Varifrån kommer idén?

Var kommer en idé från? Förförståelse som bearbetas med nya intryck och ger en ny utsaga? Kanske.

Kan det finnas arvsanlag som ger vissa personer nya infallsvinklar på gamla lösningar eller ger helt nya lösningar på en fantasi som setts omöjlig att förverkliga? Ja jag tror det.

Livet och livsmöjligheterna förändras hela tiden. Man kan benämna det evolution eller en inneboende livsvilja och experimentlusta i allt skapat av en skapare, kallad GUD.

Denna experimentlusta och förändringsbenägenhet finns då inlagt i människors gener. Vi är den art på jorden som kan förändra och experimentera just för att vi fått den möjligheten genom en hjärna som har möjligheter till detta.

Vi ser numera också hur detta förändringsbenägna i våra gener har exalterat till snart okontrollerade former. Allt ska i dag förändras, arbetsplatser och även fungerande tekniska ting ska förändras till något helt nytt som vi bör bli beroende av.

JA exemplen är många.

Idén är därför något som finns inbyggt i människan i form av tvingande förändringsbenägenhet. Hur dessa idéer uppkommer bör därför vara programmerat i våra gener. En idégen finns säkert hos alla, mer eller mindre stark, som kan fås att fungera i rätt miljö där möjligheten finns att förändra mer än i fantasin.

Varför den finns är en annan fråga som jag inte har en aning om.

Hysterikan som blev vår tids utbrända.

Freud koncentrerade sig på kvinnliga hysteriker i många fall i sin psykoanalys. Det var genom dessa kvinnor (det var oftast medelklasskvinnor) han utarbetade sin analys. Oftast fick han fram att det var undanskuffad sexualitet som låg bakom kollapsen av personligheten, orimliga krav på ett liv utan sex som kvinnan försökt leva med under en längre tid och härmed psykiskt kollapsat.

I dag har vi inte ett sådant sexuellt fientligt samhälle där man inte får eller kan leva ut sina sexuella böjelser såvida det inte är olagliga sjuka böjelser.

I dag har istället utbrändhet uppkommit. Även nu mest kvinnor som drabbas men knappast av sexuell anledning. Istället är det kravet på att göra ett perfekt arbete, ha en perfekt familj och arbeta för detta som får personligheten att kollapsa.

Ingen kan som man förr ansåg leva i celibat som ogift eller inte få leva ut sina sexuella behov utan att bli sjuk. Ingen kan heller ha ett perfekt hem, barn och partner och utöver det sköta sitt arbete exemplariskt.

Den som försöker riskerar vår tids kollaps utbrändhet. Denna behandlas sällan med analys utan för det mesta med sjukskrivning och samtal med doktor och i många fall psykofarmaka vilket är betydligt billigare än en årslång och mer???

Varför någon blir hypokondriker?

Kan det vara för att få uppmärksamhet? Kärlek? Förståelse?

Kanske, för visst får denne uppmärksamhet då denne kontinuerligt gör anhöriga oroliga, läkare fundersamma och sig själva som ett objekt.

Objekt är undersökningsbara och talas om mera än ett subjekt som är något som håller på sitt privatliv och inte berättar vitt och brett om sina inbillade eller verkliga smärtor och funderingar på allsköns symptom.

Hypokondrikern vill uppmärksammas undersökas och ses som ett objekt. Något som läkare ska undersöka grundligt och vänner diskutera ljudligt.

Jag påstår därför att hypokondrikern upplever sig som ett objekt till skillnad mot en normalt funtad person som upplever sig som ett subjekt.

Hypnos, bluff som det skakar om.

Trams och båg. Ingen kan bli hypnotiserad och ingen kan seriöst få någon annan hypnotiserad. Avslappnad, ja om personen är spänd och helt med på att bli suggererad till avslappning. Kanske även så långt att denne sover men det är få som är så lättpåverkade. Då bör vi istället benämna tillståndet som meditation. Meditera kan alla lära sig.

Men att få någon att göra saker genom hypnos utan drogpåverkan är enbart underhållning för massan. Idag mindre vanligt men förr ett stort marknadsnöje där allsköns bluffmakare samlades med allsköns mirakelmedel till salu.

Varför tror då människor på hypnos? Kanske för att det ibland skrivits om hur människor försatts i tillstånd där de kommit ihåg tidigare liv.

Det låter ju spännande. Och visst, alla kan önsketänka sig om ett tidigare liv i sus och dus, makt och rikedom. Fantasi och historieberättande är människan duktig på.

Sedan finns rättrötan. Psykologer som inbillat människor att de blivit våldtagna och utsatta för djävulssekter mm som barn. Vanligt för bara några årtionden sedan och varför detta hände var enbart för att psykologen önskade bli uppmärksammad och känd för att den vägen vinna ära, pengar åt sig själv och psykologin som vetenskap.

I dag är det få av detta slag som önskar se sig som en del av dessa då tidsandan inte längre ser dessa fantasier som verklighet. En psykolog som går ut med trams av detta slag i dag kan förlora klienter istället för som tidigare få fler.

