Vi ansvarar själva för våra livsval

David Hume sa att det finns två slag av förnimmelser intryck och idéer.

Intryck är enligt Hume yttre omedelbara livfulla intryck exempelvis syn och hörselintryck. Men även inre intryck, som ger starka känslor som hat och glädje.

Idéer är bleka och mindre klara föreställningar av något. Men för att en idé ska kunna uppkomma måste först ett intryck ha påverkat för att ge frö till en idé.

Idéer kan vara allt från förställningar om en byggnad, om en grundlag eller en matematisk formel. Alla idéer av detta slag har sitt ursprung från något inre eller yttre intryck.

Båda behövs för att vi ska kunna agera och utvecklas förmodar jag. Praktiska ting ger intryck som får oss att agera eller ger möjlighet till ett eller flera ageranden.

De ger även möjlighet till funderingar och funderingar är idéer som prövas i tanken så här har vi Humes idébegrepp.

Nog kan man hålla med om att resonemanget om intryck och idéer kan hålla. Det ena förutsätter det andra och bildar tillsammans en helhet av mänskligt förnimmande.

Är då människans förmåga till tankar och idéer som går att förverkliga gränslös? Man kan undra då man läser följande artikel http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_930031.svd

I min ungdom läste jag mycket science fiction och från denna tid känner jag igen idén ovan som nu förverkligats. Kanske förverkligarna även de fått idén från sf-världen. Men samtidigt som den har många potentiella möjligheter och utvecklingsmöjligheter är den också skrämmande.

Kan den vara början till skapande av liv av skilda slag. Nu går det enbart att skapa vissa föremål ur organiska ämnen men vad händer i framtiden och är detta önskvärt. All skapelse kan missbrukas utefter politiska motiv.

Vi har atombomben som exempel. I en fredlig värld skulle ingen kommit på att skapa den, då den då inte varit lönsam att skapa. Ibland undrar man om viss kreativitet har sitt ursprung från onda idéer och var de då kommer från och vilket syfte de då har är det inte så svårt att förstå. Vi har en ondska liksom en godhet.

Människan är en avbild av Gud såtillvida att vi liksom Gud har fria valmöjligheter och en fri vilja. Vi kan välja den goda medmänskliga kärleksvägen eller den egoistiska materialistiska maktfullkomliga onda vägen. En kamp om människorna förekommer och har alltid förekommit från det onda och medan det goda aldrig tvingats på oss eller frestat oss . Det onda frestar oss det goda är alternativet vi kan välja och bör välja enligt bibeln. Detta förtroende gav oss Gud sedan gavs också ansvaret för våra handlingar som vi en gång får stå till svars för.

Men visst finns det många i dag som inte tror på ondskan eller djävulen. Men vem har mest nytta av denna förändring av tro?

Just det, att inte tro på ondskan som en makt gynnar ondskans syften. Det man inte tror på är man inte förberedd på eller uppmärksam på.

Moraltolkning och makt kan skapa vad som helst

Hutcheson var 1700 talets största moralfilosof.
Enligt honom styrs vårt moraliska handlande av den reaktion av gillande eller ogillande vi upplever vid valmöjligheten av olika ageranden i en viss situation. En ädel handlig väcker vår sympati medan motsatsen gäller när vi ser eller upplever en ond handling.

Våra sinnen och känslor är vägledande för moralisk kunskap. Åter som jag ser det tankar som har ursprung från Sokrates och vidareutvecklats för att passa en ny tanke.

Jag kan förstå hur Hutcheson tänkte, att normalt mår människan bra om den gör något gott för någon annan. Behandla andra som du själv vill bli behandlad är något vi alla hört eller läst och det ligger mycket sanning i detta.

Skillnaden mot tidigare moralfilosofer var att Hutcheson ansåg att sinne och känsla gav moralisk kunskap medan tidigare filosofer ansett att det är genom förnuftet vi får kunskap om moral.

Intuition kan man se som Hutchesons ledstjärna som grundidé inom moralförståelse. Medan tidigare filosofi har sitt ursprung från Sokrates, Platons morallära och även Aristoteles.

Det ena utesluter knappast det andra förnuftig diskussion eller tankeverksamhet kan säkert ge bra resultat. Men hur vet de diskuterande om det är förnuftet som styr eller egenintresset.

Samtidigt kan man undra om intuition alltid leder rätt. Fodrar det inte ett friskt sinne eller psyke för att resultatet ska bli gott. Jag tror det då någon universallösning för moralfilosofins svar inte finns utan endast teorier och möjligheter. Moral kan man tolka som något som skiftar från tid till tid. Det som anses som gott under en tid ses som ondska under nästa tid. Moral kan ses som relativt i förhållande till politik, samhällsströmmar och religiös tolkning av skrifterna, tyvärr har det många gånger sett ut så.

