Välkommen till Verkligheten säger moderaterna

Diderot (1713-1784) en av encyklopins författare Tillsammans med d´Alembert skrev han ett stor encyklopedi i vilken all den tidens vetande diskuterades.

I övrigt var han kritisk mot civilisationens utveckling. I boken Tillägg till Bougainsvilles resa beskriver han sin synpunkt. Boken innehåller berättelser från bl.a. Tahiti. Han beskriver hur lyckliga folken där är som lever utan kristendomens ok och europeisk kultur.
Diderot avskydde den asketiska kristendomens sexualsyn. Han varnade även för imperialismen som förstörde primitiva samhällen av det slag som han ansåg vara idealiska exempelvis det tahitiska.

Diderots människosyn innefattade att vi alla är underkastade naturens lagar och därmed inte har en fri vilja. Utifrån detta resonemang ansåg han att brott och straff borde ses som en medicinsk fråga. Straff skulle inte bedömas moraliskt utan ses som en medicinsk eller operativ uppgift utförd av läkarna.

Så redan på denna tid 1700-talet ser vi föregångare till den syn på vårdande av brottslingar istället för straff som vi hade här i Sverige på 1970-talet. Idéer kommer och idéer går men förändringar över tid blir moraliskt och etiskt inte stora. Humanism inom något område kommer och går. Liksom kriminalvårdens humanism som försvann efter 70-talet har vi sett andra exempel på desamma.

Välfärdsamhällets nedmontering, misstankarna mot de bidragsberoende är så aktuellt det kan vara men kan samtidigt även ses som ett spöke från ett mörkt tidevarv som åter börjat ta ton i Europa och Sverige. Humanismen kommer och går. Just nu ser vi nedmonteringen av humanismen över hela Europa. Inte av samma slag som under Tysklands nazitid och dess syndabocksökande, men det finns vissa likheter. Idag i första hand riktat mot invandrarna, de sjuka och arbetslösa. Det gick en gång som det hette ett spöke över Europa. Frågan är om inte detta har börjat gå igen i något ny skepnad men ändå med samma misstankar mot medmänniskor.

En verklighet många i dag upplever. Arbetslösa som inte fått skattesänkningar som straff för att de inte lyckats hitta jobb utan istället fått mindre ersättning. Pensionärer och sjuka som ligger kvar på samma ersättning som innan valet. Misstänkliggörandena av alla som inte lyckas få jobb mm mm. Så moderaterna har helt rätt i att försöka få en ny slogan till partiet.
http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_964495.svd

Denna passar utan tvekan. ”Välkommen till verkligheten” moderaternas tuffa verklighet där det inte finns medmänsklighet eller plats för den som inte lyckats i livet eller som är gammal eller sjuk.

Att gömma sig bakom överordnande för att slippa ansvar

Voltaire trodde inte på att vi lever i den allra bästa av alla möjliga världar. Han hade retat upp sig på Leibniz och dennes idé om att vi levde i den bästa av alla möjliga världar. Leibniz idé skrev jag om tidigare.

I opposition mot denna rappakalja som Voltaire ansåg att det var skrev han den ironiska berättelsen om Candide och dennes äventyr i en värld som var allt annat än den bästa. Hånet mot tron på den bästa av världar är in absurdum ironiserat i boken som är intressant även för oss i dag att läsa. Den ges fortfarande ut i nyupplagor.

Ett citat ur bokens sista sida är följande:

Allt vad som händer och sker är inkedjat som länkar i den tänkbart bästa av världar; om ni sålunda inte hade bortjagats från ett vackert slott med kraftiga sparkar i ändan, därför att ni älskade fröken Cunigunda, om ni inte hade blivit fast för inkvisitionen, om ni inte hade sprungit till fots i Amerika, om ni inte förlorat alla edra får från landet Eldorado, skulle ni här inte äta citronsylt och pistascher.
Citatet tagit ur: Votaire.Candide: Bokförlaget Fabel 1995 sid 144.

Köp boken eller låna den på närmsta bibliotek. Den är läsvärd.

