Fas 3 ska bli än mer slavliknande i höst, riktiga arbeten blir helt ok.

Det skrevs mycket i våras om fas 3 som slavarbete.

Anordnare fick betalt för att sätta fas 3 are i sysselsättning, som inte fick vara riktiga arbeten.

Man talade om arbeten utan lön, slavarbeten. Detta var ett problem och förbjudet.

Lösningen har nu kommit. Det ska bli lagligt att anordnare sätter fas3 are i riktiga arbeten - utan lön.

Var det detta fas 3 are önskade, att deras sysselsättning blev riktiga arbeten

utan lön?

Jag vet inte, men resultatet på protesterna mot fas 3  från de rödgröna blev detta medan majoriteten av fas 3 deltagarna  sa sig nöjda med åtgärden i arbetsförmedlingens undersökning. Luften gick därför ur de rödgrönas protest till alliansens glädje. 

Är det verkligen bra med unga partiledare?

Erfarenhet har alltid i alla sammanhang genom alla tider varit bra.

Så är det inte inom politiken.

Här skjutsas nya unga politiker fram som ledare och erfarna äldre skjuts åt sidan.

Resultatet blir experimentlusta, förändringshysteri och snabba beslut.

Vi har fått ett samhälle av ”sköt dig själv och skit i andra” en iskall hänsynslöshet mot sjuka och långtidsarbetslösa. Hur kan ex en ledare förstå hur det är att vara arbetslös om denne aldrig upplevt det? Likväl ska denne besluta om hur arbetslösa ska agera och klara sig ekonomiskt.

Vi har helt enkelt amerikaniserats politiskt.

De äldre som växte upp med solidaritet som ledstjärna är snart borta och allt pekar på att om socialdemokraterna ska bli ett regeringsparti igen måste de förändra sina grundvärderingar. Skatt efter bärkraft blir till jobbskatteavdrag. Solidaritet med de svaga blir till egoism och satsning på de starka.

Hur samhället kunde förändras så snabbt och varför är en generationsfråga. Snabbare förändringar sker desto yngre politiker som får makten. De ser framåt mot nya ideologier och idéer och ser - tyvärr - inte i backspegeln.

Det finns ingen hänsyn. Vi har sextiotalister i ledningen idag, de växte upp med allt serverat. Reinfeldt och Borg kan därför inte förstå hur det är att inte få allt serverat på silverfat, därför ser de sin ideologi som helt rätt.

De tror att människor kan skaffa en egen inkomst och inte leva med sjukpenning eller arbetslöshetsunderstöd bara de vill. Denna uppfattning är det bara att fnysa åt, då den speglar gullgossars uppväxt och bortskämdhet.

Klarar Reinfeldt även Lööf?

Centern önskar vara kvar i Alliansen och inte försvinna ut i periferin i nästa riksdagsval. Härav säkerligen jakten på en tydlig karismatisk partiledare som kan leda partiet till bättre opinionssiffror.

Är Lööf denna person och hur ska Reinfeldt axla detta, om nu denne Lööf höjer partiet inför nästa val? Moderaternas politik är ledstjärnan i Alliansen, därför har småborgerlighetens partier vackert fått visa fin tass för att få vara med, samtidigt som Reinfeldt är beroende av dessas ja-sägande.

Men ja-sägandet har fått följden att de små borgerliga partierna minskat i stöd, flera är på väg under 4 % spärren.

Lööf ersätter Olofsson.

Är Lööf indoktrinerad i Alliansens flumlinje arbetslinjen? Troligen.

Någonstans läste jag att hon önskar sänka skatten mer för höginkomsttagare, så hon passar in i gänget.

Redan nu är hon populär i vårt land. Många har visat en ung kvinna utan livserfarenhet sitt stöd. Ungdomens Sverige är här.

Ungdom utan erfarenhet av ett annat Sverige, ett Sverige av solidaritet och kamp för de sämst ställda.

Något fler och fler nu glömt och som snart bara den äldsta generationen vet vad det betyder. Begreppet solidaritet med de svaga, sjuka och arbetslösa.

Aktier inget för småsparare.

Se på Telia-aktien, här lockades vanliga småsparare att köpa en aktie som än idag inte är värd mer än en smula mot vad den såldes för.

Inte har det lönat sig att varken köpa eller vänta med att sälja denna aktie.

Småsparare lockas med fonder, där avgifterna i många fall äter upp aktieutdelning och värdestegring.

Många ser aktiefonden som en sparform där man efter några år kan få en vinst vilket många gånger istället blir en förlust.

När då börsen, som nu senast, sjunker och fluktuerar blir många småsparare rädda att förlora än mer och säljer därför med förlust.

Aktier i sig köper dock få småsparare, istället köper de andelar i fonder där deras bank gör alla affärer. Man litar på sin bank.

Men numera förlorar många på dessa fonder. De flesta. Det fanns guldår för småsparare i fonder. De såkallade allemansfonderna i slutet på 1970-talet

var vinstgivande.

Men idag är det för de flesta småsparare meningslöst att köpa fonder, förlusten väntar nästan säkert runt hörnet.

Behöver inte arbetslösa, utförsäkrade och socialbidragstagare tänder?

