HD 20782 en exoplanet 117 ljusår från Jorden. Med en nästintill platt elliptisk bana av mycket ovanligt slag.

Ingen av våra planeter i vårt solsystem har en sådan udda bana runt sin sol som HD 20782.  Inte heller någon ännu hittad exoplanet har en liknande bana. Den går ytterst nära och snabbt runt sin sol för att sedan gå en lång bana långt utanför densamma.

När den går mot solen ökar dess hastighet och likt en slangbellas projektil slungas den snabbt runt sin sol för att sedan lugna ner sig och  ta en lång tur långt iväg från sin sol.

Hur den en gång fick en sådan bana vilket i första hand är en bansträckning utmärkande för  asteroider och kometer  är en gåta. Om man nu ska se banor från sistnämnda som skilda mot planetbanor. Kanske man inte ska det?

Snabba röda blinkningar har observerats vid ett svart hål

V404Cygn heter ett svart hål där röda mycket snabba blinkningar har upptäckts.

Varje röd blinkning är i tid enbart bråkdelen av en sekund medan skenet  av varje sken är av samma styrka som 1000 solars styrka.

Vi behöver dock inte vara oroliga för skenet då det utspelas 1800 ljusår från oss.

Starka magnetfält från material runt hålet misstänks vara källan men det är inte bevisat.

Dessa blinkande sken är mer intensiva under vissa perioder och mindre under andra.

Vi kan se fenomenet, ett vi inte riktigt förstår däruppe långt ute i rymden.

Asteroider upptäcks inte. Senast det skedde var en som upptäcktes den 15 mars efter passage några dagar tidigare. Hade den träffat Jorden hade en katastrof för många människor inträffat.

Ännu är vi relativt oskyddade för asteroider av mindre format vilka inte alltid upptäcks förrän de passerat Jordens närområde. De döljs ibland av solens sken mm. Men risken för att dessa kommer ner på Jorden är stor.

Det handlar då inte om stenar vilka skulle utplånas i atmosfären vid nedfallet. Dessa blir oftast grus och stjärnfall.

Det handlar istället om sten av några tiotal meters omkrets. Sten vilken kan ge stora skador då merparten kommer ner på Jordytan.

Hur vi ska skydda oss och upptäcka dessa stenar för att varna lokalbefolkningen är idag okänt.

Spännande ljud från rymden.

Hör hur det hade låtit om du varit med när Huygens landade på månen Titan.

Hör hur det låter när det åskar på Jupiter.

Det är några ljud du kan höra inspelade av NASA. Här är länken  där du kan lyssna på nio spännande ljud från solsystemet.

Vill du sedan höra mer finns det på följande länk

Vi kan enbart se 5% av den materia som finns, resten är mörk materia. Men har ni tänkt på var den finns? Ni blir överraskade.

Enbart ca 5 % av all materia är synlig och möjlig att ta på eller mäta  och förstå. Resten finns men kallas mörk materia då den inte ännu går att mäta eller se med de medel vi har idag.

Om den någon gång går att mäta och se vet vi inte. Ibland kan man undra om den egentligen finns och inte bara  är en hägring i matematiken.

Men om den nu finns och det är vad jag vet alla forskare överens om var finns den då.

Tron hos allmänheten är att den finns mellan galaxerna och stjärnorna därute. Det är riktigt men stämmer inte helt.

Sanningen är att den finns även här i vårt solsystem och inte bara där utan även på Jorden och runt omkring oss.

En fascinerande verklighet vilken kan vara svår att acceptera. Vi har med andra ord ca 95% mörk materia (inklusive mörk energi) omkring oss. Materia vi inget vet om mer än att den finns där och säkert måste vara där för att verkligheten ska fungera. Om den alltid funnits i ett ingenting vi inte kan förstå eller uppkom likt den synliga materian vid Bing Bang kan vi fundera på.

Se även här om området

Ceres ljusa fläckar har börjat blinka.

Under en relativt lång tid efter besöket  vid Ceres i fjol var många undrande över vad de högreflekterande fläckarna på Ceres var för något.

Idag tror man att det är salt och is av något slag. Men helt säkert på sammansättningen är man ännu inte.

Fast reflekterande sken sågs.

Idag har nya fenomen setts. Inte från rymden utan från teleskop  riktade mot Ceres fläckar. Varför ses de som skiftande i ljusstyrka undras det.

Då kan man tro att det är Jordens atmosfär som stör. Men astronomer ser det inte så. Istället ses det som att Ceres rörelser ger solljuset som träffar fläckarna dessa effekter.

Frågan är egentligen varför det inte sågs av farkosten vilken besökte Ceres närområde i fjol. För min del anser jag att effekten ges av  Jordens atmosfär då effekten ses från teleskop riktade mot Ceres från Jorden.

Inte ens svarta hål lever för evigt. Men gåtan om vart de tar vägen är inte löst. Kan de försvinna i intet?

Svarta hål slutstadiet av en stjärnas liv där materia är så sammanpressat att inte ens ljuset kan ta sig därifrån vet vi alla.

Senare forskning visar även att  nästintill osynlig mycket knapp Hawkinstrålning  lämnar hålet. Men mest känt är att all slags materia och ljus i närområdet dras in i hålet och omöjligt kan lämna det.

Men det svarta hålet finns inte för evigt. Nu har bland annat Stephen Hawkins kommit fram till att hålet efter en oändlig tid avdunstar och försvinner.

Men det ger följande paradox vilken ingen idag kan besvara. Vart tar det otroligt täta materialet vägen? Matematiska beräkningar ger beskedet att det helt enkelt försvinner i tomma intet. Men kan vi människor acceptera en sådan slutsats? Kanske. Kan vi acceptera Big Bang att allt skapats ur intet i intet. Intet vilket sedan dess expanderar kan vi kanske även acceptera att materia försvinner i intet.

Kan det var så att hålet avdunstar  in i en annan dimension av tid och rum?

För ytterligare teoritänkande av nutids karaktär för att lösa dilemmat och utifrån det försöka hitta en mer accepterande lösning följ följande länk.