HR 4796A är en enbart 8 miljoner år gammal stjärna där Hubbleteleskopet misstänker att det är full fart under ungdomstiden.

HR 4796 är ett binärt stjärnsystem i den sydliga konstellationen av Centaurus . på ett avstånd av 237 ljusår från jorden . De två komponenterna i detta system är ett ungt system med en beräknad ålder på ca 8 miljoner år. Den primära medlemmen

HR 4796A har en stjärnklassificering av A0 V, medan dess mindre följeslagare

HR 4796B är en röd dvärg med en klassificering av M2.5 V. Se klassificeringssystem här.

Det är den A-klassade stjärnan som har en ring och får stjärnan att likna ett öga vilket gett den smeknamnet " Sauron's Eye

Se medföljande bild. Hubbletelskopet har undersökt området   och allt detta damm i mängder som finns här är intressant att följa rörelserna av.

Detta då stjärnan är ung och misstanken finns att planetsystem bildas i dammrörelserna just nu. Genom att försöka förstå hur allt rör sig där kan vi få nya kunskaper om hur rörelserna här visar mot planetbildning och det ger även kunskap om hur vårt kom till i damm och grus.

Annars är damm i sig mycket vanligt i universum och knappast något astronomer blir upphetsade över. Men vid en ung stjärna som denna är det annorlunda.

Hubbleteleskopet har härmed hittat ytterligare något väl värt att närmare undersöka.

Två nya upptäckter från ESO. Det europeiska sydobservatoriet i Chile.

Detta är ESO, citerar: ”ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta mellanstatliga organisation för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. ESO bistår astronomer med toppmoderna forskningsanläggningar med stöd från Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike, samt värdlandet Chile. Flera andra länder har uttryckt intresse av att införlivas i organisationen.”

1.     MATISSE är ett nytt instrument vilket är det hittills kraftfullaste av sitt slag inom interferometri, 

innebärande ett kraftfullt instrument till att ge bättre skärpa på bilder där gränsen för skarphet från spegelteleskopen är överstigen.

Ett av dess första uppdrag blev att undersöka bilder tagna på den röda jättestjärnan Betelgeuse vilken förväntas explodera som en supernova om några hundratusen år. Här visar det sig att denna stjärna av okänd anledning visar sig olikt stor beroende på vilken våglängd den fotograferas med. Varför? Ingen vet det är ytterligare en av universums olösta gåtor.

2.     En annan nyhet från ESO är följande upptäckt. Det är Almateleskopet tillsammans med några andra teleskop vilka undersökt Orionnebulosan i millimeterformatet inom våglängdsområdet.

Bilderna visar fiberliknande röda och blå streck av gas där nya stjärnor kan bildas. Utöver detta ses  blåvita områden där några millioner år gamla stjärnor finns avbildade i Trapeziumhopen

Bilden är på den omnämnda Betelgeuse

Signaler spårade från de första stjärnorna som existerade efter Big Bang

Allt har en början (enligt vår verklighetsuppfattning) i varje fall ska en första generation av stjärnor kommit till en kort tid efter Big Bang.

Efter Big Bang började expansionen av universum i ett ingenting som efterhand förstorades till ett som vi idag kallar universum i expansion. Här fanns vätgas och strålning av mikrovågstyp vilket genomstrålade allt i denna expansion.

Efter en viss tid klumpades gas samman och kollapsade in i sig själva och de första blå heta stjärnorna bildades. Då dessa stjärnor lyste upp omgivningen började vätgas reagera och tog till sig den mikrovågsstrålning som fanns överallt i bakgrunden. Den så kallade bakgrundsstrålningen.

Därefter följde en vidare utveckling där stjärnors inre strålning och förändringar efterhand gav upphov till mer och mer komplexa atomer och ämnen och den värld vi idag kan se och uppleva där det levande livet är en del.

