Ingen enskild stjärna längre bort i universum har setts än denna. Den har fått namnet Ikaros efter gudasagan.

Hubbleteleskopet  har tagit bilden och det är ett ödets nyck som gjort detta möjligt. Ljus på detta avstånd är annars galaxer med miljarder stjärnors sken vi ser inte ensamma stjärnor.

Icarus har den blå jättestjärnan fått som namn. Dess officiella namn i vetenskapliga sammanhang är MACS J1149 + 2223 Lensed Star 1.

Normalt skulle den vara alldeles för svag i sitt ljussken för att visa sig för oss även med världens största teleskop enbart galaxen den ingår i skulle ses.

 Men genom en ödets nyck förstärks oerhört stjärnans svaga glöd.

 Stjärnan, finns i en mycket avlägsen galax så långt borta att dess ljus har tagit 9 miljarder år att nå jorden. Det förefaller oss som det utsändes när universum var cirka 30 procent av dess nuvarande ålder.

En kosmiska händelse  synliggör denna stjärna.  Ett fenomen som kallas ”gravitations lensing”. Gravitationen från ett i förgrunden massivt kluster av galaxer mellan oss och stjärnljuset fungerar som en naturlig lins.

Detta böjer och förstärker ljuset från stjärnan. Härmed visas  ljus från ett enda bakgrundsobjekt som flera bilder. Ljuset kan av detta fenomen bli mycket förstorat. Likt i detta fall har därmed ett extremt svagt och avlägset objekt blivit tillräckligt ljust för att ses som i detta fall av Hubbleteleskopet. Därmed ser vi genom teleskopet den mest avlägsna stjärna någon människa någonsin sett.

När det gäller Icarus skapas detta naturliga ”förstoringsglas” genom en galaxhop som kallas Mac-J1149 + 2223. Hopen ligger ca 5 miljarder ljusår från jorden. Detta massiva kluster av galaxer sitter mellan jorden och galaxen som innehåller den avlägsna stjärnan. Genom att kombinera styrkan hos denna gravitationslins med Hubbles utsökta upplösning och känslighet kan astronomer se och studera Icarus.

Bild efter namnet Icaros av hjälten med samma namn. Citat: Ikaros fängslas tillsammans med sin far som fallit i onåd hos kung Minos på Kreta. Av vax och fjädrar tillverkar då Daidalos vingar åt dem båda och rymmer flygande över havet. Daidalos varnar sin son från att flyga för nära solen eftersom det skulle smälta vaxet i vingarna. Ikaros lyssnar inte på sin far, mister sina vingar och störtar ner i Egeiska havet där han drunknar. 

Liv påstås kunna finnas över planeten Venus.

Möjligheten finns att det kan finnas mikroorganismer i atmosfären på Venus.

Cirka fem mil över Venus yta är temperaturen i atmosfären ca 60C. En temperatur vilken på lägre nivåer kraftigt ökar till mycket livsomöjliga temperaturer och på högre snabbt blir för låg.

Om nu något liv finns här på mellannivån är omöjligt att veta men enligt forskare möjligt.

Spektralanalyser visar att materia vilka kan innehålla eller skapa liv finns här.

Men inget bevisar att så har skett. Material kommer nerifrån och just på denna nivå är gastäten sådan att materia av livsuppehållande slag finns.

Säkert kommer undersökningar i detta skikt av atmosfären att göras på plats en gång. Men ingen resa dit är bestämd i nuläget.

För min del tvekar jag på att liv finns här. Att det som kan utvecklas till liv finns innebär inte att det verkligen gör det. Underverket Jorden där så mycket skilda slag av liv evolutionärt lyckats tränga in överallt är enligt mig unikt. Om vi är ensamma innan vi lyckats sprida liv härifrån medvetet eller av misstag tror jag är sant tills motsatsen bevisats att vi inte är ensamma.

Bild på Venus. Andra klotet från solen räknat.