Har man inte reagerat för tidens gång när man läser detta då kan man börja fundera på om man går genom livet med skygglappar.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=151193

Av vilken anledning skulle denna mamma ljuga? Det finns ingen. Har ingen frågat barnet på skolan? I ska man ta barns upplevelser på allvar. Se rättssamhällets juridik, se sjukvården och inte minst se skolans värld. Mobbing ska tas på allvar när det anmäls. Men inte på denna skola.

Här tar områdeschefen istället för rektorn till orda och nekar till att skolan har gjort något fel alls. Varför uttalar sig inte rektorn den högst ansvariga på skolan i media? Varför gå till områdeschefen dessa är sällan på skolorna och vet det mesta bara genom hörsägen. Områdescheferna ska självklart jobba utefter att lita på sina underordnande men att göra det till den grad att de tar till orda istället för dessa vid ett fall som detta är misstänksamt.

Varför är rektorn som man kan tolka det tystad. Varför uttalar sig denne inte? Är det ett så känsligt fall? Varför är förnekandena så tydliga hos ledningen om att något hänt?

Är man rädd för anklagelser som förföljelse och acceptans av hån mot troende som vågar stå för sin tro när det handlar om barn? Frågorna kan göras många men bakom allt finns en plågad pojke som på grund av sin öppna tro upplever sig hånas och förlöjligas för denna. Det är viktigare att ta tag i detta än att som skolans personal verkar ha gjort fly och lämna allt till områdeschefen för skolområdet för att själva slippa ta tag i det. Det ligger med all säkerhet mer bakom detta fall än vad som framkommer i media.

Tidsjakten, stressen på väg att försvinna?

Låter det konstigt? Jag vill påstå att i dag verkar jakten och kollen på tid ha minskat i samhället. Ackordshetsen på arbetsplatserna är inte lika svår som den en gång var. Min erfarenhet av ackordsarbete var en enda jakt på att producera så mycket som möjligt på kortast möjliga tid för att tjäna så mycket pengar som möjligt.

För att klara detta var man tvungen att hela tiden ha koll på klockans minut och sekundvisare. Genom detta kunde man räkna ut hur mycket man hann med och även öka takten när man såg att klockan gått längre än man trodde för ett moment. Man kunde även se när man kunde ta en paus och hur länge. Allt var reglerat och armbandsklockans viktigaste uppgift var tydlighet och att man med en enkel rörelse på armen såg klockan även under arbetets gång.
Självklart för oss lite äldre. Men utopi för de yngre som jag tolkar det.

Jag kommer ihåg hur äldre berättade vilken välsignelse det var när armbandsklockan kom för kreti o pleti. Tidigare fickur var både ömtåligare men värst var ändå att man varje gång man önskade kolla tiden fick ta fram det ur västfickan och öppna boetten. Det var inte tal om att kunna se vad klockan var under arbetsmomenten utan det fick göras vid möjlighet eller paus. Att arbetsgivare såg snett på arbetstagare som plockade fram uret då och då var en annan sak. Med armbandsuret kunde arbetstagaren utan att det märktes hålla koll på tiden med en snabb blick utan att avbryta arbetet. Så nog var det och är en välsignelse anser jag och många med mig.

Men i dag ses armbandsuret av många om man nu har ett som ett smycke som i första hand ska se snyggt ut och tidsvisningen ses som sekundärt. Det finns ju mobiler för klockvisning säger många.

Visst men då är vi tillbaks i fickurets dilemma igen. Mobilen ska plockas fram för att kollas liksom fickuret skulle. Med detta påstår jag att tidsjakten har minskat. I dag ses det som att det finns tid till att plocka fram mobilen för tidsvisning man behöver inte ha full kontroll på tiden hela tiden. Därav mitt påstående att tidsjakten och då även ackordshetsen har minskat i samhället.

Min upplevelse (tanke) från vecka 11.

Att slippa ta ansvar men kräva det av andra

Rousseau var 1700-talspedagogen som inte ville ta hand om sina egna barn utan istället skrev en klassiker om barnuppfostran. De fem barn han hade med Therese Levasseur, en tjänstekvinna, sände han till ett hittebarnshus.