Vad tvingar dig att se ned på dig själv?

Visst gör du det ibland, ser dig själv som mindre kunnig, mindre värd än andra. Mindre lyckosam med mera, med mera. Men det är bluff, alla är lika usla eller bra. Skillnader är enbart klassmässiga, ekonomiska, kulturella eller de som har kontakter som hjälper till arbete eller gå före allsköns köer.

Men det är klasskillnader, inte mänskliga skillnader. Ingen kan få ovanstående om denne inte föds i dessa kretsar och även i dessa kretsar ser människor ner på sig själva ibland.

Vi är alla lika och har krav på tillvaron utifrån den plats i hierarkin vi är. Därför är aldrig någon nöjd utan önskar mer.

Det är arvet som gör att du och alla andra ser ner på sig själva. Ibland miljön, självfallet, men vi är alla nerlusade med negativ syn på oss själva och en syn på andra som lyckostar. Man ser lycka där ingen finns. Människor ger ofta sken av problemfrihet för att visa upp en fin fasad utåt. Få gör tvärtom.

Inträdesavgifter är sorteringsavgifter.

Kultur och nöjen är inte för alla. Genom en inträdesavgifts storlek sorteras människor bort.

Vill man ha en viss grupp människor som besökare höjs avgiften så pass att de som har en hög inkomst i första hand är de som kommer. Ämnet för vad som tas avgift för har i detta sammanhang mindre betydelse.

Men visst sorteras människor även utifrån utbildning i arrangemang hänseende. Men då i intresse, fallenhet och bildning i detta sammanhang inte samma sak som inträdesavgift. Gratis eller låg entré kan alla gå på.

Sedan kan sortering även utföras genom klädselregler. Tidigare var det självklart med finklädsel för att gå på teater. Idag har detta ändrats. Men då det var så kunde den som inte ägde en fin kostymering eller långkjol inte komma utan att känna sig uttittad på en teater. I dag är sortering av människor i första hand något som existerar på så kallade finare restauranger.

Klassamhället finns fortfarande och sortering av människor finns överallt. I dag även av vår regering som sorterar ut arbetslösa och sjuka som icke värda samma möjliga levnadsstandard som de hade innan dessa busar kom till makten. Sortering här är av bidragsstorlek, skattesats och förödmjukande behandling i de tal som ledarna har till sina undersåtar(folket).

Här förödmjukas sjuka och arbetslösa i första hand då de öppet får besked på att de inte ska få en högre levnadsstandard utan istället får skylla sig själva som är sjuka och arbetslösa. Vi ska inte ha ett bidragssamhälle säger Reinfeldt och gör det svårare att få ersättning som sjuk exempelvis. Därigenom blir många sjuka utan ersättning och så ser man detta som att svenska folket blivit friskare då sjuktalet minskat.

Dårar vid makten har många haft genom historien. Vår regering i dag tillhör dessa tokstollar när de resonerar att de ändå sitter säkert beror på svenska folkets ointresse för politik. Vi såg för ett tag sedan i teve att få ens visste vad jobbskatteavdrag var för något. Detta visar att Alliansen regerar ett folk där merparten inget vet om hur fördelningspolitik mm ser ut.

Behöver alla ha humor? Har alla detta?

Humor är individuellt och annorlunda över tid. I dag innebär humor ofta någon som skriker eller högljutt ironiserar över medmänniskor och hur de agerar.

Jag tror detta högljudda kommer från en generation som är uppväxt i dagismiljö där de fick skrika för att göra sig hörda.

Vi äldre tycker inte om detta slag av humor, ett ex på sådan är Kristian Luuks.

Även många ståuppkomiker tillhör denna grupp. Vi äldre som växte upp med tevens frammarsch har som humor lyteskomik vilken inte förstås av en yngre generation. Personer under 50. Vi såg Charlie Chaplin m.fl. ofta i teves barndom. Stumfilm med lyteskomik. Detta roar oss.

Många äldre har i första hand buskisen som sin humor, ja även vi halvgamla tycker i många fall om denna i form av revyer som de Stefan och Krister gör.

Detta var lite om humor som finns i betydligt fler skepnader. För en del oförståelig, för andra rolig.

Förnuftiga handlingar utan mål

David Hume ansåg att förnuftet inte kan uppställa något mål att följa. Jag ska här fundera utefter detta utan att resonera om hur Hume tänkte i detta.

Förnuft är handlingar som inte skadar något eller någon i onödan. Tankar som leder till goda handlingar för någon eller något inklusive en själv.

Men det betyder inte att detta är handlingar som leder till ett speciellt mål. Det kan vara så om det finns en planering bakom. Men det kan vara även starkt tvingade handlingar för att skydda mot en akut händelse som just inträffar. Då finns inget planerat mål utan instinktiv känsla för hur en handling ska utföras till skydd.

Sedan beror förnuft på själsförmögenheter. Hur en person ser som det bästa handlingsalternativet, vilket skiljer från person till person.

Det beror på arv och miljö. Men även förförståelse av något och hur man når ett förnuftigt resultat eller ska agera vid en akut händelse man känner igen.

