Alla dessa fabrikat som egentligen är samma vara från samma tillverkare

Alla dessa varor i butikerna som i många fall är tillverkade på samma plats och är identiska, med ett undantag, namnet på produkten.

Samma vara säljs för olika affärskedjor med olika namn. Om det är en lyxigare affärskedjas matvarubutik har den ett namn och ett högre pris än om denna vara säljs i en lågprisbutik.

Euroshopper är ett ex på vara som säljs billigare på många matvarubutiker men som troligen är samma vara som i annat namn säljs betydligt dyrare. Överskott säljs troligen som Euroshoppersortiment. Ett sortiment som genom sitt lägre pris ses som sämre av vissa. Liksom butikens egna sortiment som även de är likartade dyrare märken.

Annat är de såkallade krav- och ekologiproducerade varorna som de välbeställda gärna betalar dubbelt eller mer för än vanliga ickemärkta varor kostar.

I de flesta fall är det samma producenter som producerat på samma åker men som inte vet om att grossisten säljer lite hur som helst. Inte heller producenten producerar enligt alla normer för dessa markeringar.

Mycket är rena bluffen för att höja priser och många konsumenter i dag har pengar för att både handla dyrt, köpa färdigmat och att kasta överbliven mat, inte sparas det för att ätas nästa dag.

Själv fick jag lära mig att äta upp det man tog till sig. I dag lämnar människor mat på tallriken på restauranger, på fester hos någon (vilket är förödmjukande för den som bjuder anser jag) Och inte minst i matlagningsprogram som halv åtta hos mig i teve lämnar gästerna mat kvar.

Förr sågs sådant som oförskämt och övriga gäster satt kvar vid bordet tills alla ätit upp. Vuxna lämnade aldrig mat kvar på tallriken. Barn sågs till att de åt upp. För att inte skämmas åt i många fall föräldrarna upp det barnet lämnat för att visa att mat äter man, inte kastar.

Den överflödiga arbetaren

För inte så länge sedan fick alla arbeten som sökte ett. Fabriker sökte alltid arbetskraft, tillverkning av skilda slag gjordes manuellt. Det betydde att det behövdes mer arbetskraft när försäljningen ökade. Försäljning och efterfrågan ökade hela tiden och fler fick en lön som det gick att leva på och därmed att handla för.

Det behövdes bara en person i ett hushåll för arbete utanför hemmet. Lönen denne tog hem, oftast mannen, gick att leva på.

Man kunde skaffa bil, tv och snart åka på charterresa.

Men andra tider skulle komma. Företagen rationaliserade för att kunna producera mer utan att behöva anställa fler. Istället blev människor friställda.   Vi kom in i 1980-talet och efter denna tid blev det kaos.

Nu skulle alla, män som kvinnor, ha arbete samtidigt som industrin rationaliserade.

Det gick självklart inte ihop. Nu uppstod ett nytt fenomen, massarbetslöshet, som aldrig minskade oberoende av konjunkturer, mer än marginellt.

Sedan kom dumbommarna. Alliansen som sänkte möjligheten att leva någorlunda om man var arbetslös. Istället skulle de som fortfarande hade arbete gynnas med skattesänkningar. Hård konservativ gammaldags högerpolitik kom att bli mångas elände och andras glädje.

Men inte tog det slut med det, nu fick inte sjuka vara sjuka mer än till ett visst datum. Vad nästa steg kommer att bli vet ingen, kanske förbud mot att sova vissa timmar, ligga på sjukhus obegränsad tid, opereras efter viss ålder, föda barn efter viss ålder.

Det finns många förbud och dumheter som väntar runt hörnet med högerpolitik som enbart har som mål att segregera och sortera människor för att en viss gynnad grupp ska leva bättre och bättre.

Det finns likheter med gammal raspolitik och dess följder.

Halleluja-regimen alliansen

Att bry sig om någon annan än sig själv ses i dag med misstänksamhet.

Varför bryr sig denne, om mig eller detta? Sköt dig själv och skit i andra är ledmotivet i individualismens agenda, självförverkligandet.

Om någon ska ha hjälp ska denne söka en möjlig sådan under den förvaltning som handhar ärende av det slag det handlar om. Vid avslag acceptera eller sök hjälp från kyrkan etc.

Färre och färre får hjälp. Istället ska sjuka ses som friska efter en viss tid, oberoende av läkarutlåtanden eller personens verkliga hälsotillstånd.

En person som varit arbetslös länge ska sysselsättas för att statuera exempel för de som tycker sig inte orka arbeta längre. Så går det för dig är andemeningen om du slutar ditt arbete utan att ha ett annat.

Vill svenska folket ha ett samhälle av detta slag?

Svaret är ett ljungande JA! från de flesta som ser herr Reinfeldt som den bäste partiledaren sedan rösträtten kom. Han leder inte bara sitt parti utan en hel Allians av mindre ja-sägande partier. En kamp för oss (alliansens vänner) mot dem (sjuka och arbetslösa).

Det är en halleluja regim som få har något för när de kritiserar och som media i nästan alla fall hyllar och därför mycket lite tar fram grymheten i.

