JU mer avancerade instrument vi får desto mer upptäcker vi om exoplaneterna. Nya överraskningar kommer ofta.

Kepler solsystem finns i riktning mot Lyrans stjärnbild ca 2000 ljusår bort.

En amerikansk forskargrupp har nu lyckats förstå vad vi ser i detta system. Det är inte som vi trodde tidigare ett tre stjärnors system utan en tvåstjärnors med en stor jupiterlik gasplanet inblandad vilken tidigare ansetts varit en tredje stjärna.


Lösningen kom med ett nytt avancerat kraftfullt instrument på 8-meters Gemini North Telescope på Maunakea på Hawaii.  Kepler-13AB Binary Star system som såg bättre på det 2 000 ljusår avlägsna systemet. Tidigare var exoplaneten okänd och tolkad som en stjärna.


"Det var förvirring över Kepler-13b: var det en låg-massa stjärna eller en het Jupiter-liknande värld frågades det? Vi utarbetade därför ett experiment med Sly instrumentet ' Alopeke, "säger Howell en av de som var med om experimentet.


Resultatet publicerades nyligen i Astronomical Journal. "Vi övervakade båda stjärnorna, Kepler A och Kepler B, samtidigt som du letar efter förändringar i ljusstyrkan”, säger Howell. "Till vår glädje löste vi inte bara mysteriet utan öppnade också ett nytt fönster för en ny era av exoplanetforskning.


Lagets analys avslöjade en tydlig droppe i ljuset från Kepler A, som bevisar att planeten kretsar kring den ljusare av de två stjärnorna. Dessutom ger "Alopeke samtidigt data på både röda och blå våglängder vilket är en ovanlig förmåga för speckle imagers. Genom att jämföra de röda och blå våglängderna upptäcktes, att DIP i stjärnans blå ljus var ungefär dubbelt så djupt som DIP sett i rött ljus.

Bild enligt hur det kan se ut när en konstnär målat upp systemet (från Vikipedia). Den rödaktiga är planeten.

I övrigt visas en bättre bild kanske genom artikeln som inlägget grundas på här 

Banan planeten HR 5183b har är udda men varför?

Planeten HR 5183b är ännu en påminnelse om att främmande världar är långt mer främmande och mer varierande än vårt eget solsystem kan ge exempel på.


Astronomer hittade en gigantisk exoplanet tre gånger mer massiv än Jupiter slingrande sig udda runt sin värdstjärna på en mycket elliptisk väg.


Om denna främmande planet, känd som HR 5183 b funnits i vårt solsystem, skulle dess omloppsbana nått insidan av Jupiter och sträcka sig ut bortom Neptunus bana på sin rundning av solen säger de som hittat denna exoplanet därute. Dess sol är HR 5183 och finns 102 ljusår från oss i riktning mot stjärnbilden Jungfrun (Virgo).


Den här planeten är olik planeterna i vårt solsystem, men mer än så, dess bana är olik alla andra exoplaneter vi har upptäckt hittills," Sarah Blunt, en doktorand vid California Institute of Technology (Caltech) i Pasadena och huvudförfattare till en ny studie där denna planet presenteras.


"Andra planeter som upptäcks långt borta från sina stjärnor tenderar att ha mycket låg excentricitet, vilket innebär att deras omloppsbanor är mer cirkulära," trubbiga till. "Det faktum att denna planet har en sådan hög excentricitet talar till hur den antingen bildats eller utvecklats i förhållande till de andra planeterna."


Vad hon menar är att banan som denna planet har är en konsekvens av de andra säkert existerande planeterna i solsystem och vad som hände den gång solsystemet bildades.

Det finns inga eller få begränsningar (antagligen) på hur ett planetsystem kan se ut. Se banan här på en You tube 

Bilden ovan är en stjärnkarta vilken visar placeringen av HR 5183 i Jungfruns stjärnbild.

Världens hittills minsta motor är byggd

Teoretiska fysiker vid Trinity College Dublin har genom ett internationellt samarbete byggt världens minsta motor i en storlek av en enda kalciumjon. Detta innebär att denna röliga motor är cirka 10 000 000 000 gånger mindre än en ordinär bilmotor.


Kalcium-Jonmotorn är elektriskt laddad. Motorns arbetar utifrån jonens "inneboende spinn" (dess rörelsemängdsmomentenergi). Detta spinn används för att omvandla värme som absorberas från laserstrålar till svängningar eller vibrationer av den fångade jonen. Dessa vibrationer fungerar då som ett "svänghjul", som fångar den användbara energin som genereras av motorn. Denna energi lagras då i diskreta enheter som kallas "quanta", något man tidigare trodde(och nu bevisligen kan)  teoretiskt vara möjligt genom kvantmekanikens teorier.