Men det hindrade inte att han skrev en av tidernas mest uppmärksammade uppfostringsroman som ännu idag studeras. Boken om Emile, där han propagerar för en naturenlig uppfostran och läroplan.

Beroende på barnets ålder, ställs kraven på kunskapsinlärning menade han. Olika situationer ska iordningsställs som barnet ska lösa, misstag kan ge olika slag av obehag att man fryser om man inte är rätt klädd är ett exempel. Att man törstar om man utan vätska när man ger sig ut på långpromenad och inte vet var och hur man skaffar sig vatten en het sommardag är ett annat.

Även matematik och andra ämnen ska läras enligt denna naturmetod enligt Rousseau. Man undersöker praktiskt förhållanden.

Utbildningen leds av en informator. Utbildningen börjar med att då barnet lärt sig gå och fått fritt hoppa, springa och skrika. Därefter kommer träning av sinnena syn, hörsel och känsel därefter mätning, räkning och vägning av olika slag.

Nästa fas är etisk fostran här lär barnet sig att inte sätta sig över naturliga lagar exempelvis av det slag jag nämnde i början kyla och värme.

Språkinlärning sker genom exempelvis brevväxling.

Sedan kommer studier av naturen och arbeten. Detta sker praktiskt i 12 – 15 årsåldern. Efter detta kommer de abstrakta ämnena som först nu barnet kan förstå, samhälle och historia. Efter detta ska ynglingen lära sig stadslivet och det sociala livet för att inte av misstag hamna i stadslivets misär. Sedan kommer filosofiska studier kombinerade med religionsstudier. Nu är ynglingen en man. I boken Emelie möter han nu sin kommande partner Sophie som blir Kvinnan i hans liv.

Det finns mycket i pedagogiken som uppmärksammas ännu idag. Learning by doing är ett exempel på pedagogisk metod som troligen till stor del haft sitt ursprung från Rousseau. Även Montessori har rötter ur Rousseaus pedagogik m.fl. Intressant, men inte lätt att förverkliga om varje elev skulle ha en egen privat välutbildad informator enligt Rousseau.

Sedan har Rousseau uppfattningen av att informatören bör vara manlig. Något som då låg i tiden. Samtidigt som han själv enbart teoritiserade om hur barn ska uppfostras uppfostrade han inte själv sina barn. Väldigt motsägelsefullt av en av tidens mest uppmärksammade pedagoger. Men kanske det är något som även i dag är vanligt.

Enligt denna artikel http://www.alltombarn.se/du_och_barnet/en-narvarande-pappa-minskar-risken-for-psykiska-problem-1.8379
är det viktigt med en fadersfigur under uppväxten för pojkar för identifieringens skull och att då som Rousseau lämna bort sina barn till barnhem där kanske enbart kvinnor fanns på denna tid är konstigt, då han samtidigt ansåg män som bäst informatörer. Att flickor behöver en mansfigur en fader är även det enligt artikeln viktigt. Ja artikeln påstår väl inget direkt nytt eller överraskande. Det är kända sanningar. Som sagt pappas flickor brukar komma långt i livet. Stödet från pappan betyder mycket för en flicka och hennes möjligheter det är och har varit känt länge liksom hur negativt en frånvarande pappa är för både flickor och pojkar.

Men då är det än konstigare att Rousseau ses som så positiv ännu i dag. Han ansåg ju inte att flickor behövde någon bildning utan enbart skulle uppfostras till att vara ett stöd för mannen. Motsättningar så det föreslår. Med detta menar jag att man i Rousseaus pedagogik tar ut det intressanta för att inte låtsas om människosynen i böckerna. http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%89mile
Nog är människor förunderliga.

Ondskan förvillar till felbeslut

Charles Louise de Secondat, baron de la Brede et de Montesquien levde mellan 1689 – 1755. Människor är olika beroende på hur det land är där de lever och var det ligger ansåg han. Det råder olika anda beroende på var geografiskt ett folk lever och vilket väderklimat som råder.

I ett varmt klimat blir människor oföretagsamma, liknöjda och fjäskande. I ett kallt klimat blir människan manlig och frihetsälskande. Detta sågs som en mycket positiv ståndpunkt här i norden idag skulle vi kalla det diskriminering.

