Universum innehåller mängder av smutsigt o giftigt fett

Mellan stjärnorna i Vintergatan finns ett dimaktigt moln av feta kolmolekyler där även sand och sot är innehållet. Så tomt är det inte.

Detta i en mängd motsvarande 40 miljarders, miljarders, miljarders smörförpackningar.

Säkert eller nästan säkert är det samma förhållanden i andra galaxer och kanske även mellan galaxerna.

Kan dessa molekyler vara de som en gång när väl solsystem bildades blev en del av de planeter o månar som nu finns och innebär det att dessa feta kolmolekyler kan vara de som är startskottet till liv?

Frågan kan inte besvaras men är intressant. Detta då livets gåta är svår att lösa om man inte har tron på en skapande Gud.

Teoretiska fysiker kan ge tänkbara tips om hur man kan söka efter utomjordiskt liv. Enbart fantasin begränsar.

Teoretiska fysiker tänker utanför den bana av fysik vi normalt upplever och fysiker arbetar efter. I sökandet efter exoplaneter söks tecken på liv i de former vi enligt naturlagarna på Jorden har kunskap och erfarenhet av. Syre, vattenförekomst, molekyler mm.

Teoretiska fysiker kan dock har andra  tillvägagångssätt. Fantasin. ”Jag tänker på att leta efter en helt ny fysik," Sara Walker, en astrobiolog och teoretisk fysiker vid Arizona State University, sade hon under en paneldiskussion vid World Science Festival i New York City.  Hur ska vi finna dem om de inte producerar några biosignaturer alls, för att de inte är biologiska varelser?

Ja det är en bra fråga och att tänka i nya banor har genom historien gett nya infallsvinklar och löst många problem. Kanske skulle vi som dessa forskare inom teoretisk fysik vara inställda på att hitta utomjordiskt liv både i form av biologiska hjärnor och artificiellt intelligenta robotar men även på nya sätt.

 Kan det även finnas något mellan biologiskt och tekniskt eller någonting annat som vi inte ännu förstår men likväl kan vara intelligent liv eller liv i vilket fall.

Med andra ord bör forskare bredda sökandens omfattning för att inte utesluta någonting av möjligheten att det yttre livet inte kan ha något gemensamt med livet på jorden där ute.

Biologer och kemister kan ha svårt att vara öppna för något de aldrig lärt sig som sanning utan enbart som fantasi. Men denna öppenhet måste de försöka ha om vi inte ska riskera att missa det som kan finnas därute.

Som jag anser och filosofer även gör att enbart fantasin begränsar verklighetens möjligheter och vad denna är eller kan tänkas vara.

Månen Enceladus är högintressant i jakten på liv.

Enceladus är en av månarna runt Saturnus och ligger utanför solens livssfär. Men genom sitt avstånd till Saturnus och gravitationen från denna planet värms månen likväl upp så pass att gejsrar av vatten sprutar upp från dess isiga yta.

Ett underjordiskt saltvattenshav finns under ytan och det är i detta det misstänks finnas liv.

Nya undersökningar av tidigare insamlad data då Cassini samlade in sådant när denna flög genom vattenplymer från månen visar på att här finns organiskt material. Tecken på möjligt liv i den underjordiska oceanen.

Nu vill forskare tillbaks till Enceladus snarast möjligt då fynden är högintressanta. Det kommer att ske under 2020 talet så den som lever får se vilka fynd som kan finnas här.

Dessa nya analyserade fakta har i månadsskiftet juni juli i år fått uppmärksamhet över hela världen. Varför jag likväl tar upp det då flertalet bör ha uppmärksammat det är att det alltid finns de som inte gjort detta. Och rapporten är så intressant att alla borde få veta. Jag gör därmed den insatsen att jag hoppas någon som missat detta ser det här.

Ännu förvånar Oumuamua forskare på NASA

Det enligt mig mest spännande som skedde i rymden i fjol var besöket av den interstellära asteroiden Oumuamua. Den kom från något annat solsystem helt oväntat och gick tvärsigenom vårt solsystem utan att stanna eller fångas in. Dess utseende var även unikt se bild nedan.

Många spekulerade över om det var en kamouflerad stjärnfarkost. Men inget pekar på det.

Observationer från NASAs Hubble rymdteleskop och markbaserade observatorier av ett internationellt team av forskare har följt Oumuamuas resa genom  solsystemet. 

Plötsligt upptäckte de att denna fick en oväntad fartökning och förskjutning i banan när den passerade genom det inre av solsystemet.

Denna fartökning av Oumuamua är sannolikt orsakad av strålar av gasformigt material som dunstar bort från dess yta sade Farnocchia en av forskarna  som studerat färden. Samma slag av avdunstning som påverkar kometer som närmar sig solen är vad som setts. Kometer sprider vanligtvis stora mängder damm och gas när de värms av solen.

Men enligt en av de andra forskarna  Olivier Hainaut från European Southern Observatory (ESA) fanns inga synliga tecken på utdunstning  från Oumuamua, så detta beteende förväntades inte.  Ju mer vi studerar" Oumuamua, desto mer spännande blir den säger en tredje forskare med namnet Meech. "Jag är förvånad över hur mycket vi har lärt oss av en kort och intensiv observationskampanj. Jag kan knappt vänta på nästa interstellära objekt!"

Idag finns Oumuamua  vilkens storlek av ca 250 meter * 35 meter längre bort från vår sol än Jupiter och färdas med hastighet av ca 112264 km/h ut från solsystemet. Om  fyra år kommer den att passera Neptunus bana på väg tillbaks till interstellära rymden.

Frågan är varför en asteroid uppför sig som en komet om den inte är detta? Det finns obesvarade frågor om detta objekt. Varför fartökningen? Frågan kvarstår vad var eller är Oumuamua?

Ska vi planera långt fram i tiden måste den mörka energin neutraliseras annars blir vi ensamma i universum.

Forskare i dag vet att universum expanderar och takten ökar. Det innebär att galaxer skiljs från varandra i avstånd likt även stjärnor gör i en enskild galax. Till viss del även planeter i ett solsystem vi vet ju att månen drar sig bort från oss år för år.

Denna hastighet och utvidgning av universum i rummet måste stoppas om vi ser framåt annars blir det mörkt i universum från vår synpunkt sett  en gång i en mycket avlägsen framtid.

Men inget visar att expansionshastigheten minskar, tvärtom.

Det gör att även att möjligheten i framtiden blir svårare för att till sist omöjlig att hitta eventuellt liv utanför Jorden.

Utvidgningen av universum beror på den mörka energin som man antar idag. Det är denna som måste neutraliseras eller stoppas för att få ett stabilt stillastående universum. En supercivilisation kan troligen göra detta men där är inte vi och ingen sådan har gjort detta eller kanske skrämts av att göra detta då de förstår vad som då  händer.

Men skulle det gå stoppas utvidgningen av universum och kanske vi även då kan få möjliga stjärn och galaxresor i framtiden med nya drivkrafter eller genom så kallade  maskhål.

Men det blir farliga experiment om vi avstannar den mörka energin om vi inte förstår vilka effekter det får.   72% av allt som existerar består av mörk energi och vi vet inte varför eller vilken betydelse denna har mer än att det expanderar universum.

 Resultatet kan teoretiskt bli en snabb sammandragning av allt och en Big Crunch istället för stillaliggande.  Den tredje teorin är att expansionen fortsätter öka men inte för alltid utan att allt plötsligt slutar i en explosion en så kallad the big chill. En väldigt otrevlig händelse. 

Ingen vet men idén om att stoppa mörk energis effekt som omtalas ovan kommer från en rysk forskare.

Asteroiden Ryugi får besök av en japansk farkost

Hayabusa 2 är en japansk rymdfarkost vilken senare i år ska besöka asteroiden Ryugu och ta prover där.

 Ryuga själv är en ca 3000 meter lång asteroid vilken aldrig besökts tidigare. Hayabusa 2 ska där ta prover ligger just nu 80 km över denna med en hastighet motsvarande vanlig promenadtakt.