Men förnuftiga handlingar kan även vara handlingar utförs rutinmässigt. De kan även var tankar som aldrig realiseras hur förnuftiga de än är för att nå ett framtida mål som verkar osäkert.

Vad var eller är en friherre?

Jo, det är en titel som var steget under greve och en adelstitel som först uppkom i Tyskland. Det finns 406 friherrliga ätter i Sverige. Här tituleras mannen inte friherre utan baron medan hustrun tituleras friherrinna i första hand, inte baronessa.

Adeln har sedan de uppkom varit skattebefriade. I dag är det inte så är kanske bäst att tillägga.

Men tidigare var det så. De sågs som ett frälse stånd. Titeln kom ofta från någon som fört befäl under ett krig där kungen uppmärksammat denne. Men det kunde även komma till genom att någon lyckats bli förtrolig med kungen och var dennes vän och stöd mot meningsskiljaktiga.

Klassamhället har i mycket sitt ursprung ur adelskalendern. Adeln bestod ofta av personer som inte arbetade utan hade underställda som skötte gods och hushåll. Ibland hade man en egen armé och många gånger ett stort inflytande på kung och fosterland. Man styrde i egna distrikt hade egna lagar och gjorde lite hur man ville.

Minnena från denna tid är i första hand slotten. Ju större slott desto mäktigare ägare.

Även i dag sitter många adelssläkter på höga poster i samhället. Regeringen har en hel del av dessa. Även artister har i många fall efternamn från adelsätter.

Man har genom kontakter genom generationer i många fall lyckats hålla sig kvar bland berömdheter.

Adelssläkterna är mycket mindre än släktena med sonnamn men dessa är ändå betydligt mindre representerade på höga poster i samhället. Varför?

Självfallet för att kontakter är nyckeln till intressanta arbeten och framgång. Sonnamnspersonerna kommer oftast från bonde och arbetarklassen och här är kontakterna i första hand inom de egna leden och inte i maktpositioner i samhälle, militärmakt etc.

Har alla människor en inre styrka?

Många människor är starka i sin tro på sina egna möjligheter. Men minst lika många är det inte.

Vad beror denna skillnad på? Är den viktig för människan som social varelse?

Jag påstår det. Om alla vore lika självsäkra, hade upparbetade kontakter, likasinnade familjer genom generationer skulle alla våga och lyckas med att starta företag eller projekt och kunna leva på detta, men då påstår jag att civilisationen skulle krascha.

Varför? Är det inte detta man försöker uppfostra barn till i dag att våga ta för sig och satsa på sig själva?

Jo. Men om alla skulle lyckas, vilket är omöjligt, skulle vi inte ha ex hushållsnära tjänster. Bara arbetsgivare som önskade anställa människor till detta som ingen vill arbeta med som anställd. Alla skulle vilja vara sin egen arbetsgivare.

Samma sak med alla andra arbeten ingen önskade vara underställd. Vi hade genom historien aldrig haft en arbetarstam om vi inte tvingat människor med våld och svält, sorterat ut dem som mindre värda eller byggt klassamhället. För att kunna detta måste många programmeras som mindre värda.

NU fick vi det och med detta en civilisation av konsumtionslag. Därför påstår jag att de som inget självförtroende har behövs lika mycket som motsatsen.. Det är hårt och oempatiskt att påstå detta men människan som social varelse har behov av både ledare och underställda som är underkuvade för att samhället ska fungera.

Svaret på frågan i rubriken blir därmed ett nej.

Var Big Bang meningslöst?

Vem frågar sig inte varifrån denne kommit, var denne fanns innan denne föddes eller vad som händer efter döden?

Den eviga filosofiska frågan är och har alltid varit, vad är en människa?

Det har aldrig kunnat ges ett konkret svar på detta utan bara teorier eller religiösa trossatser. Ateister och materialister har sitt eget svar. Människan jämförs av dessa med vilket föremål som helst och dess uppkomst var Big Bang och sedan gick allt av sig självt. Innan livet, fanns ingen tanke eller människa och efter livet blir det samma sak igen.

En som de ser självklarhet men som andra ser som skrämmande då det innebär att livet är en slump och totalt meningslöst för allt.

Men har verkligen allt skapats med eller utan Big Bang av total meningslöshet? Då skulle Big Bang, om nu denna teori är rätt, även den vara meningslös.

Jag tvivlar.

Skandinavismen innebar att bli stolt som nordbo.

För inte så länge sedan ansågs Atlantis ha funnits i Skandinavien. För inte så länge sedan ansågs människans kultur ha uppstått från skandinaver.

Tiden var början av 1600-talet och stjärnan i denna syn kom från Olof Rudbeck d.ä.

Det var under Sveriges stormaktstid och allt gott sågs ha kommit från vårt skandinaviska folkarv som gick tillbaks ända till Adam och Eva.

Sverige sågs som civilisationens vagga. Säkert låg detta synsätt, och kanske finns det till en viss del ännu kvar, i den svenska folksjälen, att vi är bättre än andra och har ett bättre samhälle än andra.