Närmast vår tid här i västerlandet är tveklöst andra världskriget. Det vi efterlevande såg av Tysklands agerande efter kriget, var något som tyskarna själva såg som något helt annat under kriget. Det var två helt skilda moraliska uppfattningar som krockade. Två uppfattningar av ont och gott. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=738026

Och överallt där denna kamp mellan ont och gott som egentligen enbart handlar om makt, finns soldaten. Den som inget kan, eller får göra, om denne ska få en chans att överleva, än att lyda order från maktens mäns lakejer, befälen.

Kyrkans hjälpverksamhet SKA inte avkristnas!!

Ashley Cooper tredje earl av Shaftesbury var John Lockes beskyddare. Själv intresserade han sig i första hand för moralfrågor. Dessa såg han fristående från religionen vilket i många fall var motsatsen till de flesta andra tänkare på 1600-talet.

Människan har enligt Cooper en moralisk känsla. En insikt och sympati som binder oss samman med andra människor. Denna känsla leder oss rätt för att handla moraliskt riktigt.

Här finns likheter med Sokrates och dennes idé om att moraliskt handlande fodrar kunskap, om hur. Denna kunskap har alla människor inom sig men kan enligt Sokrates behöva väckas upp. Detta kan ske genom dialogen med en läromästare. Detta kallade Sokrates majvetik, förlossningsteknik.

Ofta var det adelsfolk eller personer i maktställning som var beskyddare åt vetenskapsmän och filosofer. Skillnaden mellan dessa titlar var små eller ingen alls. Ofta var filosoferna allvetare enligt den kunskap som då fanns. Vi ska ha i minnet att det inte publicerades mer än kanske en handfull vetenskapliga verk om året därför var det knappast så svårt att hålla sig informerad på den tiden.

Tänk på vår tid, det skulle aldrig fungera i dag och därför har vi fått och får fler och fler specialister. Personer som kan mycket om ett mycket litet område och mycket lite om andra områden. Tidigare kunde vetenskaparna det mest om allt som då var känt. Härifrån kom en gång begreppet allvetare. Idag används det mest om personer som vet mycket om alldagliga händelser eller populärvetenskap.

Vad som menades med beskydd enligt ovan var i första hand mat för dagen, bostad och drägliga levnadsförhållanden så personen kunde fortsätta skriva och tänka utan dessa vardagliga bekymmer. Självklart ingick även kostnader för boktryckeri och även ibland beskydd från meningsmotståndare. Varför beskyddades de då? Vad önskade beskyddaren få i utbyte?

Självklart ny kunskap att använda i maktsyfte. Men inte bara det utan även status. Statusen av att i sitt hem ha en vetenskapsman som kunde tänka ut fler lösningar på dagens problem eller förståelse av verkligheten.

I dag kan man se att beskydd av vetenskapsmäns upptäckter går genom patent och stipendier. Filosofer ses däremot inte på samma sätt som vetenskapsmän som då för länge sedan utan befinner sig i dag i mycket till viss del i vetenskapens utmarker. Det materialistiska går före det humanistiska och teologiska i dag i människors medvetande.

Kan detta vara anledningen till att många i dag ser lycka och tillfredställelse i tekniska prylar och lämnar det andliga som de ser som mycket svårare att snabbt få tillfredställelse genom? Genom denna utveckling av förvärldsligande av behov har vi fått den sekularisering som vi idag upplever inom hela västvärlden.

Men än mer skrämmande än sekulariseringen i samhället är att även missionsverksamheten i världen från kyrkans sida även den ska bli avkristnad. Man kan bara förundras över en så otroligt illa genomtänkt idé och att den verkar ha fått fotfäste. En skrämmande artikel på hur illa det kan se ut finns här. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=149382

Mer behöver knappt sägas om hur konstig värld vi lever i. Människan behöver både andligt och kroppsligt bröd och ska ha möjlighet till båda. Varför ska då kyrkan göra en åtskillnad mellan dessa vid hjälpinsatser? En åtskillnad som varken behövs i missionshänseende eller för hjälpbehov och därför inte kan göras förståelig för de av kyrkans folk som tar sin tro på allvar och arbetar med bibelns normer som sitt rättesnöre.

Att inte bli sedd innebär att långsamt utplånas.

George Berkeley 1685-1753: Det vi inte ser det existerar inte och
alla egenskaper och ting är enbart subjektiva upplevelser. De existerar inte när vi inte förnimmer dem.

Ett ting är enligt Berkeley något som kan förnimmas. Ting började existera när Gud bestämde att de skulle bli uppfattbara för väsen som innehade förnuft. I den ordning och på det sätt som senare fick namnet naturlagar av de förnuftiga. De som kallas väsen med förnuft är vi människor.

