Vi har alla behov av rötter och att veta varifrån vi kommer. Vem som är våra föräldrar och var de kom ifrån.
Detta får eller fick många gånger inte den adopterade veta. Ofta fick de aldrig veta att de var adopterade. Ingen berättade detta förr.
I dag få de flesta veta på ont o gott att de är adopterade och får härmed något att fundera på livet ut. Alla kan inte få de svar de önskar.
Att mörka barn själva förstår att de är adopterade om de har vita föräldrar är förståeligt. Men ljusa barn förstår inte detta själva.
Är det rätt att för de senare berätta detta? Om de inte börjar undra?
Ibland kanske det inte är det. Det tar bort bilden av de föräldrar de sett som sina hela livet och jag tror detta kan ge ångest.
Är det rätt att adoptera mörka barn som vit förälder?
Det är ett svårare slag av fråga. Svaret kan fås av de mörka barn som finns här när de blivit vuxna. Jag vet inte, men undrar.
Jag misstänker dock att ensamhetskänslan kan vara stor hos många barn som vet att de adopterade och inte vet eller kan få besked om sin bakgrund.
Ibland kan säkert sanningen skada mer är en osanning sagd av ett adopterande föräldrapar som älskar sitt adopterade barn som sitt eget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar