hela deras arbetsmarknadspolitik visat på totalt fiasko även ideologiskt sett.

Nej, plusjobben såg alliansen som fel väg att lösa arbetslösheten på, detta gynnade ju de arbetssökande  genom att de fick arbete det gick att leva på!

Nej, sänkta löner skulle det vara och arbetslösa ska inte få arbete av staten.  Nej de ska kontrolleras så de söker jobb! Om de får ett jobb o en inkomst eller inte är betydelselöst, bara de söker jobb!

Läs själva hur konstig syn de har. Konstig är rätt ord, verklighetsförankringen är kaputt, människosynen och empatin lyser med sin frånvaro. Kallt och hårda tag  krävs istället.

Citat: Plusjobben var ett svar på problemet. I budgetpropositionen för 2006 införde den socialdemokratiska regeringen ett stöd för kvalitetshöjande arbetsuppgifter inom offentligt finansierad verksamhet i maximalt två år. Den som hade fyllt 60 år skulle få behålla stödet fram till 65 års ålder.

Tyvärr gjorde alliansen detta till en av sina angreppspunkter mot socialdemokratin. I den nya regeringens första budget buntades plusjobben ihop med en rad andra stöd som ”verkningslösa och i vissa fall kontraproduktiva arbetsmarknadsåtgärder”. Haken var bara att det inte fanns några utvärderingar som visade att plusjobben verkligen var så dåliga. Den enda studien som gjordes kom först på våren 2007 och handlade om de förväntade effekterna av plusjobben (IFAU:s rapport 2007:14). De faktiska effekterna har inte utvärderats.

I själva propositionstexten blev regeringen betydligt mer ideologisk: ”Anställningsstöd och däribland plusjobb sätter därtill individen i ett beroendeförhållande till arbetsförmedlingen och den årliga tilldelningen av medel för dessa ändamål.” Senast häromdagen hörde jag samma tema från en borgerlig arbetsmarknadspolitiker. Arbetsmarknaden ska vara marknad, de arbetslösa ska söka jobb, de ska inte anvisas dem av staten. Därför är det bättre med olika subventioner till arbetsgivare som anställer än att staten eller kommunerna ordnar jobb. Slut citat.

I detta finns fas 3 - de som inte kan få arbete ska söka arbete, med en usel levnadsstandard som piska att söka än fler jobb och kontroll att detta görs finns idag genom aktivitetsrapportsinlämningar månadsvis.

Citat: Ekonomernas instinktiva svar på frågan om produktivitet och jobb har varit att det är lönen som måste anpassas. Senast på Kvalitetsmässan i Göteborg nyligen hörde jag både en borgerlig riksdagsledamot och Svenskt näringslivs talesman argumentera för lönesänkningar, men de undvek nogsamt att tala om hur stora de borde vara. Subventionerna till arbetsgivarna kan vara ett sätt att åstadkomma lägre arbetskraftskostnader, även om arbetstagarens lön inte sänks.

Problemet är att lösningen inte räcker till, i synnerhet inte för dem som står längst från arbetsmarknaden. I juni 2012 kom Stefan Eriksson, Per Johansson och Sophie Langenskiöld med rapporten ”Vad är rätt profil för att få ett jobb? En experimentell studie av rekryteringsprocessen” (IFAU 2012:13). De frågade arbetsgivare vilka lönesänkningar som krävdes:

”Resultaten indikerar att för att eliminera diskrimineringen måste en sökande som är född i Afrika, Mellanöstern eller Sydamerika ges en lön som är 16 procent lägre än en sökande som är född i Norden, en sökande som är muslim (jude) måste ges en lön som är 17 (15) procent lägre än en sökande som är kristen, en överviktig (kraftigt överviktig) sökande måste ges en lön som är 8 (48) procent lägre än en sökande som är normalviktig, och en sökande med en historik av sjukfrånvaro måste ges en lön som är upp till 48 procent lägre. Då medellönen för den senast anställde som slutat är 26 800 kronor, motsvarar 15 procent en 4 000 kronor lägre lön och 48 procent en 12 900 kronor lägre lön. De exakta beloppen bör tolkas med en viss försiktighet, men indikerar att de löneskillnader som krävs för att arbetsgivarna ska betrakta sökande med respektive utan vissa egenskaper som likvärdiga är betydande.”

Det är oroande och obehagliga slutsatser. Arbetsgivarnas fördomar är ett påtagligt problem. Slut citat.

