Utsatta barn placeras i familjehem ingen vet något om. Mindre kontroll på vilka som tar emot barnen här än i skolan. Polisens belastningsregister inget för familjehem.

Barn som far illa i sina hem kan placeras i familjehem för att få lugn och ro. Men så blir det inte alltid, tvärtom.

Många hem de placeras i kontrolleras inte utan socialsekreterare är nöjda med om hemmen inte har betalningsanmärkningar och att de hittat ett familjehem de måste placera barnet i.

Citat: Övergrepp som ännu förekommer i familjehemsvård är oacceptabla. Därför måste statens tillsyn över vården stärkas, och de tilltänkta föräldrarna måste såväl kontrolleras i polisens belastningsregister som genomgå grundläggande utbildning för ändamålet, skriver statens utredare Håkan Ceder. Slut citat.

I dagens grundskolor, förskolor och i andra sammanhang där vuxna arbetar med barn ska den vuxne kontrolleras i polisens belastningsregister för att få arbeta med barn. Registret ger besked på om den vuxne är dömd eller misstänkt för pedofili, stölder eller andra inte lämliga uppföranden som våldsbrott etc.

I skolans värld arbetar den vuxne under dagtid bland många andra i personalen med barnen. Kontrollen är stor på kolleger och misstänkta uppföranden i de flesta fall. Barnet kan springa till rektorer eller andra lärare, skolsköterskan eller ibland psykolog och kurator och klaga. De har i många fall även föräldrar att ta till hjälp.

Men i fosterhem finns inga föräldrar att klaga för. Inga lärarlag och ofta inga vuxna än de som finns i hemmet. Om då dessa är pedofiler eller våldsbelägna sitter barnet fast.

Det skrämmande är att här har samma vuxna hand om barnet dygnet runt inte som i skolan på dagtid.

Men fastän det är så tas det inte ut något belastningsregister på familjehemmets ägare och verkare. Ofta två vuxna, en man och en kvinna.

Större familjehem finns mer personal.

Det är med andra ord fritt fram att skapa ett familjehem oberoende av vad som finns i polisens register.

Nog visar detta, liksom mycket annat i dagens samhälle, att vi inte kommit långt i Sverige ifråga om jämställdhet. De mest utsatta och svagaste behandlas som skit.

Ingen för deras talan, fosterhemsplaceringar bör vara mer kontrollerade än all Sveriges lärarkår i skolorna, men så är det inte, tvärtom.