Berkeley menade att ting inte bara består av en idé. Här finns inslag igen av platonismen och idéläran. Men som sagt Berkeley ansåg att det i ett ting fanns flera idéer. Han tog exemplet äpple som inte bara är färg, lukt, smak, konsistens m.m. utan även har en viss konstans i tid och rum.

De materiella substanserna är så länge de inte förnimmes något som är absolut obegripligt. De är beteckningar utan någon innebörd alls.

Ja att ses är att finnas kan man säga enligt detta resonemang. Så även en människa, om vi tänker utifrån att en människa som inte bekräftas av sina medmänniskor utan förbigås och nonchaleras eller fryses ut, då slutar denna att existera även för sig själv. Den ger upp.

Ingen förstår någon som inte ska förstås, på grund av grupptryck, mobbning, utfrysning eller översitteri. Det är en grym utsaga jag här tolkar in i Berkeleys resonemang. Frågan är om han tänkte i dessa banor eller förstod att man kan tolka in detta i teorin. Men enligt mig kan man det.

Det som inte förnimmes finns inte i förnuftiga väsens tankar och existerar därmed inte. Nog kan man tolka teorin så.

Det är tankar man kan ha och agera utifrån när man upplever att någon mobbas exempelvis i skola eller arbetsliv. En ickebekräftad tillvaro bryter ner en människa. En bra bild på hur en sådan människa kan känna sig i sin isolering från bekräftelse är Edvard Munchs tavla Skriet som nu snart ställs ut igen på Munchmuseet i Oslo efter att ha återbördats från de konsttjuvar som stal den 2004.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=747958

Har du avkodat ditt arbetsbetyg?

Om inte gör det, kanske du ska dölja det där ingen arbetsgivare kan se det. Det som ser bra ut kan vara en katastrof för din framtida möjlighet till ett nytt jobb om du visar upp det. Begreppen ”Bra" eller ”God” samarbetsförmåga eller arbetsinsats exempelvis, betyder usel sådan.
Se och lär det är ingen bluff.

Jag är själv drabbad och det tog lång tid innan jag förstod att mitt betyg som jag var stolt över istället gjorde att jag fick avslag varje gång jag sökte ett jobb. Nu döljer jag det då jag inte håller med om allt då jag inte fått en möjlighet att förklara mig.

OBS: kodningen gäller inom de offentliga arbetsplatserna (kommuner etc) och på större företag. Detta har alltid förekommit. Men på små företag förekommer det inte så här finns möjlighet att söka jobb även för oss som ses som icke önskvärda på vissa platser. Ensamarbetare har problem med att få arbete inom många områden i dag då grupparbete ofta slentrianmässigt önskas. Ses man då som ensamarbetare kodas man i betyget som en varning att anställa även om man får ett mycket högt betyg i det arbete man haft och som var ett ensamarbete där distans var nödvändigt för att inte få misstanken på sig att man gynnade någon på bekostnad av andra. Distans ses som dålig social kompetens.

Själv hade jag toppbetyg i ensamarbete med eget ansvar medan grupparbete (social kompetens) var underbetyg.
Se följande länkar för att förstå och lära mer
http://webnews.textalk.com/se/article.php?id=194163
http://www.metro.se/se/article/2006/12/21/14/4615-32/index.xml
http://www.scaniafacken.com/sif/sifspegeln/0106.pdf
http://www.expressen.se/jobbochkarriar/jobb/1.825617/lar-dig-tolka-det-kryptiska-betygsspraket

Ja det var en upplevelse av betydelse åtminstone för mig och säkert skulle många behöva få upp ögonen för denna klassificering av människors arbetskraft vilken egentligen är er en subjektiv bedömning som kan krossa människors framtida möjligheter på arbetsmarknaden. Min mest lärorika upplevelse vecka 9- 2008.

Musikälskare är vi inte alla.

Leibniz såg en förutbestämd harmoni
i tillvaron. Han är känd för sin monadlära. Han ansåg att de enskilda tingen kan delas upp i mindre och mindre delar tills vi bara har kvar odelbara grundelement, om kan ses som kraftcentra. Av dessa som han kallar monader är universum uppbyggt.

Monaderna i sig själva har olika grad av medvetenhet från de oorganiska monaderna till den mänskliga själens monader. Varje monad är opåverkbar av alla de andra och någon kommunikation mellan monader existerar inte.

Men däremot går de i takt likt klockor som är synkroniserade. Anledningen är att Gud en gång satt igång dem för att de tillsammans ska gå utefter en gemensam plan. Takten gör att exempelvis kropp och själ fungerar tillsammans. Leibniz benämner denna synkronisering som en monadernas harmoni. En förutbestämd harmoni startad och synkroniserad av ingenjören Gud.