"Svänghjulet ger oss möjlighet att mäta uteffekten i en motor i en atoms storlek. Och även att mäta kvanta av energi för första gången", säger Dr Mark Mitchison en av QuSys gruppen vid Trinity och en av artikelns medförfattare om ämnet.


Biträdande professor i fysik vid Trinity, John Goold säger även i artikeln: "Detta experiment och denna teori är början av ny era för utredning av Energetik (studien av energiflöden)  av teknik som bygger på kvantteori som är ett ämne i centrum för vår gruppforskning här.


"Värmehantering på nanoskalan är en av de grundläggande flaskhalsarna för att lösa snabbare och effektivare datorkapacitet. Att förstå hur termodynamik kan appliceras i mikroskopiska miljöer är av största vikt för framtida teknologier.


Man kan (min anm.) fundera över om det finns några gränser för byggande i mikroskala? Logiskt bör det finnas detta. Men det beror på vad vi har lagt in i begreppet logiskt vilket är ett begrepp tolkat utefter den kunskap vi i dag arbetar utefter inom fysiken. Men är detta den fysik som säger eller visar hela sanningen om verkligheten? Om det nu finns en verklighet enligt de mått vi anser existerar utifrån mänsklig förståelse.


Bilden är på en betydligt större motor flerstegraket Rocketdyne F-1 vilken byggdes i användes i  Saturn V för appolo och skylab uppskjutningar. På bilden ses den berömde raketforskaren Verner von Braun vid Rocketdyne F-1.

Den 14 sept sveper den förbi oss, asteroiden som är lika stor som jordens högsta byggnad.

Asteroiden 2000 QW7 är på besök i vårt närområde av universum den 14 september. Denna asteroid har är ungefär lika stor som världens högsta byggnad Burj Khalifa, skyskrapan i Dubai i Förenade Arabemiraten vilken är  828 meter hög.


Om beräkningar stämmer ska asteroiden passera oss den 14 september enligt Center for Near Earth Object Studies (CMEOS) av Jet Propulsion Laboratory i Pasadena, Kalifornien.


Det kommer att gå otroligt snabbt vid passagen därute då dess hastighet är ca 23100 km/t enligt vad  CNEOS rapporterat. Fast den ses som ett jordnära objekt kommer den fortfarande vara ganska långt borta från jorden. Asteroider och andra rymdmaterial anses jordnära objekt om de passerar inom 1,3 astronomiska enheter från vår planet (en astronomisk enhet är avståndet från jorden till solen, eller 149 600 000 kilometer).

2000 QW7 kommer att passera inom 0,03564 astronomiska enheter från jorden vilket motsvarar cirka 5 300 000 km.


Förra gången den närmade sig Jorden var den 1 september, 2000. Efter den 14 september i år 2019 kommer den nästa gång förväntas passera oss den 19 oktober 2038 enligt CNEOS.


Bild från Vikipedia på Burj Khalifa världens högsta byggnad en skyskrapa i Dubai i Förenade Arabemiraten som är 828 meter hög och vilken nämns som jämförelseobjekt i förhållande till asteroiden 2000 QW7.

Det är möjligt det finns vattenvärldar därute med mycket fler livsformer än i jordiska hav.

Främmande världar (exoplaneter) där det förekommer starka havsströmmar kan vara överfyllda med livsformer (enligt teorin). Betydligt fler livsformer än de som finns i våra hav. 

Anledningen till att haven kan ha betydligt fler livsformer än jordens hav är att det i hav kan finnas effekter som bättre än hos oss flyttar näringsämnen i vattenskikten.

Detta är något som geovetare Stephanie Olson på University of Chicago sade i dag (aug. 23) i en presentation på Goldschmidt Geochemistry kongressen i Barcelona.


 Ett cirkulationsmönster känt som "uppvällning" kan vara avgörande för att främja livet i haven, sade Olson. Uppvällning uppstår när vinden rusar längs havets yta vilket skapar strömmar som trycker djupt näringsrikt vatten upp mot havets ytskikt där fotosyntetiska plankton lever. 


Plankton i sig producerar näringsämnen vilka i sin tur kan producera organiska föreningar som matar större organismer, som i sin tur blir måltider för ännu större organismer och så vidare upp i näringskedjan (något som sker i jordens hav).


