Alla galaxer verkar vara och fungera likt synkroniserade klockor

Otroligt nog verkar alla galaxer vara synkroniserade likt en klocka. Alla snurrar runt eller ett varv på samma tid. Jorden snurrar som vi vet ett varv på ett dygn. Mars ett varv på ett dygn plus 39 minuter. Ingen synkronisering finns mellan vårt solsystems planeters rotation.

Galaxer däremot gör en rundning på en miljard år. Alla gör detta ingen gör det på två miljarder år eller kortare än en miljard år.

Det har ingen betydelse hur liten eller stor en galax är eller hur densiteten ser ut. En miljard år består i rotationshastighet.

Varför? Man kan bara fundera. Tankar som att det beror på en osynlig kraft vilken finns överallt och håller allt samman är en tanke.

Mörk energi som vi anser finns, likt mörk materia, kanske ligger bakom  fenomenet som kanske är sammanhållningen av universum. Rotationen kan vara viktig för sammanhållningen av universum, ett stillastående katastrofalt. Expansionen viktig för att verkligheten ska blir kvar. Men varför? Vad finns bakom dessa händelsehorisonter?

Knappast, som jag ser det, slumpen. Kan svaret vara att i tid och rum måste klocktider finnas där händelser sker synkroniserat för att allt ska kunna existera. Frågan varför kan vara omöjlig för oss att svara på enbart att filosofera över.

Kan det vara så att frågan om vad meningen med allt är och vad en människa är och varför allt finns kan ställas men inte besvaras. Inte kan besvaras därför att det inte finns ett svar på en fråga vilken egentligen inte kan ställas för det syftet. Det kan vara svindlande att tänka så.  Men likväl bör vi nog acceptera det vi bara kan tänka på och finna lösningar vi tror på men egentligen inte kan förstå. Tankar som inte ska eller kan förklaras av något eller någon.

Ryssland förbereder skydd mot katastrof utifrån rymden

Ryska forskare försöker hitta effektiva medel att spränga asteroider som hotar att falla ner på Jorden. Några gånger har det ju hänt i Ryssland som vi vet. Senast 2013 då av meteorit då många blev skadade av tryckvågens effekter på glasrutor i närområdet exempelvis. 

Forskare har ofta tänkt sig att sända upp en mindre kärnvapenladdning för att spränga en hotande asteroid. Men det finns risker med detta om uppskjutningen krånglar och missilen hamnar fel.

Bättre kan det kanske vara att använda laserstrålar om man får dessa att fungera med tillräcklig styrka. Det ger en mer kontrollerad effekt och kan kanske även ändra riktningen på en asteroid eller spränga den bit för bit eller i sin helhet beroende på dess storlek.

Men då dwt är svårt att experimentera på riktiga objekt därute tillverkar forskarna konstgjorda små asteroider och undersöker effekten på dem miniformat i laboratoriemiljö.  

Det är bara att önska dem lycka till. Nog är en laserstråle tryggare om den sänds iväg över huvudet på oss eller där uppifrån än en kärnvapenmissil.

Bild exempel på asteroider.

Mysteriet mystiska Gammastrålningskällan från centrala Vintergatan är löst

En signal bestående av gammastrålning från centrala Vintergatan har länge förbryllat astronomer. Källan har sökts länge.

Under en längre tid ansågs den komma från mörk materia. Hur och varför kunde man däremot inte förstå.

Astronomer från ANU  i Australien tillsammans med forskningsinstitutioner i Förenta staterna, Nya Zeeland och Tyskland genomförde en ny studie som leddes av Virginia Tech i USA. Detta med hjälp av Rymdteleskopet Fermi Gamma-Ray  vilket  ligger i en låg omloppsbana kring jorden sedan 2008 och vilket  har gett forskare de tydligaste bilderna någonsin av gammastrålning från rymden.

Resultatet blev att källan i Vintergatans centrum nu hittats.

 Det är snabbt roterande tio miljarder år gamla neutronstjärnor i tusental som är källan. De sänder ut denna signal av gammastrålning gemensamt i tidsintervall. Den mörka materian är därmed oskyldig och gäckar fortfarande vetenskapen i det fördolda.

Bilden är på Fermi Gamma-ray Space Telescope teleskopet som varit till stor hjälp i sökandet efter källan nämnd ovan

Galaxen NGC 1277 var väldigt alert efter sitt bildande men är spöklikt händelselös sedan 10 miljarder.

220 miljoner ljusår bort i stjärnbilden Pegasus finns galaxen NGC 1277 se ovanstående bild hur den ser ut.

För ca 13 miljarder år sedan bildades denna likt andra galaxer efter Big Bang. Men till skillnad mot de flesta andra galaxer där efterhand nya stjärnor bildades och gör så även idag, inklusive i vår Vintergatan, bildades i NGC1277 nya solar i en rasande takt från början. Detta skedde under några miljarder år för att för 10 miljarder år sedan helt avstanna. Galaxen har därefter inte producerat några nya stjärnor och kan därför ses som en relik efter all denna tid. Inget nytt händer här.

Här dras inte heller in några dvärggalaxer (finns inga i närområdet) likt det fortfarande sker i vår Vintergatan inget nytt sker alls i NGC1277,

Det finns fler avdöda röda stjärnfulla (röda gamla jättar) galaxer i universum men inte som här i sådan närhet som denna till oss.