Sverige av idag. Hur länge vill majoriteten av svenska folket ha denna regims okänslighet och hemskheter!?

Vi får se vid valet 2014 om detta synsätt fortfarande stöds då.

Borg anser löner och ersättningar är för höga, likväl sänker denne konstige typ skatterna för de med arbete - utan att tänka på att detta enbart under en begränsad tid ev håller nere lönekraven.

Men det finns en gräns när skatten inte kan sänkas lägre utan att vi får ett Sverige utan sjukvård för alla, exempelvis.

Citat: Anders Borgs ekonomiska politik – med sänkta ersättningar till sjuka och arbetslösa och skatteavdrag för den som jobbar – leder till sänkta löner.- - - Genom jobbskatteavdraget har friska människor med jobb fått mer pengar i plånboken utan att deras löner höjts. Den försämrade a-kassan gör att det blivit allt mer ansträngande att vara arbetslös. Tillsammans gör det att löntagare är mer benägna att acceptera lägre löner.- - - I vintras befann sig statsminister Fredrik Reinfeldt i glassiga Davos. På World Economic Forum berättade han för världens ledare att han var bekymrad över att en så liten del av den svenska ekonomin består av låglönejobb. Slut citat.

Detta är en del av arbetslinjen eller det jag kallar arbetssökarlinjen. Det som även ingår i den dolda agendan. Men hur man kan veta att löneökningarna skulle blivit högre utan jobbskatteavdragen? Det är en gåta. Det är bara något man teoretiskt tror.

Reinfeldt vill att Sverige ska bli en låglönestat. Tron att det därmed ska skapas fler arbeten är som allt annat en teori vilken ännu inte gett effekt. Varför ett femte jobbskatteavdrag ska införas är av ett enda skäl: att öka klyftan ekonomiskt, mellan de med och de utan arbetsgivare.

För att skapa ett låglöneland behövs annars inte avdraget, när väl jobbskatteavdragens tid är förbi kommer löneökningstakten att öka igen, om den nu har varit dalande de senaste åren, vilket ingen vet då inget finns att jämföras med.

Ingen vet om lönerna hade varit högre utan jobbskatteavdragen. Det enda man vet är att segregationen i samhället varit lägre.

Valet 2014 kommer att ge besked om svenska folket vill ha ett fortsatt segregerat samhälle  där arbetssökande och sjuka och till viss del pensionärer ska fortsatt få det allt sämre ekonomiskt. Jobbskatteavdragen ska  locka till ytterligare en period av alliansens arbetssökarpolitik, där arbetslösheten fortsätter skena.

Plus att fri arbetskraftsinvandring och skygga arbetsgivare tar in slavarbetare (inte att förväxla med slavarna i fas 3) som ska hindra att de som redan är arbetslösa i Sverige får ett arbete.

Omvända löneförhandlingar framtidens melodi. Istället för höjd lön nu förhandlas om sänkt lönenivå.

Citat: I det krisande ­Europa är lönesänkningar just nu en standardingrediens i sparpaketen, och här hemma har kraven på öppningsklausuler som tillåter företag med ­problem att sänka lönerna blivit allt högljuddare.

De fackliga organisationerna har – i stort – lyckats hålla emot. Tills nu.

För trots Fahlbergs och de andra ­förhandlarnas ansträngningar kvarstår faktum. Priset för att rädda SAS blir att de anställda tvingas sänka sina löner.

Att hindra det från att bli ett mönster som sprider sig är kanske den viktigaste fackliga uppgiften just nu. Slut citat.

SAS har visat vägen i Sverige. Fackens framtida uppgifter kan bli att förhandla om så små lönesänkningar som möjligt, istället för som nu så höga lönelyft som möjligt.

Staten - om nu Borg sitter kvar - får uppgiften att sänka skatten för de med arbete så kontentan blir så nära noll som möjligt. Riksbanken att hålla nere inflationen så konsumtionen hålls uppe.

Borgs att ytterligare dra in resurser från arbetslösa och sjuka, för att staten ska få råd att upprätthålla de skattesänkningar som gjorts för de med arbete.

Detta är framtidens Sverige med Borg vid rodret eller någon annan alliansfrälst.

Med socialdemokraterna vet ingen hur det blir, inga löften är givna om förbättringar för de i fas 3, arbetslösa eller sjuka, och inga förslag är givna om att skattekraft efter inkomst åter ska bli målet.

Segregationspolitiken kan mycket väl vara här för att stanna - oberoende av vem som sitter i regeringskansliet.