Det är spåren av de första stjärnorna som man nu efter idogt sökande har funnit miljarder ljusår bort. Lösningen var att kunna se bakåt i tiden genom ljusårens rödtoning långt bort.

Signalerna från de första stjärnorna överraskade dock resultatmässigt. Man trodde sig kunna finna dem och gjorde till slut detta. Men signalernas styrka var betydligt starkare än väntat. Detta tyder på en tid då vätgasen tog till sig mer bakgrundsstrålning än väntat och det tyder på att temperaturen den gången var betydligt lägre än de – 270C man trott. Observera då att den absoluta nollpunkten anses vara -273,15C enligt alla beräkningar men den bör  sannolikhet omtolkas om de nya resultaten är riktiga.

Men det finns andra tanker ex  Rennan Barkana, professor i astrofysik vid Tel Avivs universitet vilken  föreslår en potentiellt nytänkande förklaring enligt följande. 

Istället för ovan förklaring säger han att vätgas förlorade värme till den mörka materian vilken han anser fanns redan då. Denna materia är tänkt vara hela 85 % av materien i universum innebärande att den materia vi ser och använder och är uppbyggda av enbart är 15 % av materian i universum (resten är mörk materia).

Vidare anser han att den mörka materian bara kan utläsas indirekt genom dess effekter av gravitation. Om dessa resultat kan bevisas är de tecken på en ny form av interaktion. Den mellan normal materia och mörk materia en grundläggande styrka som hittills har varit helt okänd för vetenskapen. Men vi vet inget om sanningshalten i detta.

Teorin skulle också föreslå att mörk materias partiklar, vars egenskaper ännu är mystiska, måste ha svag densitet snarare än vara fasta partiklar vilket skulle utesluta en av de ledande hypotetiska kandidaterna för mörk materia, känd som svagt interagerande  massiva partiklar – eller Wimp.

Bild på det mystiska universum här i fantasin men vad är fantasi då vi tänker på universum? Jag vet inte om något kan ses som det.

Nyligen avlidne Hawking filosoferade om vad som fanns innan BigBang. Min tolkning för att förenkla den otroligt spännande tanken nedan.

Stephen Hawking filosoferade om universum och bland annat om vad som fanns innan Big Bang. Svårt ämne både att tänka kring och att förstå.

Inte gjorde Hawking det enklare att förstå men substansen i hans resonemang är något att fundera över och försöka förstå något om.

Då det inte finns några gränser i universum av slaget här slutar universum, finns det inte heller någon gräns på minsta möjliga punkt innan Big Bang.

Om vi går baklänges i tid till då Big Bang uppstod eller skedde finns inte slutpunkten eller den definitiva tidpunkten.  Istället krymper ovanstående rum och tid i det oändliga. Startpunkten i tid och rum existerar inte.

Detta ovanstående är mitt försök till lättare förklaring av Hawkings tankar.

Själv försökte han förklara tankarna som förvirrade åhörarna med följande förklaring vilken jag däremot tycker är mer förvirrande än min ovanstående.

– Man kan betrakta imaginär- och realtid som börjar på Sydpolen, det finns inget söder om Sydpolen, så det fanns ingenting före Big Bang, sa Hawking. 

Bild ingen vet vad eller om något fanns innan Big Bang men alla funderar någon gång under livet på det….

Wasp39b är en planet därute med en vattenrik atmosfär.

WASP eller Wide Angle Search for Planets är ett projekt där sex svenska universitet inklusive ytterligare en grupp universitet över välden samarbetar. De samarbetar om att hitta exoplaneter (planeter vid stjärnor därute). Observatoriet för detta arbete ligger i Sydafrika.

 En planet av de planeter de upptäckt är Wasp39b med bana runt sin sol Wasp39.  Ett solsystem 700 ljusår härifrån i riktning mot Jungfruns stjärnbild.

Wasp39b är en het gasplanet av ungefär samma storlek som Saturnus. Densiteten är däremot lägre än Saturnus. Så låg att ingen hittills känd exoplanet hittats med samma låga densitet.