Åter är tänder en klassfråga. Den som inte har en inkomst får sämre tandvård. Arbetslösa, sjuka och socialbidragstagare får skit igen, då tänder inte ingår i den allmänna sjukförsäkringen eller i ett högkostnadsskydd.

Alliansens politik av segregation och utanförskap ökar dag för dag, budgetår för budgetår, i ett land som har bland Europas stabilaste ekonomi.

Pengar ska istället läggas över till de som har arbete, som grädde på moset när nya löneavtal slutits. Sjuka och arbetslösa ska få det allt sämre, ingen höjning av denna ersättning i utanförskapet.

Varför svenska folket, som varit noga med solidaritet med de svaga i tidigare generationer, nu accepterar allt i denna allianspolitiska agenda är svårt att förstå.

Men så är det och misstanken stiger om att Sverige amerikaniseras i känslokyla och tänk på dig själv mentalitet. Vi är så kallat hjärntvättade av amerikanska teveserier där man hånar socialbidragstagare (talkshows) sedan tevens barndom.

Socialdemokraterna närmar sig Alliansens ideologi.

Det är otroligt vad lika partierna i svensk politik börjar bli.

Snart skiljer bara nyanser.

Nu har Juholt m.fl. socialdemokrater gått ut med att de inte tycker nivån i

a-kassan ska höjas. Hur kan ett parti som säger att de värnar om de svaga

påstå att arbetslösa ska få en fortsatt urholkad ersättning, år för år?

Oberoende av inflation och prishöjningar ska ersättningen ligga fast, anser nu partiet i likhet med hela Alliansen. Effekten blir fler och fler som inte klarar sin ekonomi.

Vilken syn har då partiet nu på fas 3 och långtidsarbetslösa, vilka får endast

65 % av den urholkade a-kassan?

Jag kanske inte vill veta. Vi har sett hur miljöpartiet närmar sig Alliansen och även kan tänka sig regeringssamarbete. Är då socialdemokraterna framtidens moderatsamarbetare? Ja, som det ser ut nu vänder de kappan efter vinden och kommer troligen, i en inte alltför avlägsen framtid, att även de locka med och hylla jobbskatteavdraget, vilket var nyckeln till svenska folkets hjärta.

Att samtidigt öppna möjligheten, som alliansen också gjorde, genom att bekräfta svenskarnas fördomar mot sjuka och arbetslösa, var också lyckosamt och socialdemokraterna har även här tagit detta tills sig, genom att gå ut med att de ska stoppa bidragsfusket.

Ett fusk de anser enbart finns bland sjuka och arbetslösa och de med försörjningsstöd.

Detta fast arbetsgivare idag snart är de största bidragstagarna genom alla arbetsmarknadsbidrag plus fas 3.

Borgs o Reinfeldts allians har sitt pris för andra partier. Miljöpartiet erbjuder då sin hjälp.

Genom sin Allianspolitik - vilken är moderatpolitik - har de övriga borgerliga partierna ingen profil längre. De har blivit stödpartier för moderaterna.

De såkallade nya moderaterna är iskalla strategiker som lockat till sig godtrogna väljare, men även partier i sin helhet vars uppgift är att stötta dem.

Detta har varit en lyckosam väg då den moderata partipiskan gällt alla inom Alliansen, ”ta vårt beslut eller vi faller som regim” har varit ledstjärnan.

Resultatet av denna politik kallad jobblinjen, där segregering av arbetslösa och uppbyggnaden av misstänksamheten mot dessa och de sjuka varit en ledstjärna och jobbskatteavdragen den andra ledstjärnan, har resulterat i att man glömt att Alliansen består av fler än moderater.

Idag ser få skillnaden mellan de borgerliga partierna och därav har moderaterna ökat medan övriga är på väg under riksdagsspärren vid nästa val, om inte vissa moderater stödröstar på dessa partier, vilket troligen sker. Men om tre partier ska stödröstas på är risken att något parti får för lite röster.

Men nu har Miljöpartiet börjat vädra morgonluft och ger sig ut med budskapet att de kan tänka sig att regera med moderaterna om de får igenom något av sin miljöpolitik. Även dessa anser därmed att segregation av arbetslösa och sjuka är en bra politik.

De har därför börjat dra sig ifrån socialdemokraterna och ett samarbete med dessa och slutat intressera sig för en politik där sjuka och arbetslösa även ses som människor med behov av konsumtion och liv utan försörjningsstöd.

Vi har därför troligen en fortsatt borgerlig allians även efter nästa val då troligen det femte jobbskatteavdraget gått igenom sista budgeten i valperioden och jobbskatteavdrag sex blir största valfrågan under nästa valkampanj.

Där då Alliansen åter misstänkliggör sjuka och arbetslösa och skriker ut sitt budskap ”det ska löna sig att arbeta, bidragsberoende ska inte ha mer pengar de ska söka arbete, att de sedan aldrig får något är inte alliansens fel utan de sjuka och arbetslösas.”

Ju sämre ersättning de har desto större chans är det att de får arbete, tycks Allianspartierna tro och nu även miljöpartiet. Ack ja.

Förståelse och empati är två begrepp som blivit fula i dagens Sverige.