Arbetsmarknadspolitiken är ett fiasko så länge långtidsarbetslöshet finns, oberoende av om arbetslösheten i stort minskar.

Utöver detta räknas inte gräddan av de arbetslösa, de i fas 3, slumstationen där de som ingen önskar få som anställd oberoende om det är hur många bidrag som helst. Enbart hemliga fas 3 anordnare tar emot dem som gratis arbetskraft eller förvaringsobjekt - mot ett bidrag av staten på 5000 kr skattefritt i månaden.

Men det konstiga är att dessa olyckliga själar vilka ingen framtid har och vilka får ett allt sämre ekonomiskt läge inte räknas som arbetslösa varken som långtidsarbetslösa eller arbetslösa, enbart som arbetssökande vilka ska kontrolleras så att de söker arbete!

Citat: 412 000 människor var arbetslösa i januari, 11 000 färre än för ett år sedan.

Men under ytan ökar antalet långtidsarbetslösa. Mer än hälften av de arbetslösa hade gått utan jobb i minst ett halvår i januari.

Mer än var tredje hade varit arbetslös i minst ett år. Det motsvarar 144 000 arbetslösa – plus 4 000 på ett år. 72 000 hade varit arbetslösa i minst två år, 2 000 fler än i januari 2014.

Fler når slutstationen. 35 500 var inskrivna i fas 3 i januari – 1 800 fler än för ett år sedan. Av dem var 622 ungdomar under 25 år, en ökning med 60 procent på ett år. Slut citat.

Så länge fas 3 finns är det ett bevis på en kollapsad arbetsmarknadspolitik. Allt görs för att dölja dessa människor som finns i fas 3 - hemligstämplade anordnare gömmer dem på okänd plats. De som finns här vågar inte uttala sig i media om var de är eller vad de gör i de flesta fall.

Ska ett öppet samhälle dölja vilka personer samhället gömmer och hos vem?

Ja, i alliansens samhälle ses detta som ett arbetsmarknadspolitiskt korrekt sätt att dölja dessa människor både i arbetslöshetsstatistiken och var de förvaras.