HAT- P-2b en exoplanet därute vilkens udda bana runt sin sol nu har uppmärksammats.

400 ljusår från oss finns en sol, HAT-P-2, vilken följs av en planet HAT-P-2b  större än Jupiter. Denna planet går mycket nära sin sol och fortsätter sedan sin färd genom att efter rundadet gå långt från denna innan den återvänder på sin snabba färd. En runda tar 87 minuter.

Utifrån denna bana påverkas solen där och pulserar med olika ljusstyrka var 87:e minut. Soleruptionerna verkar därför ha ett samband med planeten. En ny kunskap för forskarna som inte kan bortse från denna teori efter att ha studerat fenomenet. Det är vid rundande av solen fenomenet uppstår.

Ett fenomen där en planet påverkar sin sol har för första gången setts ske.

Det är mycket små förändringar man upptäckt och de sker varje gång planeten rundar sin sols baksida.

Men frågan är varför och hur planeten påverkar? Läs om gåtan här och teorier om detta. 

För min del tror jag på gravitation, storlek av planeten, hastighet och tidvatteneffekt är där gåtans förklaring ska sökas. Man måste komma ihåg att det är mycket litet men mätbart fenomen.

Dessa mystiska tusendels av sekund radiostrålningsskurarna förstår vi inte. De är ett av universums (verklighetens) mysterier

Vad är och vilket ursprung har de tusendel av sekund korta radiostrålarna vi bombarderas  av? Gigantiska  radioteleskop i Puerto Rico har enbart identifierat ca 20 st av dessa det senaste decenniet.

Några verkar ha kommit från en galax ca 3 miljarder ljusår bort. Även andra galaxer har identifierats som källor. Skulle vår vintergata även haft en källa skulle våra vanliga mobiler ha känt av detta på grund av närheten. Men ingen känd källa har hittats här.

Forskare önskar dock undersöka mer om det finns någon källa i närområdet. Detta ska i så fall kunna göras med en app laddad ner av tusentals mobiltelefonanvändare och genom denna övervakning över hela Jorden vid signal sända denna till en station.

Signaler av detta slag är svåra att finna då det kan beräknas att en signal kanske utsänds från en källa någonstans mellan vart 30:e till 1500 år. Så det fodrar tur om en källa ska finnas i vår vintergata om det nu finns någon.

Det gör det än mer spännande att försöka förstå vad dessa skurar är för något. 

Det finns endast sju stycken av dessa bland de miljarder stjärnorna i Vintergatan.

De är ovanliga bland Vintergatans  2-400 miljarder stjärnor endast sju av dessa har hittats. Den närmsta 7000 ljusår från oss. Det handlar om pulserande stjärnor så kallade pulsarer men av en unik art. Dessa sju är inte en vanliga pulsarer utan den som här redovisas är en av endast sju funna i vår Vintergatan.

En pulsar varierar i ljusstyrka över tid. Den unika här finns i Pegasus stjärnbild och är något större än vår sol. Unikt för denna pulsar är att den expanderar i tre olika riktningar i ett unikt mönster. Det gör att det är en variabel stjärna och just variabel pulsar är unikt.

Hur dessa kan fungera och dess historia och den kunskap man har idag om dem kan man läsa lite mer utförligt om här.

ISS uppdrag just nu spåra om de blå strålarna verkligen finns

Länge har det diskuterats om de elektriska urladdningarna i övre atmosfären vilka kan ge blå eller röda snabba blixtar däruppe är synvillor. 

De har kallats pixlar eller älvor och då de uppstått vad man tror över åskväder har de varit svåra att se eller bevisa.

Blå snabba blinkningar ca 18 km över oss vid åskväder. Nu ska en kort film ha gjorts där man kan se att fenomenet finns och då blivit dokumenterat som verkligt.

Rymdstationen ISS ligger även bra till för att observera och söka fler blå blixtar och försöka förstå och mäta dessa. ISS har många uppdrag och på tur är just nu detta.

Gömda svarta hål i vår vintergata

Svarta hål är svarta och därför svåra att upptäcka även om de inte döljs av andra objekt.

Men svarta hål vilka finns bakom slöjorna av damm och smutsiga gasmoln är ännu svårare att upptäcka och kan upptäckas utan specialinstrument.

I vintergatan finns en rad av sådana för ögat dolda svarta hål. De finns där men kan inte ses. Ett exempel är att 10000 ljusår från oss finns nebulosan W44 där moln döljer svarta hål.

Vår vintergata i  vilkens mittpunkt finns ett stort svart hål innehåller över hela sin domän många mindre hål. I dag anses det att det kan finnas mellan 100 miljoner till en miljard svarta hål av varierande storlek inom Vintergatan. Exakt plats vet vi endast av ett fåtal.

Man kan fundera på om det finns något mindre inom vårt eget  solsystem vilket ännu ej är upptäckt? en annan är hur små kan svarta hål vara? Det finns de som är bara några km i diameter det vet man. Men kan de vara betydligt mindre också?

Gaia rymdteleskop har upptäckt en bro därute mellan de Meggalanska molnen.

Meggalanska molnen är två satellitgalaxer till Vintergatan. Lilla och Stora Meggalanska molnet.  Utöver dessa finns i närområdet ett stort gasmoln.

Nu har Gaia rymdteleskop  upptäckt att det mellan dessa moln av stjärnor finns en synlig förbindelse av stjärnor. Teleskopet kan till skillnad mot det stationära Hubbleteleskopet ta bilder över fler vinklar och större områden än detta av universum. Det kan även sortera fakta därav  upptäckten.

 Gaias  arbete var att  sortera fram de äldsta stjärnorna i molnen de så kallade RR Lyrae stjärnorna i galaxerna. Pulserande stjärnor vilka ofta finns i klotgalaxer.

Det är en följd av detta sorterande som det hittats en bro mellan de två galaxerna. Troligen kan det vara tidvattenseffekter som har uppstått vid molnens bildande som fått dessa nu gamla första stjärnor att radas upp mellan molnen när ett stort galaxmoln delats upp i två.

Merkurius har en baksida där det finns is. Hur kom den dit?

Merkurius baksida vilken alltid är frånvänd från solen har is. Inte så konstigt att is kan bestå här då sidan aldrig får något av solens värme.

Men var kom denna is från? Kometer från Oorts moln därifrån kometer kommit vilka gett vatten till Jorden enligt vad man anser idag? Detta moln med hundratusentals objekt finns utanför vårt solsystems utkanter och ibland får en komet en ny bana och sticker iväg in i solsystemet ännu idag.

Isen finns i botten av kratrar på Merkurius. Vanlig vattenis. Men djupet eller mängden i kratrarna vet vi inte. Diskussioner pågår.

Men svar finns inte idag på  av ovanstående fråga, enbart teorier finns vilka nu efterhand som mätinstrument utvecklas av känsligare slag ska bekräfta eller falsifiera de teorier som finns just nu.

Men nog kan man undra över att en komet som kommer så nära solen likväl kan ha haft så mycket is kvar när den kraschade på Merkurius att is kan ha kvarstått där. H2O. 

Merkurius ligger ju närmst solen av alla våra planeter med en temperatur på solsidan av +430C (nattsidan -170C).  Då kan man även undra om det finns andra förklaringar eller om en komet som klarat av resan i solens närhet ända ner på planeten med H2O i behåll bör ha kommit i en perfekt bana bakom Merkurius vilken gett så lite sol som möjligt på kometen