Hayabusa 2 och Ryugu  finns nu ca 284 miljoner kilometer från jorden.  Hayabusa 2  stängde sina jonmotorer den 3 juni och genomförde en färd därefter för att hamna på rätt plats över asteroiden för senare landning  i år för provtagning.

Hayabusa 2  jonmotorer använder xenondrivmedel och genererar låga nivåer av drivkraft, men deras bränsleeffektivitet medger att de kan arbeta under lång tid.

Ryugu roterar en gång var 7.6: e timme vilket är  ungefär samma hastighet som forskare redan uppskattat från markbaserade observationer. Men Ryugus form var för liten för att teleskop på jorden skulle kunna se denna. Först med Hayabusa 2, i juni i år, kunde formen ses och ytan likaså.

Där finns en stor stenig massa (ca 150 meter rakt över) på den övre delen av Ryugu.  Den bältformade ringen av toppar vilken omger ekvatorn är något ljusare än omgivningen. En färgskillnad vilken troligen visar på en skillnad i materialkomposition och storleken på partiklarna som bildar bältformationen. Det ses även många nedsänkta områden som ser ut som kratrar. Troligen spår från kollisioner med andra himmelska kroppar.

Efter denna första undersökning kommer japanska forskare att under augusti besluta var Hayabusa 2 ska landa för att samla in det första av tre prov från Ryugu. Ett av de tre prov som samlas in av Hayabusa 2 ska vara från material som grävs fram under asteroidens yta. För detta prov kommer Hayabusa 2 att använda sprängämnen för att skjuta en kopparrör in i asteroiden för att hugga in en konstgjord krater där man från  underjordiskt material ska kunna hämta in detta.

 Hayabusa 2 är planerad att avgå från Ryugu i slutet av 2019 och rymdfarkosten kommer att landa i Australien i december 2020

Bild på ovannämnda asteroid dock vet jag inte om den är färsk då bilden inte stämmer med vad som ovan sägs efter Hayabusas första undersökning från ovan där.

Einsteins relativitetsteori åter bekräftad som sann

Astronomer har testat Einsteins allmänna relativitetsteori med hjälp av instrumentet MUSE på ESO:s jätteteleskop VLT i Chile och NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble.

Som objekt fick galaxen ESO 325-G004 vilken finns i Kentaurens stjärnbild 450 ljusår från oss agera gravitationslins för förvrängning av ljuset från en mer avlägsen galax bakom den. Genom detta skapades en så kallad Einsteinring runt galaxen vilken var förutsett med Einsteins teori..

Genom att jämföra galaxen ESO 325-G004:s massa med hur rymden kröks kunde astronomerna konstatera att gravitationen fungerar som väntat enligt den allmänna relativitetsteorin. Detta utesluter några alternativa teorier som framlagts om tyngdkraftens beskaffenhet.

Forskarna kunde även mäta upp ytterligare en egenskap hos tyngdkraften. Detta genom att Einsteinringen skapats genom att galaxen förvrängt ljuset från en avlägsen galax som ligger bortom ESO 325-G004. Genom att studera ringen kunde astronomerna därmed mäta hur ljuset och härmed även rumtiden rubbats på grund den stora massan i galaxen ESO 325-G004.

Enligt Einsteins allmänna relativitetsteori deformeras föremål i rumtiden omkring ringen och därmed böjs också ljus av när det passerar. Detta ger upphov till fenomenet gravitationslinsning. Effekten går bara att mäta på mycket tunga objekt. Forskare känner till ett par hundra starka gravitationslinser, men de flesta ligger för långt bort för att det med precision kan uppskattas deras massa. Galaxen ESO 325-G004 är dock en av de linser som ligger närmast oss bara 450 miljoner ljusår från jorden.

1998 upptäckte forskare att universums utvidgningstakt ökar. Denna då överraskande upptäckt (man sökte dess motsats som man då trodde skulle bekräftas) kan inte förklaras om inte universum till stor del består av mörk energi.

Men för att detta ska vara sant måste man antaga att den allmänna relativitetsteorin är korrekt på mycket stora avstånd i universum. Ovanstående undersökning med dess resultat verkar bekräfta detta antagande som sant.

Bild en Einsteinring