Kanske det var detta synsätt, präglat sedan generationer som fick svenska folket att önska mer än andra folk och folkhemstanken därmed föddes. Vi var ju folkhemmet på jorden i vårt undermedvetna nedärvt sedan Rudbecks tids propaganda.

Det höll tills vi fick egoismens människor i maktposition år 2006. I dag ses de ha gått för långt då opinionsmätningarna visar att folk inte vill tvinga sjuka ut i arbetslöshetsersättning eller socialbidragsberoende utan anser det bättre de är sjukskrivna vid sjukdom.

Att sedan inte svenska folket reagerat lika för att arbetslösa ska ha en rimlig trygghet i det helvete som de upplever i sitt utanförskap är en annan historia. Här har regeringen lyckats med sin propaganda att arbetslösa är arbetsslöa och ska tvingas ut på en arbetsmarknad de lyckats få svenska folket att tro finns.

Men tron på Sverige som en välfärdsstat för alla har för alltid kraschat. Kunde vi få en politik som Alliansen att få mandat så kan det ske igen, människan lär sig aldrig utan tänker generation för generation bara på de sina och sina egna fördelar på bekostnad av andras.

Mitt tips är att Alliansens agenda kommer att finnas kvar ytterligare en mandat period sedan försvinner eländet men återkommer i nyskapande form till glädje för nästa generation egoister om någon generation eller två.

Hjälp till självhjälp.

Kan det vara något att tro på? Ja visst för starka personligheter som är uppväxta i familjer med kontakter och ekonomisk trygghet kan uttrycket säkert låta bra.

Bra karl reder sig själv ses här (liksom kvinna naturligtvis) som självklart, inga bidrag här inte, skatteplanering, javisst, men bidrag nej.

Här får man hjälp av kontakter till höga eller åtminstone med någon befattning i samhället. Ingen arbetslöshet här inte. Då är det inte konstigt att man ser arbetslösa som parasiter likt vår kära regering gör. Har man alltid levt bland människor som haft arbete ser man detta som självklart med ett arbete. Det finns arbete för alla som vill arbeta ansåg man bara någon generation tillbaks. Idag anser enbart de som lever i trygga konstellationer av vänner och anhöriga detta.

Men ändå tillräckligt många för att vansinnesmantrat jobblinjen fick mandat att göra sin odyssé över vårt folk.

Hur det gick ser vi nu. Inte har vi mindre arbetslöshet än före 2006. De flesta långtidsarbetslösa då är fortfarande detta. Enda skillnaden är att de har fått en betydligt sämre ekonomi. Kanske mantrat jobblinjen skulle bytas ut mot vad det egentligen innebär. Håna och plåga de som inte har kontakter som kan hjälpa dem till ett nytt arbete eller något alls.

Historien upprepar sig genom karismatiska ledare inom Alliansen.

Att se ner på de som ses som tärande och onödiga i samhället har många gånger slutat med försök till utrotning av desamma. Vi har sett judeförföljelserna under 30-40 talets Europa.

Dessa började med att den tidens tyska regering misstänkliggjorde judarna som parasiter som utnyttjade det tyska samhället.

Kommunismen var densamma, här sågs kapitalisterna som utsugare och målet var att utrota dessa.

I dag ses i vårt land arbetslösa, sjuka och pensionärer som tärande och behandlas därmed som mindre värda genom att de ska sorteras skattemässigt. Den som inte har lyckats mygla sig, haft kontakter eller tur till ett arbete med lön ses som ickedugande och ska bestraffas med en annan skatteskala, mindre möjlighet till försörjning på sina bidrag mm.

Bidrag ska nu ses som ett fult skambelagt begrepp. Alliansens politik är skrämmande genom sitt människoförakt. Få ser detta, utan ser bara till sina egna fördelar genom jobbskatteavdraget.

Men politiken kan bli en början till en hård politik av samma slag eller liknande som en gång fick näring i Europa under 1930-talet. Hur detta slutade med en karismatisk ledare vet vi idag. En karismatisk ledare som lyckas få människor att dela sin människosyn är farligt om denna syn innebär en sortering av människor.

De ledande personligheterna (två män, Borg och Reinfeldt) inom Alliansen är karismatiska och det är genom detta de lyckats få svenska folket att stötta en politik som sorterar svenskar i tärande som ska behandlas därefter ekonomiskt och närande som ska ha fördelar.

Parapsykologi är det meningsfullt?

I alla tider har människan sökt bekräftelse på ett liv efter detta. Parapsykologer har forskat om tankeöverföring med mera. Spådomars konkretism med mera med mera.

Inget har ännu bevisats om sanningshalterna i dessa alster. Allt är tro och vill man tro så fungerar det självklart likt det mesta av likalydande som örter och folktro inom medicin.

Allt är samma andas barn. Trons makt över förnuftet.

Det konstiga är att fler tror på detta och likalydande new age rörelser än på den gamla traditionella religionen.

Säkert beroende på att det i den kristna läran varken finns själavandring eller spådomstroende. Av den anledningen ses kristendomen som tråkig och mindre fantasieggande än ovanstående.