Om det inte är för en tillfällig upplageöknings skull, men det som tas fram av tragedier då glöms snart av allmänheten, då dessa ser fram emot nästa skattesänkning.

Direkt demokrati, då får alla ta ansvar.

Inte är det dumt, men det fodrar även kunskap hos befolkningen, då annars värderingar utan tanke på följder skulle råda.

Direkt demokrati skulle kunna genomföras i dag då alla har datorer och de som ännu ej har skulle kunna ringa in sina svar på samma vis som vid omröstningar i ex frågesporter i teve.

Direkt demokrati innebär helt enkelt folkomröstningar.

Vad som fodras är att röstberättigade förstår vad de röstar mot och för. Så det inte blir för och emot fördomar.

Ex om merparten tror att sjuka är ickesjuka och arbetslösa är arbetsslöa, då blir folkomröstningarna fördomsröstningar och resultat ungefär som i dagens samhälle, där dessa grupper behandlas som fä.

Bestraffning istället för hjälp. I form av mindre eller ingen möjlighet att leva ekonomiskt bra, utan stället som fattighjon i vår tid.

Men direkt demokrati kanske måste bli av samma slag som i det gamla Grekland. Att vissa fick rösträtt, andra inte.

De utan bildning eller utan förståelse för något eller någon än sig själv skulle uteslutas. Isåfall skulle kanske de flesta uteslutas, då vi lever i den sämsta av ideologier, individualismens tid.

Föräldralösa barn är också människor.

Ja, det är ganska självklart.

Men varför finns då barn som lämnas vind för våg i vissa länder?

Kanske även här i Sverige, på fosterhem av samma slag som alltid funnits, där barn utnyttjas istället för ges en trygg barndom så de kan leva ett normalt liv som vuxna.

Varför finns vuxna som utnyttjar barn som arbetskraft eller än värre som objekt?

Svaret är troligen att människan är ond och egoistisk.

Därför måste lagar och normer finnas i ett samhälle. Därutöver solidaritet.     När denna bryts ner eller ses som fel, då kommer allt fler människor att låta sin ondska florera. Egoism och självförverkligande av lustar och njutning får fritt utlopp.

I dag är vi där med individualismens onda skugga vilande över västerlandet.

Mer behöver inte sägas, vi ser dagligen hårdheten och misskunden i samhället.

Både från statens behandling av de svaga, och gemene mans och kvinnas egosim genom att stötta en politik där enbart de som redan har ett arbete får skatteavdrag, för att än mer skilja ut sig ekonomiskt från de sjuka och arbetslösa.

Skammens Sverige har uppstått med individualismens spöke som florerar i ondskans tjänst.

De falska tiggarna med en hallick i bakgrunden

Ligor med tiggare på städernas gator får människor att föraktfullt misstro de verkligt behövande. De ensamma som inte tillhör dessa gäng av resande ligor i tiggeriets tjänst.

Skammens ligor, vilka tigger för att ge en hallick, vilken tar merparten av vad som tiggts ihop.

Skam är att det finns tiggare. Ligor av detta slag skulle stoppas.

Övriga personer ska inte behöva tigga för sitt uppehälle. De ska beredas plats på härbärgen och där få mat och uppehälle (socialbidrag) tills de kan klara av att sköta sin ekonomi och komma ifrån sitt eventuella missbruk.

Krav ska ställas, men vård ska påtvingas där denne ej förstår sitt eget bästa och samhället ska garantera omvårdnad om alla, med eller mot dennes egen vilja.

När missbrukaren kommit ur sitt beroende är denne säkert tacksam för hjälpen denne kanske först vägrat. Det ska finnas mål. Mål att alla ska slippa tiggeri och förödmjukelse.

Kostnaden för samhället är liten i förhållande till skammen av att låta sina medborgare fara illa och ses ned på. Vi behöver inte, och ska inte ha, tiggare, hemlösa eller missbrukare.

Ligorna av tiggare ska stoppas, den enda effekt de ger är skam och misstänksamhet mot alla som inte har möjlighet att leva ett samhällsliv. 

Allas kamp mot alla

Thomas Hobbes, den engelske filosofen, sade att innan civilisationens gryning levde människan i naturtillståndet, där var och en fick tänka på sig själv för att överleva.

Det fanns inget samhälle och det var en allas kamp mot alla. Den starke överlevde medan den svage gick under.

De var forntidens individualism. När väl samhället byggdes blev det tvunget att skapa regler som måste åtlydas. Det blev klasskillnader mellan styrda och styrande.

Alla visste sin plats och samhället fungerade, förutom när härskare från andra platser (civilisationer) kom för att plundra och krig eller farsoter rådde.

Individualismens allas kamp mot alla var borta.

Men i vår tid återkom detta som inte ska ses som ideal, utan som egosim och känslokyla mot medmänniskan.

Vi ser det inte bara i hur regeringen behandlar sjuka och arbetslösa, utan även i hur intresset ökar för att se människor och djur lida.

Våldet är grövre och våld filmas för att sedan läggas ut på nätet för att dagens människor ska njuta av att se hur djur flås levande och människor våldtas och misshandlas. Man kan se hur människor tar livet av sig i realtid och mördades skymfade kroppar kan beskådas.

Vad det visar är ondska, egoism och oförståelse för andra.