När lagar skapas måste hänsyn tas till det klimat som råder i landet. Varje folk måste ha sina lagar anpassade efter detta folks förutsättningar beroende av vilka traditioner och åskådningar som råder. Lagstiftningen blir därigenom relativ i förhållande till människors åskådningar, traditioner, statens geografiska och läge och dess klimat fortsatte han.

Lite av detta har vi sett och ser genom historien. Kanske inte att lagar ställs så mycket i förhållande till klimatet men däremot i förhållande till politiskt statsskick. Vi har sett fascistiska stater komma och gå och här var lagarna av helt andra slag än i en demokrati. Mer kontrollerande och hårdare för att inte tala om segregerande av sitt folk. Fascism, kommunisk och nazism är exempel på statsskick där man hade segregerande lagar. Fast sen kan man fundera över hur dagens svenska politiker agerar. Arbetslösa segregeras ju faktiskt, skattemässigt betalar dessa mer procentuellt än de som har ett arbete förutom ersättningsminskningen de fått.

Inget säger att vi inte hamnar under en diktatur igen. Kanske EU är början på något som i ett längre tidsperspektiv kan utvecklas åt ett fascistiskt håll. Omöjligt är det inte. Omöjligt är det inte heller att det utvecklas till en bra demokrati, ingen vet, den som lever får se. Det enda vi vet är att utvecklingen går mot mål som man hoppas nå men som i alla målstyrande organisationer inträffar alltid något som får målet att revideras.

Människan är satt att förvalta jorden och allt som lever på den. I dag har de senaste generationerna misslyckats katastrofalt med detta. Miljöpåverkan som vi ser katastrofalt påverka klimat och levnadsbetingelser på många platser är dagliga påminnelser om detta. Bara den som vägrar se och gömmer sig i fantasins världsbetraktelser påverkad av förvillare tror inte på detta. Men kyrkan ja kyrkor av skilda slag bör ta varningarna på allvar och försöka göra sitt bästa för att vårda den jord och miljö som kan räddas.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150925

Alla bör hjälpas åt. Budskapet om vårt uppdrag här att förvalta jorden får inte glömmas vilket det gjorts under många år. Girighet har gått före, såtillvida att lönsam produktion varit ledstjärnan för mänskligheten. Men nu måste en reaktion och förändring ske om vi inte ska utplåna oss själva.

De onda makter som försöker få oss att tro att larmrapporterna överdriver eller att det inte finns en klimatförsämring måste bekämpas med konkreta bevis så inte fler lockas till att tro på deras förvillolära. En lära som jag ser som kommen från ondskan och som syfte har att arbeta för mänsklighetens undergång. DE som försöker förvilla oss med att det inte finns någon fara är inga ondskans människor men har blivit dess redskap säkert genom att själva förvillats till att inte kunna se vad som sker.

Nu går skam på torra land.

Pierre Bayle skeptikern till samhälle o religion. Hans verk Historiskt och kritiskt lexikon är skrivet i en slagfärdig och underhållande stil utgavs i sin slutliga version 1702.

Det var en tid då en kunskapsrevolution uppstod. Ny kunskap speds, tidigare kunskap var i första hand tagen från antika källor och då från de gamla grekerna med Aristoteles o Platon i spetsen. Man började nu undersöka vad kunskap kunde få för konsekvenser.

Bayle menade att förnuftet hade begränsningar och när det gällde tron handlade den om annat än förnuft. Han tog här ett exempel från apostlagärningarna 13:22. Här talas om kung David som var både en lögnare, äktenskapsbrytare, mördare och bedragare men som Gud ändå kallade en man efter Guds sinne.

Hur var detta möjligt? Jo enligt Boyle därför att det handlade om mer än förnuft, det handlade om Guds nåd.