Galaxen innehåller även ett stort svart hål i dess centrum likt andra galaxers centrum. Ett av de största svarta hålen hittills upptäckta i universum finns här.  Skulle detta ha ett samband med att inget nytt sker? Det vet man inte. Men tanken på att det material i form av damm och gas som kunde gett upphov till nya stjärnor även senare sugits in i hålet kan man onekligen tänka sig. Det svarta hålet  är 14 % av hela galaxen och har en massa av 17 miljarder solmassor.

Galaxen är enbart en fjärdedel så stor som Vintergatan, där vi finns, men innehar dubbelt så många stjärnor. Säkert beroende på dess otroliga hastighet av stjärnbildning i början av sin existens. Galaxen fanns då på rätt plats med stort material för detta. Men sedan tog allt slut.

Idag finns nästan inga blå nyare heta stjärnor här utan istället stor mängd av gamla röda jättestjärnor i sitt sista stadium av existens. Det är en miljö spännande att undersöka och försöka förstå historien bakom. Den närmsta galaxen med en sådan historia från oss räknat. Det är Hubbleteleskopet som hittat denna unika miljö.

Stjärnan S-2 finns kusligt nära Vintergatans svarta hål i sin bana.

Saggitaurius A är namnet på det svarta hål som finns i centrum av Vintergatan. Hålet har en massa motsvarande fyra millioner solar av vår sols storlek. För kort tid sedan kunde man se ett stort gasmoln störta in mot hålet.

Vi vet att det finns ett antal stjärnor som kretsar i det svarta hålets närhet. Om dessa har planeter eller livsdugliga sådana vet vi inte. Men nog skulle det vara kusligt om vår sol med Jorden funnits nära ett slukande svart hål.

En av dessa stjärnor har  namnet S-2. En relativt ung stjärna med en massa 15 gånger större än vår sol. 26 000 ljusår från oss och detta är även avståndet till centrum av galaxen från oss räknat och även ungefär avståndet till vår galax svarta hål.

Under detta år kommer S-2 åter att vara som närmst det svarta hålet i galaxens centrum. S-2 rundar det svarta hålet vart 15:e år i en bana som är 300 miljarder km i omkrets.

Vi ska tänka på att det svarta hålet är mycket massivt så det är ingen lång bana om vi ser det så. Inte långt från hålet heller. Den elliptiska banan är inte längre från det svarta hålet än Neptunus ligger från vår sol.

Kusligt nära när det handlar om ett svart hål. Än mer kusligt om det finns planeter med liv omkring stjärnan.

Om ni önskar se hur S-2 rör sig runt hålet koppla upp dig med denna länk där det finns en filmsnutt som visar detta.

Bilden visar banan runt det svarta hålet.

Världsunik diamant med unikt innehåll hittad i Sydafrika

I Jordens mantel bildas inte bara mineral vilka sedan kan komma upp till ytan och kanske användas eller kännas på med handen. Det bildas även mineral vilka kan existera därinne men utplånas i sina beståndsdelar om de kommer upp till ytan och  omvandlas till något annat.

Kalciumsilikat perovskit CaSiO 3 är ett ämne av denna kategori. Det blir instabilt när de når ytan av vår planet.

Men som vi vet bildas även diamanter i jordens inre och om mineralet bakats in i en diamant blir det stabilt och synligt även på jordytan.

Det är diamantens hårdhet som tvingar fram stabiliteten av ämnet även på ytan  under förutsättning att det skyddas av diamantens inre. Då kan vi studera det i den form de normalt bara har i jordens inre. Självklart kan vi inte ta ut det från diamanten och ta på det. Det omvandlas då omedelbart likt en liten  isbit om en svetslåga riktas mot denna.

Människan kan se det i en diamant hittad en km ner i en gruva i Sydafrika. Se den här på denna länk en unik syn där ämnet ses tydligt i diamantens inre. Om en diamant med ett så unikt ämne inom sig är mer värdefullt än en vanlig diamant förtäljer inte informationen. Inte heller om det finns fler likartade diamanter eller denna är helt unik och ensam i sitt slag.

Flera intressanta planeter så kallade superjordar har nyligen hittats i Fiskarnas stjärnbild.

Fram till 1 mars 2018 har 3 741 planeter bekräftats i 2 794 solsystem varav 622 solsystem vilka har mer än en planet. Det flesta upptäckter är gjorda av rymdteleskopet Kepler vilket har upptäckt ungefär 3500 planeter st.

Nyligen har ett team av astronomer upptäckt tre superjordar kretsande kring en stjärna med namnet GJ 9827 belägen  100 ljusår från jorden i riktning mot Fiskarnas stjärnbild.

Dessa planeter har korta omloppstider de tre planeternas är följande om man räknar från GJ9827b-d  1.2, 3.6 och 6,2 dagar vilket de har på grund av sin närhet till sin sol och detta gör dem  ganska varma. Kort sagt, uppskattas temperaturen vara följande på dessa tre superjordars yttemperatur i följande ordning  GJ9827b-d, 899C, 538 C och 407 C.

I jämförelse kan nämnas Venus den varmaste planeten i vårt solsystem vilken har en yttemperaturer på 462 C, tillräckligt för att smälta bly, har GJ9827b en temperatur lagom för att smälta brons.

En fråga man kan ställa sig är varför dessa ovannämnda planeter kallas superjordar då de knappast är livsmiljöer som vi känner det som på Jorden. Men så är det, varför förstår inte jag heller. Inte är de beboeliga eller livsvänliga.

Bild är på Fiskarnas stjärnbild.