Är Brott en beteenderubbning som kan klassas som en sjukdom eller en personlig tragedi?

Är alkoholism en sjukdom? Ja den klassas så numera. En beteenderubbning med andra ord. Beteenderubbning i betydelsen att den är sjuk.

Är då brott en sjukdom? Någon rubbning som klassificerar som brott är det. Psykiska störningar som gör personen våldsbenägen. Kleptomani tvångsmässigt stjälande är ett annat, i folkmun kallat snatteri.

Men övriga brott då? Våldtäkter, pedofili och liknande våldstendenser mot andra för att tillfredställa sina egna ickerumsrena behov är självfallet sjukt agerande.

Men bankrån och ekonomisk brottslighet och liknande? I dag jämställs detta inte med beteenderubbningar eller sjukdom. Men jag kan inte se att bankrån eller ekonomisk brottslighet är normalt uppförande utan även detta måste klassas som beteenderubbning eller sjukdom likväl som exempelvis alkoholism.

Att planera brott ekonomiska eller våldsbrott är ju ett sätt att utnyttja andra människors tillgångar för egna syften och tillfredställelser likväl som sexuella brott är.

Så ekonomiska brottslingar exempelvis är lika beteenderubbade som pedofiler exempelvis bara på ett annat plan. Båda agerar utan hänsyn mot offret. Pedofilen mot barn. Den ekonomiske brottslingen mot samhällets skatteregler vilket får till följd att den laglydige får betala mer skatt än vad som behövts om alla betalade det de skulle utan att leta efter kryphål för att slippa. Utöver det innebär mindre skatteintäkter för staten att de sämst ställda inte kan få helt och fullt ut de allmosor de behöver för ett drägligt liv.

Finns det likheter mellan Elsa Beskow och Astrid Lindgren?

Båda skrev för barn var och en till barn av sin tid. Beskow om som jag tolkar det barn och barns tankar i slutet av 1800-talet och då till stor del en sagovärld blandat med en dåvarande världs moraluppfattningar.

Lindgren om första årtiondenas uppväxt landsbygden på 1900-talet, idylliserat utefter Sörgårdsmodellen, den tidens läsebok för småskolan. Självfallet har hon tagit mycket av miljöer och tankar från sin egen uppväxtmiljös kultur.

Man kan även se skillnader mellan dessa barnboksförfattare som att Beskow till stor del kan ses skriva som H.C. Andersen som även han tog sagans värld och dess figurer till hjälp för att skriva för barn.

Detta gjorde inte Lindgren hon använde barns tankar och miljö för att berätta. Undantagen är berättelsen om Karlsson på Taket och Ronja rövardotter. Visst kan man se Pippi Långstrump som sådan sagofigur också men hon flyger inte omkring och inga fantasifigurer existerar här utan hon är enbart väldigt stark och bor ensam.

Båda författarna riktar sig i första hand till barn. Beskow är däremot svårare att ta till sig som vuxen än vad Lindgren är. Beskow är sagotanten. Lindgren den idylliska barndomsskildringens berättare.

Båda läsvärda och om vi ser på odödliga klassiker anser jag dock att Lindgren är den som bäst kan ses som sådan. Att hon inte fick nobelpriset i litteratur under sin levnad fast hon översatts och läses i många länder (Exempelvis har Pippi översatts till 36 språk) är en skam för Svenska akademin och därmed indirekt för Sverige .

Vad är din privata moral och varför är den så?

Vad är moral? Min tolkning är att det är en rad av regler som man bör leva utefter för att inte göra bort sig eller ge omgivningen fel intryck av vem man är och vilka värderingar man har.

Men var kommer då denna moraluppfattning ifrån?

Självfallet kommer mycket från de som ens egna föräldrar uppfostrat en till att tro på och tycka. Vi formades av våra föräldrar. Men helt tar vi inte till oss den moral de har. Våra föräldrar är eller var två individer som kom från två helt skilda föräldrar och därigenom inte hade helt likartad uppfattning av moral.

De präglades också utefter den tid de växte upp. Och själva präglades vi av den tidsanda som rådde när vi växte upp. Därför blir aldrig vår moral en spegelbild av våra föräldrar. Däremot kan den bli en bild som är mycket lik men som omarbetats i vårt inre för att passa in i vår tid.

På gott och ont präglar vi då oss själva och sätter upp gränser för oss själva i hur vi ska vara och försöker leva utefter detta. Detta gör vi för att hålla ihop en fungerande personlighet.

Så fungerar och är moral.

Som man frågar får man svar eller?

Frågar du dumt får du dumma svar. Frågar du fel får du fel svar.

Första exemplet kan i dag diskuteras. Det finns ju enligt nutida diskurs inga dumma frågor enbart dumma svar. En fråga som kan uppfattas som dum av den som ska besvara den kan av den som frågar ha stor betydelse att få svar på.

Därför ska vi nog sluta använda uttrycket som frågar du dumt får du dumma svar.

Däremot ligger det mycket i att man får fel svar om man frågar fel. Att formulera en fråga så att både jag som frågande klart visar vad jag undrar och att samtidigt den som ska svara förstår vad som den frågande önskar veta.