Den största händelsen i historien, Jesus död på korset var knappast heller en förnuftig handling. Men även här ska Guds nåd ses. Gud tog därmed människorna till sig. Nåd går före förnuft med andra ord. Om nu Gud hade handlat enligt vetenskap och förnuft skulle Jesu aldrig ha dött på korset utan friats, eller den mänsklighet som korsfäste honom utplånats eller straffats. Men så skedde inte. Lite mer och fördjupning om korsfästelsen finns här http://www.minfrid.se/fralsning/kraftfullt-kors.shtml

Vi kan se nåd gå före förnuft även det i svenska samhället idag. Brottslingar som är farliga för sin omgivning släpps ur fängelserna och inspärrning fastän de varje gång de släpps ut begår nya brott mot sina medmänniskor. Förnuft hade varit att inte släppa ut dem. Vi ser vissa psykpatienter släppas fria och följderna av detta har förskräckt.

Allt innebär ett åsidosättande av förnuft och istället en nådens väg. Förlåtelsens väg och en chans till bättring för människan. Och visst ibland lyckas det och kan ses som medmänsklighet men kanske i än högre grad som just nåd. Benådning. Ett lyckat beslut ibland, katastrofalt ibland.

Till slut kan jag inte låta bli att undra över hur en chefredaktör för en tidning kan påstå att det är rätt att skymfa troende.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150833

Hur han kan påstå sig ha rätt till detta och gömma sig bakom pressfriheten och då säga sig bli förbannad för att få kritik för att inte få skymfa utan reaktioner? Han utnyttjar därmed pressfriheten till det som det inte var avsett för. Att såra och skymfa medmänniskorna i samhället. Det finns många omogna och olämpliga personer i vårt samhälle som utnyttjar sin ställning för att provocera. Denne chefredaktör är en. Jag är övertygad om att majoriteten av Sveriges chefredaktörer aldrig skulle publicerat bilden. Men undantag finns alltid.
Skäms Sigvardsson!

Domedagstankar

Edmund Burke konservatismens fader ansåg att de friheter vi har är arvegods från tidigare generationer och dessa ska vi vårda för att sedan lämna vidare till nästa generation. Vi har rätt att bruka dem men inte förändra dem utan lämna dem i samma skick som vi ärvt dem. Staten såg han härmed som en fideikommiss.

Rösträtten ansåg han förkastlig och riskfull för samhällssystemets bevarande. Han ville ha en konstitutionell monarki, kontrollerad av en ärftlig och rik adelsklass. Adeln ansåg han vara bäst till detta då den enlig honom vara opartisk och samhällsbevarande.

Förändring såg han därmed inte milt på. Förändring var inte heller något han ansåg vara bra. Han vara stor motståndare till den franska revolutionen vilken inträffade under Burkes levnad.

Konservatismens efterträdare i dag Moderaterna har dock inget bevarande av värden i sin agenda. Tvärtom förändring av panikkaraktär är deras agenda. Förändringshysteri av samhällets normer i en takt som vi aldrig upplevt förr och som skrämmer fler och fler. Trygghet ses som vekhet jobb som självklart och de som ej uppfyller dessa krav segregeras och nonchaleras i agendan. Konservativ politik är det knappast däremot nyliberal och just därför kanske samarbetet mellan pakten Alliansen fungerar utan större gnisslingar.

Förändringar som vi ser i dag av accelererande typ av samhällsmaskineriet skulle med stor sannolikhet ha chockat Burke. Ja, det chockar med stor säkerhet många av oss nu levande också.

Meningen med snabba förändringar accelererande nyhetsflöden och den segregerande samhällsuppbyggnaden är inte något jag ser som fördelaktigt för människligheten i sin helhet. Någon tjänar på det annars skulle det knappast vara den acceleration som vi upplever av förändringar.

Om nu inte förändringstakten byggts in så starkt i samhället att den accelererar av sig själv och härmed är ostoppbar förutom om en katastrof av naturligt slag inträffar. Så är det, hur blir det, vem vet? Troligen bara Gud!

Katastrofer ja. Enligt uppenbarelseboken ska jorden och människorna drabbas av en rad katastrofer innan vi får ett nytt rike. Kan följande vara uppbyggnaden av en av dessa som kommer inom kanske snarare framtid än vi tror? http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=750001

Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna. Och stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattendragen blev till malört, och många människor dog av vattnet, därför att det hade blivit bittert. ”Uppenbarelseboken 8 kapitlet”