Ska vi planera långt fram i tiden måste den mörka energin neutraliseras annars blir vi ensamma i universum.

Forskare i dag vet att universum expanderar och takten ökar. Det innebär att galaxer skiljs från varandra i avstånd likt även stjärnor gör i en enskild galax. Till viss del även planeter i ett solsystem vi vet ju att månen drar sig bort från oss år för år.

Denna hastighet och utvidgning av universum i rummet måste stoppas om vi ser framåt annars blir det mörkt i universum från vår synpunkt sett  en gång i en mycket avlägsen framtid.

Men inget visar att expansionshastigheten minskar, tvärtom.

Det gör att även att möjligheten i framtiden blir svårare för att till sist omöjlig att hitta eventuellt liv utanför Jorden.

Utvidgningen av universum beror på den mörka energin som man antar idag. Det är denna som måste neutraliseras eller stoppas för att få ett stabilt stillastående universum. En supercivilisation kan troligen göra detta men där är inte vi och ingen sådan har gjort detta eller kanske skrämts av att göra detta då de förstår vad som då  händer.

Men skulle det gå stoppas utvidgningen av universum och kanske vi även då kan få möjliga stjärn och galaxresor i framtiden med nya drivkrafter eller genom så kallade  maskhål.

Men det blir farliga experiment om vi avstannar den mörka energin om vi inte förstår vilka effekter det får.   72% av allt som existerar består av mörk energi och vi vet inte varför eller vilken betydelse denna har mer än att det expanderar universum.

 Resultatet kan teoretiskt bli en snabb sammandragning av allt och en Big Crunch istället för stillaliggande.  Den tredje teorin är att expansionen fortsätter öka men inte för alltid utan att allt plötsligt slutar i en explosion en så kallad the big chill. En väldigt otrevlig händelse. 

Ingen vet men idén om att stoppa mörk energis effekt som omtalas ovan kommer från en rysk forskare.

Ensamheten kan vara stor hos den som adopterats

Vi har alla behov av rötter och att veta varifrån vi kommer. Vem som är våra föräldrar och var de kom ifrån.

Detta får eller fick många gånger inte den adopterade veta. Ofta fick de aldrig veta att de var adopterade. Ingen berättade detta förr.

I dag få de flesta veta på ont o gott att de är adopterade och får härmed något att fundera på livet ut. Alla kan inte få de svar de önskar.

Att mörka barn själva förstår att de är adopterade om de har vita föräldrar är förståeligt. Men ljusa barn förstår inte detta själva.

Är det rätt att för de senare berätta detta? Om de inte börjar undra?

Ibland kanske det inte är det. Det tar bort bilden av de föräldrar de sett som sina hela livet och jag tror detta kan ge ångest.

Är det rätt att adoptera mörka barn som vit förälder?

Det är ett svårare slag av fråga. Svaret kan fås av de mörka barn som finns här när de blivit vuxna. Jag vet inte, men undrar.

Jag misstänker dock att ensamhetskänslan kan vara stor hos många barn som vet att de adopterade och inte vet eller kan få besked om sin bakgrund.

Ibland kan säkert sanningen skada mer är en osanning sagd av ett adopterande föräldrapar som älskar sitt adopterade barn som sitt eget.