Men lyssna på politiker de missuppfattar en väl ställd fråga medvetet eller omedvetet i de flesta debatter. Istället svarar de enligt doktrinen God dag yxskaft, och besvarar en helt annan fråga som aldrig har ställts. De propagerar enligt en ideologi istället för att besvara en rak och enkel fråga.

Men detta gäller politiker vilket inte är människor i gemen som förstår en enkel fråga och gör sitt bästa för att svara om den kan.

Sedan finns de som inte kan besvara frågor och då istället flyr från frågeställaren genom uttrycket nyfiken i en strut som man sa förr. Alternativt sköt dig själv och skit i andra m.fl. liknande uttryck av mindre intelligenta individer.

Men även dessa bör man inte se som representativa. Sedan finns självklart frågeställare som frågar enbart för att sätta dit den som ska besvara genom att göra bort denne som svarslös. Men det är även detta undantagsfall.

Som man frågar får man svar. Ligger det något i detta? Något när det gäller vikten av att formulera en fråga rätt och till rätt person. Politiker undantagna, de besvarar aldrig utan istället propagerar de för sin ideologi.

Vågar man i dag stå för sin åsikt som arbetslös eller ska man skämmas för sin arbetslöshet?

Svaret är väl samma som det alltid varit. Det beror på vem du är vilken beroendeställning du har och vad du kan vinna eller förlora.

Fria åsikter har vi alltid haft bara vi tiger med vissa i de sammanhang där vi bittert kan få ångra om vi öppnar munnen.

Förr kunde man få dödsstraff om man hädade Gud eller konung. I dag kan du svartlistas från arbetsmarknaden för att ta ett exempel om du säger fel sak till fel personer eller uttalar dig negativt i media.

Du som irriterar dig på en arbetsgivare där du intervjuats och vilken lovat att höra av sig en viss dag och inte gör det.

Det du då inte bör göra är att kontakta denna och berätta att du är oerhört besviken på denne som inte höll ord. Gör du det så kommer denne att säga att ”tycker du inte att du kan vänta ett tag på besked? Nåväl jag garanterar att jag aldrig ska besvära dig mer.”

Där står du då med lång näsa.

Så har du svartlistats på en plats. Jag har själv varit med om detta.

Det bästa du som arbetssökande kan göra är att ta ditt jobbsökande och dina eventuella intervjuer med en klackspark. Inte tro att de leder någonstans inte vänta på besked. Besked kommer ändå oftast förr eller senare. Du kan inget göra för att påskynda, gör du det kan du irritera och bli omöjlig.

Så tig och sök, hoppas men tro inte att just du ska få jobb. Chansen minskar för var dag du inte får något. Detta måste du acceptera om du inte ska må dåligt. Vårt samhälle har inte plats för de som inte lyckas. Tyvärr. Du stämplas som arbetslös och mycket snart som omöjlig på arbetsmarknaden.

Förr var det vanligt med det man i folkmun kallade mus- och hushållerska

Ensamma män anställde ofta en hushållerska förr. Förr är cirka 60 år och mer tillbaks i tiden,

Ibland gifte de sig med denna kvinna. Ibland blev det barn. Men ofta var de ogifta men i hushållstjänsten ingick även ofta sexuella tjänster.

På landsbygden var detta mycket vanligt. Hemmasöner som tog över föräldragården utan att ha hittat en kvinna annonserade efter en hushållerska som underförstått ofta även skulle vara en älskarinna.

Det var mycket vanligt och i folkmun kallades det som i rubriken utan att för det ses som nedlåtande.

Lönen var låg ofta mest som eget rum och mat med någon fickpeng för egna kläder mm.av personligt slag.

Men var det fel? Knappast kvinnor å sin sida annonserade lika friskt efter män att hushålla hos. Kvinnorna var ofta de som hamnat på det som kallades glasberget. De som var över och inte hittat en man eller som ingen man önskat.

Var det bättre förr? Jag värderar inte jag bara konstaterar. Tryggare var det för de som hade en gård eller levde på en sådan. Övriga hade det svårare. I dag ser jag samhället som kaotiskt inga fasta värden ingen sammanhållning.

Ondskans män och kvinnor tar ibland hand om våra barn barn.

Man har läst i vår tid om hur människor utnyttjat och slagit barn på familjehem. De som öppnar hem av detta slag för att ta emot utsatta barn och ungdomar ska vara kontrollerade men ändå finns rötägg som får detta uppdrag.

Förr fanns änglamakerskor. I dag är dessa vår tids misshandlare av barn och utnyttjare. Att sådana finns lite varstans vet vi. Men att dessa snuskiga avskyvärda individer lyckats dupera socialtjänstens utredare och fått förtroende att ha problembarn är oförståeligt.

Hur kan de dupera och varför gör de detta? Självklart gör de det för att få barnen och anledningen till att de önskar få dessa barn och ungdomar är att vissa är sadister och sjuka personer av samma slag som pedofiler. Däremot inte sagt att de i de flesta fall är det. Istället är de personer som inte har något självförtroende i samhället och tar ut detta sitt makt- och kontrollbehov av att kontrollera de barn och ungdomar de tilldelas.

Alla familjehem är inte av detta slag. Många fina finns. Men ondskans lakejer driver även de som vi läst vissa familjehem. Vi måste alla hjälpas åt att avslöja dessa ondskans män och kvinnor och se till att de aldrig får förtroende till att ha barn och ungdomar varken andras eller egna.