Människor i dag önskar snabba spännande svar på sina frågor och då är new age exempelvis mer intressant då här hela tiden kommer nya troenden inom mystik och alternativmedicin vilka även är mer spännande än den vanliga sjukvården.

Detta då här kommer nya massagetekniker och alternativa metoder hela tiden som människor ser som spännande att testa och alltid är det någon som upplever någon positiv effekt av beröringar och örters smak.

Finns eller har det funnits en underjordisk levnadsplats för människor?

Jules Verne fantiserade om detta i boken ”Till Jordens Medelpunkt”.

Sedan dess har forskare upptäckt liv på de mest oväntade platser även långt in i jorden bland mörker och ogästvänlig miljö.

Platser ingen för bara några årtionden ansåg vara möjliga för liv. Intelligent liv som i Vernes bok från 1874 har inte hittats men ändå liv av skilda slag.

Kan människan även ha levt långt ner i marken en gång? Underjordiska städer från antikens dagar finns. Kanske det finns mer under oss på någon plats än vi kan tänka oss. Kanske det finns möjlighet till underjordiskt liv på Månen, Mars och andra platser i vårt solsystem.

Ingen vet men allt verkar möjligt och nästan inget omöjligt.

Kyla och Värme, två upplevelser som upplevs olika av skilda människor.

Vissa klagar på värmen vissa på kylan. Mycket beror det på stressfaktor eller kroppshydda.

Det en tycker är för kallt tycker andra är för varmt. Flertalet är dock värmedyrkare och älskar sol och värme. Jag ser dock höst med dess mörker som trevligast.

Men sedan finns det konstigare folk. De som tycker sig ha ont av all form av luftrörelser och då i första hand inomhus.

De klagar på drag även om det kan vara stekande hett i ett rum får det ej öppnas något fönster så det blir vinddrag.

Vad är detta mer än inbillningssjuka? Svalka eller luftkonditionering är inget för dessa kufar utan de sitter i sitt anletes svett och accepterar hellre detta än ett vinddrag som svalkar.

Jag har funderat mycket över hur konstigt djur människan är. Alla sorters fobier och inbillningar finns hos människan och det är kanske även bra.

Evolutionsteorin skapar ju all slags konstigheter där det bäst lämpade sprids vidare för släktets utveckling, för vad kan man dock fråga sig. Men även fobier kan kanske bli början till en ny utveckling om tillräckligt många har den eller ärver den.

Att fostra till humanitet.

Innebär att fostra till förstående av och medkänsla med andra människor. Ord som kommer från filosofen Johan Gotfried Herder som levde under 1700-talet.

Ord som vi sedan dess sett ickegällande inom både socialt umgänge och politiska åskådningar.

Medkänsla fanns knappast med judarna under andra världskriget, de politiskt oliktänkande under sovjettiden eller under ex skräckväldet i Kambodja.

Men ännu i dag ser vi denna brist på medkänsla inom politiska riktningar.

I dagens så kallade Nya moderater som med sin svans (de övriga borgerliga partierna) regerar i dag inte utefter människors lika värde princip. De gamla borgarna som var i maktposition under 60-90 talet skulle aldrig haft en så kall människosyn som dessa 60talister som nu styr har.

Ingen misskund med arbetslösa. Ingen misskund med svårt sjuka eller sjuka överhuvudtaget. Segregering av människor utefter enbart kriteriet jobb eller inte anställning.

Ett sjukt, mycket sjukt ideologiskt tänkande som skrämmer till illamående.

Att fostra till förståelse för de som inte har allt serverat på silverfat borde göras och hade detta gjorts under sjuttiotalets skoltid hade vi kanske sluppit dessa avarter på människosyn och segregering vi nu ser i dagens politiska system i Sverige.

Vi hade kanske fortfarande haft en regering, socialdemokratisk eller borgerlig, med en medkännande och förstående syn på de svaga och inte tvärtom.

Skolans roll i uppfostran av ansvarskännande människor visar här på hur viktigt det är. Flumpedagogiken under sjuttiotalet har skapat politiker och ideologier av det slag som sparkar på sjuka och arbetslösa och segregerar dessa till sammans med pensionärer som icke önskvärda.

Varifrån kommer hämningar?

Varifrån kommer hämningar när det gäller sökning efter kärlek och upplevelser?

En del säkert från tidiga barnaår då föräldrar skrattat åt sitt barn då detta gjort något som förälder tyckt barnsligt, gulligt eller värt att berätta för bekanta.

Barnet i sig tyckte eller förstod inte varför förälder och bekanta skrattade åt det barnet gjort. Inte heller varför förälder gjorde bort barnet inför bekanta när barnet förstått att de gjort något andra skrattat åt. Barnet trodde det gjorde något bra men skrattet kändes som ett hån. Hånet kom från den som betydde mest för barnet; föräldern.

Därifrån är uppbyggningen av hämningar inte lång. Inte vill den hämningsfulle tonåringen, unge vuxne eller vuxne sedan riskera att bli skrattad åt när de visar sitt intresse för en kvinna eller man. De vill inte bli ratade och så kan de låta möjligheten försvinna. Möjligheten att fråga på chans som det hette ett tag eller fråga rakt ut om känslor eller attraktion är besvarade eller sexet kan varieras.