Ett, flera eller obegränsat många universum eller verkligheter finns säkert?

Många anser  att det inte bara finns en verklighet eller ett universum. Det universum vi finns i. Istället anses av en del och jag är en av dem att det finns eller kan finnas ett obegränsat antal universum eller verkligheter skapade kanske av Big Bang (eller flera Big Bang)  i tid och rum.

Låt säga att det finns lika många universum som det finns tidpunkter. Tid kan uppdelas i det oändliga både framåt och bakåt så det blir obegränsat antal universum skilda åt i tid och rum. Men kanske möjliga att störa varandra ibland då det gäller de allra närmsta. Revor i tiden har man ju läst om.

Mystiska upplevelser där personer upplevt att de förflyttats till en annan tid under en kort tid under exempelvis oväder vilket kanske inte är fantasier utan tillfälliga revor i tid och rum. Tid och rum kanske där vi alla finns men något i våra liv skiljs åt alternativt helt andra slag av tid och rumplatser.

Stephen Hawking den berömda men nu avlidna forskaren arbetade sin sista tid på en rapport där man genom kvantteorin ville visa att multiuniversumteorin kunde bevisas. Men inte som ett oändligt antal universums existens vilket han ansåg kunde motbevisas utan istället skulle det finnas ett begränsat antal universum.

Hur det skulle visas vet jag inte men en kort artikel finns här bland otaliga andra av det som ses som Hawkings sista arbete. Säkert tar andra över detta arbete.

Själv är jag tveksam till begränsat antal universum (just nu förstår jag det inte tankemässigt) . Men jag har inte läst hans sista arbete mer än sett att det finns och säkert kommer att diskuteras länge.

Bilden är en fantasibild som jag tycker är tankeväckande i sammanhanget.

Japanska Hayabusa 2 framme till sommaren för provtagning på 162173 Ryugu för att utarbeta ett försvar till skydd mot denna för våra efterkommandes väl och ve.

Till sommaren är den japanska farkosten Hayabusa 2 efter en fyra årig resa framme vid asteroid 162173 Ryugi.

Intresset för denna asteroid beror på att den bedöms som en i framtiden eventuellt farlig asteroid då den riskerar att krocka med oss.

Det är en så kallad jordnära asteroid tillhörande apollogruppen i framtiden riskfyllda asteroider.

Den japanska farkost vilken u ska landa på den ca 1 km stora stenbumlingen ska ta prover av den för att bedöma dess fasthet och farlighet vid en eventuell framtida kollissionsrisk.

Syftet är att då veta hur vi ska bemöta denna.

Bilden visar en illustration av hur mötet mellan asteroiden och farkosten tänkts se ut i sommar.

Planet upptäckt med en täthet som kvicksilver och 2000C het på ytan

K2-229b är namnet på en planet som nyligen upptäckts därute. Namngiven efter den sol den kretsar runt K2-229 en dvärgstjärna i Jungfruns stjärnbild 320 ljusår från oss.

Planeten ligger i en bana runt sin sol vilket jämfört med Jorden runt vår sol är hundra gånger närmre sin sol.

Enbart 14 timmar tar ett varv för denna stjärna att svepa runt sin sol.

Detta ger antydan om att planeten, vilken har ca 2,5 gånger större densitet än Jorden, är en het planet i storlek som Merkurius. Dagssidan beräknas ha en temperatur av 2000C.

Det är en planet där metall flyter. Hur den hamnat där den är kan kanske vara på samma vis som vår måne hamnat vid Jorden. En kollision en gång för länge sedan. I vilket fall som helst finns den väldigt nära sin sol.

Kanske just för att denna sol är en dvärgsol är det som får planeten att hålla sig kvar och inte falla in i solen på grund av närheten till denna.  En blå jättestjärna hade knappast tillåtet en så närgången planet utan dragit in den i sitt inre.

