Sökandet efter liv utanför jorden är högprioriterat hos
många astronomer. Den eller de som
hittar detta kommer att gå till historieböckerna.
Den mesta forskning görs i sökande i den beboeliga zonen runt
en stjärna vilket ses som det avstånd jorden har till sin sol. Naturligtvis med
hänsyn till vilket slag av spektraltyp stjärnan har. Allt med syfte att finna
rätt temperaturzon för det vi anser viktigt för liv, flytande vatten.
Något en del
i dag ser som naiv urskiljning. Allt behöver inte vara beroende av syre och
vatten. Kiselbaserat liv är en möjlighet istället för kolbaserat och även i
jordens ungdom var liv i form av bakterier som inte var beroende av syre
möjligt (utan syre inget vatten).
Det verkliga testet för huruvida en planet skulle
kunna vara värd för livet kan i själva verket vila på andra gaser än syre och
då kanske i första hand kväve.
Vi ska komma ihåg att det mesta vatten i universum är fryst till is. Det finns några månar däruppe som innehåller vatten i frusen form. Mycket vatten är även inlåst i
kometer eller i gas.
Flytande vatten är ytterst sällsynt finns endast under vissa särskilda
omständigheter (flytande vatten ses som
en förutsättning för liv).
Jorden har rätt avstånd till solen för att
kunna behålla vatten i flytande form. I jakten på
liv utanför jorden söks i första hand planeter med samma ideala
förhållanden i läge vid sin sol.
Visst kan det finnas andra platser där livet
blomstrar men eftersom jorden är det enda exemplet på livet vi säkert vet existerar söker
vi likartade planeter på rätt avstånd från sin sol.
Med hjälp av en rad datorsimuleringar för att återskapa atmosfäriska förhållanden på planeter har nu astronomer vid Cornell university i Ithaca New York beskrivit alternativt sökande och möjligheter till liv i en publicerad uppsats i https://arxiv.org/abs/1910.02355där de beskriver sina resultat.
Forskarna visar i denna nya studie hur kväveinnehållet
kan spela en stor roll för att bestämma den totala temperaturen på en planet
och därmed dess möjlighet för livsformer. Avstånd till en sol är inte allt. Vad
som gör det mer komplicerat är att det är inte en enkel relation då kväve inte
nödvändigtvis gör en planet varmare.
Till exempel, om en planets atmosfär inte har stor densitet och det finns massor av vatten närvarande får kväve en betydelse
för att det blir en betydande uppvärmning, eftersom det atmosfäriska
trycket ökar effektiviteten av växthusgaser som koldioxid och vattenånga ökar (det blir för hett för liv som vi känner det).
Å andra sidan, på en relativt torr värld gör kväve att mer solvärme försvinner
och det leder till dramatisk kylning (allt
fryser och liv kan knappast existera som vi känner det).
Slutresultatet är att två världar som kretsar kring
identiska stjärnor med identiska banor med liknande ytor och sanna avstånd från sin sol (livsmöjliga zonen enligt vår nuvarande kunskap) men olika mängder
kväve kan ha dramatiskt olika temperaturer och kan vara svåra att bedöma i om
där finns liv.
Kväve avger inte heller eller absorberar strålning
vid synliga eller infraröda våglängder. Detta gör det svårt att upptäcka om
kväve finns i atmosfären på främmande världar. Så även om en planet finns i den
beboeliga zonen av sin stjärna får vi svårt att veta dess kväveinnehåll. Något som är viktigt att veta då detta kan avgöra om det kan finnas liv.
Säkert
finns fler saker vi borde betänka när vi söker liv däruppe. Vi utgår idag
enbart från känd kunskap. Vad som behövs är fantasi och brainstorming min
anm.
Bild från pixabay.com vad missar vi eller de därute
i sökandet efter liv.