Människas liv kan vara svårt. Men mycket av svårigheterna byggs upp av föräldrar s om är oförstående.

Hem och skola i dag en sammanfogad felhet?

I dag har skolan och hemmet samarbete för som det heter barnets bästa. Förr var skola och hem två åtskilda platser med mycket lite med varandra att göra. Det var endast vid skolk som hemmet kontaktades eller annat ofog barnet hade gjort under skoltiden.

Mobbing fanns självklart men ingen brydde sig om det varken föräldrar eller skola. Det sågs som något som barn alltid gjort. Agan florerade i hem som skola. Det fanns de som agade i förebyggande syfte. Hade barnet inget gjort ansåg en del att agan gjorde så att de inte heller fick idén att hitta på något.

I dag anmäls mobbing till polisen, hemmet kontaktats vid minsta avvikelse från ett barn.

Något som däremot förvånar är att då barn förr slogs stoppades slagsmålet när ett av barnen låg på marken. Det fanns en heder bland barn och de flesta vuxna att när någon låg ner hade denne förlorat och slagsmålet var slut.

I dag finns inte den spärren. En berättigad fråga är varför det blivit så i dagens samhälle där skola och hem hela tiden samverkar?

Något har blivit fel, fruktansvärt fel. Slagsmål mellan barn och unga har alltid funnits och kommer att finnas. Men varför har det blivit råare och kallare utan nåd i vår tid? Vad har gått fel??

Kunskap skapas utifrån vilka vi är.

Vi försöker alltid placera in ny kunskap inom de ramar vi upplever och ser på tillvaron. Men vi är inte öppna för helt ny kunskap eller omarbetad syn på tillvaron. Detta ju äldre vi är.

Vi önskar se den verklighet och de värderingar vi socialiserats in i en gång. Men det blir allt svårare i en föränderlig värld som vår värld är i dag.

Därför flyr många in i konservativa uppfattningar som inte leder till en bättre tillvaro men som kanske innehållsmässigt känns igen från långt tillbaks.

Kan det vara anledningen till att pensionärer är borgerliga och stöder Alliansens politik fast de inte fått den skattesänkning som de som lyckats få ett avlönat arbete har fått?

Jag tror det. Många äldre har växt upp i ett samhälle där arbete var självklart att få och kan inte förstå att det inte är så längre.

Därför misstänker många att arbetslöshet är likställt med arbetsskygghet och så röstar pensionären på Alliansen för att de ser dessa som de som kan tvinga arbetsskygga i arbete. Det handlar om människosyn, en syn Alliansen utnyttjar fast det även bland dem måste finnas de som har arbetslösa i omgivningen och upplever sanningen om detta.

Hembygd kan innebära idyll eller skräck och fasa

Beroende på plats, föräldrar, kompisar och ekonomi kan hembygden ses i ett skimmer av nostalgi eller fasa.

Alla har vi något minne av hembygden som gör att vi ser på den på något sätt.

Den som flyttat runt hela sin barndom har ändå någon plats som denne refererar till som den bästa platsen

Ingen är utan hembygd. Platsen vi aldrig vill återvända till eller platsen vi alltid önskar återvända till om så bara i dagdrömmen.

Hegel såg Förnuftet som världens väsen genomsyrande allt.

Hegel Såg utvecklingen i samhälle och historia som utgånget från en tes som övergick i en antites vilka för jämviktens skulle blev till en syntes vilken sedan blev den nya tesen osv.

Från denna utveckling var det förnuftet som var det ledande och från vilket allt utvecklades vidare till ett allt bättre samhälle och där slutet var ett uppgående i förnuftet. Den gudsmakt som var allts källa och varifrån förnuftet hade utgått och fortsatte utvecklas.

Utifrån denna teori kom sedan Karl Marx att arbeta fram sin världsbild men då utifrån kapitalets tankegångar och dess utvecklingskedja historiskt som mänskligt där målet måste bli kommunismens förlovade land.

Hegel var inte kommunist men hans tankar kunde användas av andra för helt andra teorier. Bara man använde kärnan i den. Tes, antites och syntes. Detta kan användas inom allt för förklaring av det mesta. Lärande, teknik ja vad som helst om man vill.

Vad är arbete?

Det talas så mycket om arbete och jobbavdrag numera. Det har blivit ett modeord som ligger i tidens människosyn.

Men vad är arbete och vem ska ha dessa avdrag i skatteskalorna?

Man ser det som att när någon betalar för ett utfört arbete så får den som utfört detta en lägre skatt än den som utför ett arbete utan att någon betalar för det.

Ideellt arbete, arbetet med att försöka bli frisk, arbetet med att söka någon som går med på att betala för den arbetsinsats man erbjuder. Detta är arbeten som inte värderas i samhället i dag utan här fås arbetslöshetsunderstöd, sjukbidrag etc. som beskattas hårdare.

Men dessa personers arbetsinsats psykiskt är minst lika stor som de som har ett arbete någon betalar för.