"Vi fann att högre atmosfärisk densitet och långsammare rotation och närvaron av kontinenter inte är optimalt för uppvällning (så tolkar jag Olson min anm).


 "En ytterligare tanke är att jorden kanske inte är optimalt beboelig och livet på andra planeter kan vara ännu mer gästfria än vår egen planet." säger Olson.


Även om dessa fynd inte har setts eller upptäckts på de ca 4 000 exoplaneter som hittills har upptäckts kan de det ge  forskarna utgångsidéer att söka beboeliga världar utefter detta i framtiden.


Olson önskar att framtida generationer av teleskop kommer att byggas som bättre analyserar funktioner som atmosfärisk densitet och rotation hastighet vilket skulle kunna erbjuda en snabb inblick i en värld är bebolighet. Med rätt teknik bör vi kunna hitta den vattenvärld där livet frodas. Om nu denna finns därute (min anm).


Bilden är från Jorden men visar öppet vatten som det kan se ut på en exoplanet.

Tre utbrott på 40 år men otroligt energirika och korta. Välkommen till en magnetar.

Tre gånger under de senaste 40 åren har mycket kraftfulla gammastrålningsfacklor bombarderat vår plats i rymden. Det är dock inga farliga utbrott för oss. Dess varaktighet är enbart ungefär en tiondel av en sekund. Vi kan kanske säga att vi har haft tur som upptäckt tillfällena.


Men de är mycket mer kraftfulla utbrott av strålning mot den som vi kan uttrycka vanliga gammastrålningen i bakgrunden i universum.


Första utslaget vi upptäckte med våra instrument skedde den 5 mars 1979 så det är inga vanliga händelser därefter har det upptäckts ytterligare två utbrott.

Utbrotten kommer från  magnetarer vilka snurrande sänder ut enormt mycket energi efter några okända omvälvande händelser i dess inre.

En magnetar är en neutronstjärna med ett mycket starkt magnetfält cirka 1000 gånger starkare än hos en ordinär neutronstjärna. Nu har astrofysiker en ny teori om vad dessa omvälvande händelser är.  

Man tror att utbrotten beror på spänningar som har byggts upp i magnetarernas komplexa magnetfält. Det går till viss del att jämföra med jordskalv på jorden då neutronstjärnor har en fast skorpa som (tror man) spricker under utbrotten.

 Under dessa utbrott frigörs stora mängder gammastrålning (från dess inre) elektroner och positroner får fri fart  vilket resulterar i en extremt energirik strålning under en bråkdels sekund följt av en avtagande mängd strålning (troligen sluts sprickan snabbt igen därav den korta tid utbrottet sker, vi ska komma ihåg att neutronstjärnor är slutstadiet av en stjärna där neutroner är hårt packade samman innebärande att en kubikcentimeter materia vägen 1 miljard ton min anm)

För att läsa mer om den forskning som bedrivits om fenomenet se här.

Bild från vikipedia på uppbyggnaden av en neutronstjärna. En magnet är troligast likartat uppbyggd men här sker något som ger utbrott enligt ovan vilket enligt mig bör teoretiskt ge tanken att alla neutronstjärnor potentiellt är möjliga att bli magnetarer.

Grottforskning blir säkert en spännande hobby en gång på månen.

Kan du designa ett system för att upptäcka, kartlägga och utforska grottor på månen? Gå då in på denna länk och klicka dig vidare och lämna din idé.


Vad som önskas genomsökas är vulkaniska områden av Lunar Maria av planetariska geologer vilka har identifierat gropar som kan relateras till kollapser av håligheter såsom lavarör där lava en gång flödade under månens yta.


"Att utforska och kartlägga dessa tuber kan ge ny information om månens geologi, men de kan också vara ett intressant alternativ som långsiktigt skydd för framtida mänskliga besökare till månen", förklarar Franceso Sauro, chef för ESA: s Pangaea Planetary geologi astronaut utbildning. "Grottorna skulle skydda astronauter från kosmisk strålning och mikrometeoriter och möjligen ge tillgång till isigt vatten och andra resurser där.


”För att forma framtida expeditioner till att utforska mångrottor söker vi idéer för uppdrag med specifika vetenskapliga mål. Utöver möjligheten att få tillgång till att navigera och kartlägga grottorna skulle föreslagna koncept kunna innefatta en kommunikationslinje mellan grottsystems inre och omvärlden och instrument som gör vetenskapligt relevanta mätningar av grottmiljön.


Så du som har idéer du anser kan förverkligas har här möjligheten att berätta om dem. Säkert kan grottforskning på månen vara intressant.

Bild från  en grotta på månen.