Densitet är som säkert de flesta vet ett mått av ett ämnes täthet eller massa per volymenhet. Ju högre densitet ett ämne har desto större är mängden massa per volymenhet; densiteten påverkar härmed ämnets vikt.

Wasp39b gör ett varv runt sin sol på fyra dagar. Planeten  har stora mängder vattenånga i sin atmosfär. Då vi nämnde storlekslikheten med Saturnus ovan ska vi även nämna att även Saturnus övre skikt innehåller vattenånga. Men enbart till en tredjedel i mängd av den som finns på Wasp 39b.

Nu är förhoppningen att WASP-projektet ska få tillgång till det nya teleskopet James Webb Space Telescope vilket ska sändas upp i rymden nästa år  för att med dess hjälp spektroskopiskt undersöka och bättre förstå sammansättningen av Wasp39b och kanske även hur denna planet bildats med sin stora mängd vattenånga.

Exempelvis information om planetens atmosfäriska kol vilket absorberar ljus på längre infraröda våglängder än Hubble kan se. Genom att förstå mängden kol och syre i atmosfären kan då forskare lära sig ännu mer om var och hur denna planet bildats.

Detta ska ge mer information än tidigare teleskop kunnat ge inom detta område vilka varit involverade som Hubbleteleskopet   och Spitzer teleskopet vilket nu av ålder förbrukat sitt helium och inte längre kan fotografera de långa våglängderna på grund av sin sämre nedkylning av sitt teleskop.  

Bilden är från  SuperWASP kamerors plats vid Observatoriet Roque de los Muchachos observatorium South African Astronomical Observatory.

Malströmsgalaxen M51, här har oförklarligt starka röntgenstrålningskällor hittats

Ca 25-45 miljoner ljusår bort finns malströmsgalaxen M51 hur den ser ut ses på bilden ovan.

I denna galax finns mycket starka röntgenkällor vilka inte kommer från svarta hål eller andra starka källor som neutronstjärnor vilket ofta i andra fall är källan när strålningen inte visar stryka av detta slag. Just styrkans storhet får forskare att misstänka att det inte är så här om nu inte något ovanligt sker här.

Vad som ger dessa starka källors energiproduktion är därför okänt. Teorier finns om att de likväl är neutronstjärnor med vissa förhållanden av ovanligt stark magnetism  som kan resultera teoretiskt i att dessa källor ska ha kunnat uppstå. Men ingen vet säkert vad som sker i galaxen.

Lite om detta och upptäckten av fenomenet upptäckt från bland annat Chandrateleskopet kan studeras kortfattat i medföljande artikels diskussion.

Ny teori om hur månen bildades.

Den vanliga och ännu den teori som förmedlas i läroböcker om hur månen bildades är Theia-teorin: För cirka 4,5 miljarder år sedan skedde en kollision mellan Jorden och en kropp stor som Mars. I resterna av denna där smält material och metall slungades iväg bildades månen.  Turligt nog förstördes inte Jorden av denna kollision.

Den nya teorin kallas synestia vilken är minst kanske mer trolig är följande: En synestia bildas när en kollision mellan en het planet (Jorden i detta fall) och medelstora heta objekt (små planeter ex likt Mars).  Resultatet av detta blir en snabbt spinnande smält massa och förångad sten i omloppsbana runt sig själv. Alltsammans resulterar i en explosion där förångad stenmassa skjuts iväg.


Inom ett par hundra år krymper denna förångade massa eller kondenserar till vätskeliknande format, slutligen kollapsar den i form till en smält planet genom gravitation och ytan stelnar efterhand. I detta fall till månen.


En fördel med den nya modellen är att det finns flera sätt att bilda en lämplig synestia.  Det behöver inte förlita sig på en kollision med en specifik storlek.


Bilden visar storleksförhållandet mellan månen och Jorden.