Men precis som psykiska åkommor ses ner på ses dessa personer ner på.

Detta ligger sedan tidernas begynnelse som ett stigma över mänskligheten.

Men vad som är skamligt är att staten av i dag inte bekämpar denna uppfattning utan istället uppmuntrar den genom sitt jobbskatteavdrag.

Vi har med jobbskatteavdraget och förödmjukelsen av sjuka gått ett par steg baklänges i människosyn. Att få Alliansen att tro på det eller förstå det är omöjligt.

Detta då de oftast eller kanske nästan alltid kommer från bakgrunder och uppväxt utanför de stora bostadsområdena av hyreslägenheter. Där man inte kan betala för att komma undan problem eller har föräldrar som inte kan hjälpa barnen till arbete eller har kontakter för detta.

Vad är en ny möjlighet Reinfeldt och för vem

Den offentliga Nyttan är den högsta offentliga moralen.

Ord sagda av Helvetius, en mycket intressant filosof som levde på 1700-talet och var unik i många stycken i sin världssyn.

Han var en av de 1700-tals filosofer som påpekade nyttans princip. Största möjliga lycka åt så många som möjligt även om det innebar att det resulterade i att några då fick det uselt. Utilitarismens princip om det goda.

Vi ser i dag åter denna syn i vårt land. Största möjliga lycka ekonomiskt för de som har lyckats i livet att få ett avlönat arbete eller bli egna företagare med vinst.

Alliansens ideologi är att ge maximal vinst för de flesta människor. De flesta tillhör dessa grupper men någon måste betala och få det sämre. De som har måste känna sig privilegierade och då måste andra känna sig segregerade.

Det blev de sjuka och arbetslösa som värderades som mindre värda och fick det sämre. Ja även pensionärer fick det sämre.

Man införde mantrat jobblinjen som skiljemärke mellan människors värde.

Där är vi idag. Människor ser detta som största möjliga lycka för flertalet. De som hamnar utanför ska skylla sig själva enligt denna dogm.

Sjuka ska ges möjlighet till en andra chans sa Alliansen och drog bort sjukskrivningens längd.

En ny chans?? Ja om de var friska så självklart. Men nu är det sjuka som vägras ses som sjuka. Vilken ny chans blir det då??

Något om Helmholtz och musklers värmealstring.

Helmholtz var först med att visa att muskler utvecklar värme vid rörelse.

I dag kanske det inte ses som så konstigt eller uppseendeväckande men då under 1800-talet var det en ny upptäckt att musklerna i kroppen vid rörelse framkallade värme.

I dag vet väl de flesta att man blir varm vid kroppsansträngning och att detta uppstår då muskler arbetar och energin flödar.

Svettningar har väl de flesta känt, överskottsvärme som kroppen gör sig av med vid arbete eller motion.

Tänk så mycket som vi i dag ser som självklarheter men som ingen riktigt förstod för bara några sekler sedan och som förstods bara för något hundratal år sedan. Innan dess var mycket mystik och svårt att sätta i samband med något annat.

Mycket funderingar kan göras inom områden som dessa.

En gissning på när vi åter får ett samhälle där alla är välkomna.

I dag är inte arbetslösa och sjuka välkomna i Alliansens Sverige. De segregeras ekonomiskt och härmed i förlängningen socialt. Detta är inget nytt och inget att diskutera. Det är bara så då deras ideologi fått fotfäste under överskådlig tid i dagens generation.

När kan vi då åter få ett samhälle där dessa grupper även värderas som medmänniskor? Något som säkert ses som en underlig fråga av dagens yngre men som har relevans för oss äldre som upplevt ett annat samhälle.

Visst kommer ett mänskligare samhälle åter. Tidsandan växlar och när dagens 60-tals generation blivit gamla om ca 20-30 år då kan vi åter bygga upp ett nytt samhälle igen där inte sjuka, arbetslösa och pensionärer misstänks som snyltare utan ses som det de är, sjuka och arbetslösa, vilket inte är samma sak som att de inte vill bli friska eller inte söker arbete.

Varje generation gör sina människor och ideologier. Vi fick och hade det bra kanske som bäst om vi ser till alla grupper under det otroliga 80-talet. Då var Reinfeldt, Borg m.fl. unga och präglades av den individualism som då fanns.

Den att alla som ville kunde få arbete och framgång var något alla kunde få. Det var sant då men sedan kom 90-talet men då hade en stor generation redan socialiserats in i dessa tankar. Därför har vi i dag en 60-tals generation som styr svenska folket med järnhand utan misskund med de svaga.

Alliansens påverkan av svenska folket gör dessa till mobbare.

Behövs uppfostran av vuxna? Ja. Så länge fördomar o mobbing finns.

Ja! Så länge det finns kriminella, drogmissbrukare, misshandlare och allsköns fördomar riktade mot de som inte är som den med fördomar är eller tycker då behövs uppfostran av vuxna.

Fördomar är inte samma sak som åsiktsfrihet. Den som anser sig ha en åsikt av slaget ”invandrare är brottslingar” eller ”oliktänkande är fiender” har inte en åsikt utan en fördom.