Kan det finnas en sanning i detta med harmoni. Kan det vara ur denna som många människor upplever och har ett behov av musikens toner? Är musikintresse och avnjutning något av som kan ha sitt ursprung ur det som Leibniz kallar monadernas harmoni? Vi är uppbyggda enligt detta sätt och kan just därför njuta av toners harmoni. Visserligen finns många slags musik men alla har sin harmoni. I annat fall skulle vi lika gärna kunna avnjuta maskiners dån, fläktars susande etc. Att kunna avnjuta musik kan och önskar de flesta.

http://www.kristianstadsbladet.se/article/20080229/NOJE/959298335/1009
Sedan finns vi som anser och tycker att musik enbart är störande. Till denna grupp hör jag men vi är väl undantagen som bekräftar regeln om det nu finns en sådan.

Därefter ställer sig Leibniz frågan varför det finns ondska? Här menar Leibniz att det finns två slag av sanningar. Den nödvändiga och den som kunde ha varit annorlunda. Den nödvändiga kunde inte Gud förändra. När det gäller sanningar som kunde ha varit annorlunda menar Leibniz att Gud valde den godaste och förnuftigaste utifrån alla val som fanns. Därför ser välden ut som den gör. Allt har en avsikt. Antingen en logisk sådan eller av den anledningen att något måste vara som det är för att helheten ska bli den bästa möjliga. Vi lever därför enligt Leibniz i den bästa av alla möjliga världar.

Leibniz är spännande att läsa och monadläran har sina poänger. Men just det att vi lever i den bästa av de världar som Gud hade att välja på vid skapelsen ironiserades det över under lång tid framåt. Vi ska längre fram ta upp en av de som hånade denna idé på ett otroligt ironiskt och läsvärt vis.

Arv, Miljö och Slump.

John Locke ansågs som den förnuftigaste man som funnits på jorden. Det finns mycket att säga om honom men vi tar bara en detalj här. Tabula Rasa. Locke vägrade tro på medfödda idéer vilket platonisterna förespråkade eller Sokrates förlösande av kunskap som redan skulle finns inom människan från födelsen.

Locke ansåg att det nyfödda barnet var som ett oskrivet blad där yttre intryck gör sina inre tecken. Och härmed tar han enligt mig ställning för miljöns enbara påverkan av hur en individ kommer att tänka och agera som vuxen. Arv ser han därför inte som något intressant då han helt avsäger sig att något kan påverka innan yttre stimulans.

För min del kan jag förstå hur han tänker men att inte ta med arvsanlag är enligt mig helt galet. Låt säga att barnets medvetande är som ett oskrivet blad. Men ett blad som har vissa förutsättningar beroende på arvsanlag att reagera. Olika arvsanlag ger därför olikartade reaktioner på samma stimulans är min uppfattning.

I följande artikel

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=745423

citerar jag följande

"Barns personlighet påverkas inte alls så mycket som vi tror av föräldrarnas agerande under uppväxten. I stället är våra gener, samt annan miljöpåverkan - den sociala miljön i stort, vänner och lärare - minst lika avgörande".

Här poängteras det man på 70-talet och en bit framåt helt nonchalerade generna. Generna är av minst lika stor betydelse som miljön. Tänk på familjens svarta får exempelvis. Ofta finns ett sådant som fastän det fått samma uppfostran och levt i samma miljö som sina syskon likväl gör saker som familjen i övrigt aldrig skulle göra.

Kan man förklara det med miljön? Nej? Arvsanlagen? Ja, även om föräldrarna inte är revoltörer och aldrig varit detta finns arvsanlagen latenta hos dem och har gått vidare till deras barn. Arvsanlag innebär inte att de alltid går från en generation till nästa utan de kan i många fall hoppa över generationer. Gener (arvsanlag) har en stor del i hur en människa konstrueras. Utöver arv och miljö finns en tredje faktor. Mindre men ändå av viss betydelse, slumpen eller mutationen av arvsanlag.

Jag påstår att Locke istället skulle ha utarbetat en teori inom detta område där tabula rasa inte var allenarådande vid födelsen. Istället bör tabula rasa inklusive arv vara lika viktiga i förståelsen av ett mänskligt liv. I dag är den vanligaste teorin att arv och miljö präglar 50-50. För cirka 20 år sedan trodde många att miljön var allenarådande. Trams och önsketänkande var detta. En tro enbart på att miljön är betydelsefull innebär ett väldigt enkelt sätt att förklara mänskliga handlingar och begåvningar. Ingen eller ytterst få hoppas jag tror fortfarande på ett sådan naiv teori.