Bilden är på stjärnbilden Jungfrun den riktning mot var ovanstående stjärnsystem finns.

Upptäckt: En galax nästan utan mörk materia. Hur är det möjligt?

Mörk materia antas genomströmma och finnas överallt i universum troligen som ett sammanhållande kitt av verkligheten. 23 % av universum är mörk osynlig materia, 5 % den materia vi består av och vi kan använda och ta i. Utöver det finns 72 % osynlig mörk energi men den lämnar vi därhän just i detta inlägg.

Istället far vi iväg till stjärnbilden Valfisken och 63 miljoner ljusår från Vintergatan till galaxen NGC 1052. Galaxen där man nu misstänker att nästan ingen mörk materia existerar utan enbart den materia vi kan se o känna på.

Galaxen i sig är lika stor som Vintergatan men innehåller nästintill ingen mörk materia som vi kan anta den visar tecken på i andra galaxer. Mycket lite kan dock finnas här. Stjärntätheten är även mycket tunn i denna galax.

Galaxen vilken upptäckts av Hubbleteleskopet har en klumpform vilket förvånar astronomer då denna form och glesheten av stjärnor i denna är unik. Du ser rätt igen den.  Åldern på den är ca 10 miljarder år.

Att en galax inte har någon eller nästan ingen mörk materia enligt vad man kan förstå  är så ovanligt att forskare idag förundras över galaxen då all tidigare kunskap visat på en stor mängd mörk materia i tidigare upptäckta galaxer inklusive Vintergatan.

Varför denna inte har det är ännu en gåta då något vi inte förstår hänt eller händer här. Läs mer om denna upptäckt som är en av de färskaste från Hubbleteleskopet.

Bild galaxen NGC 1052  till vänster i vars närhet NGC 1052- DF2 finns högerut.

Hur ofta uppstår en Supernova? Svaret förvånar nog de flesta. Det handlar om sekunder.

En supernova är en exploderande stjärna. I en supernova utvecklas oerhörda mängder energi som lämnar reststjärnan i form av enormt kraftiga neutrinoflöden, gas och strålning. Detta får en supernova att under en viss tid lysa upp till hundra miljarder gånger starkare än vår sol eller lika mycket som lyskraften i en hel galax sett från oss.

En supernova inträffar i varje galax ungefär en gång vart femtionde år. Men de flesta supernovor döljs av stoft och gas och kan inte observeras från oss. I Vintergatan räknar man med tre från jorden synliga supernovor statistiskt kan ses ske per tusen år. Övriga döljs i gas o damm.

Om en supernova skulle förekomma inom 100–200 ljusårs avstånd från jorden kunde det innebära jordens undergång.

Den senaste supernovan man har kunnat se med blotta ögat inträffade år 1987 i det Stora magellanska molnet. Supernovan SN 1987A. Stjärnan som exploderade var av typ II (jättestjärna) och blev en supernova efter endast 10 miljoner års existens. En låg stjärnålder vår sol beräknas exempelvis bli 12 miljarder år gammal innan katastrofen sker här. Skulle mot all förmodan mänskligheten då finnas bör den för länge sedan ha koloniserat till en annan sols planeter 100 -200 ljusår härifrån om den skulle överleva.

På tal om Kepler så har teleskopet med samma namn som den kände astronomen  med samma namn med sina känsliga instrument börjat söka ljusfenomen i universum vilka ger sken från supernovor inte bara här i vår galax utan i alla galaxer i universum.

Detta då det i universums otroliga mängd av galaxer och att det i varje sådan finns otroliga mängder stjärnor ger en statistik på att det sker en supernova per sekund i universum. Det är siffror som är otroliga men likväl trovärdiga.  

Bild Keplers stjärna vilken visade sig vara en supernova sedd första gången 1604 av astronomen Johannes Kepler. Den finns i stjärnbilden Ormbäraren i Vintergatan ca 20 000 ljusår bort från Jorden.