Fördomar måste bekämpas annars har vi med tiden ett segregerat samhälle där de oliktänkande, fattiga och sjuka ses som att de är mindre värda och kan behandlas sämre.

Känns det igen? I dag är vi på väg mot detta samhälle. Vår regering har fått svenska folket att se det som rättvist att ge arbetslösa och sjuka mindre ersättning. De ger pensionärer och arbetslösa en högra skattesats och gömmer sig bakom mantrat ”jobblinjen”.

Ett uttryck som fått stora skaror av svenska folket att stolt gå till arbetet och se sig som förmer än de som inget arbete har.

Detta är fördomar mot grupper av människor, inte åsikter, som Alliansen ser som rättvisa. Fördomar skapade för att ge mandat för att behandla de som står utanför arbetsmarknad eller är sjuka som mindre värda.

Här behövs en uppfostran i empati och medmänsklighet. LIkavärdesprincipen gäller nämligen inte i dag för den som inte har ett arbete. Fördomar grundade på åsikter som kommer från mänsklighetens mörkaste ondska har börjat få fritt spelrum igen.

Kan man göra något åt det? Svar; det har gått för långt, för tillfället är de som reagerar i minoritet och kommer att vara så under troligen någon generation framåt, historien upprepar sig.

Vi är på 1930-talets Europas åsiktsnivå igen, nu med en ny generation som ingen erfarenhet har av denna tid och därför inget lärt sig av historien. Historielösheten i skolorna under många år visas nu ge effekt i det politiska arbetet för att segregera de som misslyckats i arbetslivet och de sjuka.

Handel i dag är internetbaserad på ena eller andra viset.

Många söker först information på nätet om en produkt innan de köper den. Detta oberoende av om köpet sedan sker på en hemsida eller i en butik.

Man litar mer på vad som skrivs på nätet i form av vad kunder skrivit om den. Recensioner eller på sidor som pricerunner etc. där man jämför priser och popularitet av en produkt.

Handeln förändras mer och mer till förmån för nätet. Snart är direktreklam onödiga utgifter kanske även lokalannonser i pressen blir onödiga.

När väl alla eller nästan alla kan få information på nätet blir det mindre användning av papper och mindre kostnader för konsumenten. Då det bör vara både enklare och billigare för ett företag att annonsera på sin hemsida om sina produkter och sända nyhetsbrev till intresserade istället för direktreklam som få läser och som inte alltid delas ut utan kastas.

Nog vore det bättre om alla kunde hämta veckans erbjudande på butikers hemsidor. Det går i dag på ex Nettos hemsida med flera. Men ännu inte på ICA:s hemsida. Varför, kan man undra?

Syföreningarnas uppkomst och fall.

Förr var handarbete ibland ett nödvändigt ont för hushållsekonomins skull.

Kvinnor sydde och stickade och bildade syföreningar där man träffades för att prata, umgås, dricka kaffe med sju sorters kakor till och lära av varandra i handarbetets ädla konst. Man stickade sockor, koftor och allsköns tavlor och dukar.

Kaffebrödet skulle vara hembakat man tävlade om godaste kaffebrödet och skam den som köpte detta istället för att baka själv.

I dag finns fortfarande på vissa håll syföreningarna kvar. Man träffas men det är nästa generation, generationen efter de som bildade den.

Även i dag träffas man och pratar och umgås. Men ofta är det annat man bjuder på än kakor till kaffet och ofta är det köpt.

Man syr och stickar sällan utan enbart namnet är vad som finns kvar av den gamla idén. De är numera mest samkväm. Så förändras tiden och generationerna med den.

Att leka fritt eller tillrättalagt.

Tillrättalagt är väl målet i dagens förskolor etc. Man tillrättalägger lekarna och sysselsättningarna och är med hela tiden för att se att ingen sätts åt sidan.
Så har jag uppfattat det. Men är det naturligt? Naturligt lärande att lösa konflikter eller att få en plats i en hierarki?

Knappast, även människan är en varelse som i grupp finner sin plats. Att då utanförstående bryter in för att omvandla gruppbildningen enligt samhällsnormer, pedagogik etc. som just nu är aktuella blir knappast bra.

Människan föds och hittar sin plats som barn. Detta måste ske naturligt.
Självfallet får inte våld tolereras bland barngrupper. Men däremot måste grupperingar bildas, vänskap bildas mellan barn naturligt. Detta är min uppfattning. Annars kan onaturliga vänskaper bildas bland de som tvingas umgås av personalen fast de passar mycket dåligt tillsammans.

På arbetsplatser blir personer som inte passar in i en grupp omplacerade vilket blir bäst för alla. Så bör även barngrupper behandlas för allas välmåendes skull. Man kan inte här tvinga fram vänskap och respekt bland alla för då blir det onaturligt och kan explodera i stora sociala problem.

Man präglas i skolan eller tidigare i att som vuxen att acceptera de som man inte trivs med vilket jag tror kan skapa våldshandlingar och orespekt bland vuxna. Man har inte lärt sig att undvika de man inte trivs med.