Google

Translate blog

söndag 31 januari 2016

Stjärnor inklusive vår sol har sin (a) banor inom sin galax. Allt snurrar. Vissa stjärnor skenar.

Detta vet vi. Runt vintergatan kretsar vårt solsystem i en av spiralarmarna av Vintergatan,

Så sker i alla galaxer. Men vad som är mindre känt är att det framför varje stjärna (troligen) trycks småmaterial med  i den riktning stjärnan har i sitt läge av kretslopp.

Material vilket är smått och enbart kan ses som sken i en ultraröd frekvens. Vi vet inte och kan inte se från Jorden om även vår sol har en ljusbåge framför sig av material på sin färd i Vintergatan.

Hastigheterna på solbanor är olika en del går fortare än andra  beroende på vilka knuffar de en gång fått i skapelseögonblicket. Troligen har även dess plats i en galax också betydelse.


Vissa stjärnor kan ses som att de skenar inom sin bana. För kort information om detta relativt nyupptäckta område följ denna länk.

lördag 30 januari 2016

Forskare har lyckats konstruera en form av vätgas. 3 miljoner tätare än vad som finns i vår atmosfär.Men viktigt i universum.

Vätgas är det vanligaste grundämnet i universum. Det vätgastillstånd vilket nu lyckats framställas är ett som benämns metalliskt gastillstånd av vätgas. Detta då det är ca 3 miljoner tätare än det som finns i jordisk atmosfär.

Intresset för detta tillstånd är på grund av att det anses vara en av byggstenarna till våra gasjätteplanter, Jupiter, Uranus, Neptunus och Saturnus.

Tillståndet gjordes här i laboratoriemiljö genom använda  diamanter  och pressa ihop väte ca 3 miljoner hårdare än dess normaltillstånd på Jorden. Följden blev att vätet gick in i ett nytt tillstånd kallat det metalliska tillståndet.


Genom detta kan vi kanske lära mer om förhållandena på gasplaneterna och hur de  kan ha uppstått och bevarats. Hur dessa tryck kan finnas konstant där  och hur de uppstod och varför.

fredag 29 januari 2016

Galaxhopen Messier 51 innehåller en galax NGC 5194 vars centrum innehåller ett mycket aktivt svart hål

26 miljoner ljusår från Jorden finns galaxhopen Messier 51 där en galax  namngiven NGC 5194 vars svarta hål i centrum avger en stor mängd  materia  ut i galaxen.

Troligen har aktiviteten kommit från en krock för länge sedan med galax NGC 5195 en mindre galax i närområdet.

Genom denna effekt där två galaxer med varsitt svart hål krockar kan troligen ha gett den effekt vi ser idag. Utslungande av röntgenstrålning och  mineral i galaxen.


Att detta bör ge effekter av mindre trevligt slag är  troligt. Detta i form av stora meteoritregn i planeters ytor och stark strålning vilket gör det svårt att tro på möjliga livsvänliga planeter i närområdet här.

torsdag 28 januari 2016

Mycket starka magnetfält i en stjärna är mycket vanligt. Men det var inte länge sedan man ansåg tvärtom.

Nya mätmetoder har gett som resultat att mycket starka magnetfält är mycket vanligt i stjärnor.

Varför vet man inte. Som väl är tillhör inte vår sol denna kategori av solar med detta.

Resultaten tyder  på att det är stjärnor  vilka är något större än vår sol och uppåt som innehar detta fenomen.

Exempelvis har det visat sig att dessa stjärnor vilka enbart är något större än vår sol har magnetfält av styrkan 10 miljoner större än  Jorden.

Magnetfälten har en betydelse för en stjärnas utveckling och framtid. Men har även betydelse för om en planet i närheten är möjlig att hysa liv. starka magnetfält utan skydd runt en planet i form av skyddsbälten likt vi har  naturligt runt Jorden innebär omöjligheter att leva på denna planet om man jämför med de livsformer vi känner till.

Men även de bälten som finns runt Jorden skulle inte räckt om vår sol haft de magnetfält som nu upptäckts som vanliga i de flesta eller kanske alla stjärnors inre vilka är något större än vår sol.

Det finns mycket att ta hänsyn till om vi söker exoplaneter för liv eller möjligheter till liv.

Bilden ovan är från följande hemsida där magnetism i vardagen beskrivs.


onsdag 27 januari 2016

En ny metod funnen för att mäta gravitationen på en avlägsen stjärna. Därmed luras man inte att tro att en viss exoplanet kan hysa livsmöjligheter

Uppfinningen är gjord på Wiens universitet och innebär att med en noggrannhet av 4% mäta hur stark gravitation är på en stjärnas  yta om vi kunde stå på denna.

Detta är viktigt för att inte få fel uppfattning av en  exoplanet i dess närhet.  Genom att mäta gravitationen på en stjärna kan man förstå dess storlek och inte missuppfatta denna. Därefter förstår man om en planet vilken ses ligga i rätt bana runt stjärnan enligt vår förståelse  av idag för livszon kan hysa liv som vi känner det från Jorden.

Misstaget är att tro detta utifrån en sols missuppfattade storlek. Vid en lite för stor storlek blir miljön runt stjärnan omöjlig för liv. Strålningen blir för stark.

Samma sak skulle skett här om solen varit större skulle Jorden varit en stenplanet med en temperatur där inget liv kunde finnas alternativt likt Venus en het planet med en atmosfär av giftigt slag som höll värmen kvar som ett otroligt växthus.

Därför är den metod som nu funnits en metod för att hitta exoplanter där liv kan finnas men även där vi  kan ha misstaget oss på grund av att vi ansett livszon där denna är omöjlig.


Om vi nu inte ska se livsmöjligheter med andra mått än med jordiska ögon. Men jag tvivlar på att vi ska detta. Allt verkar uppbyggt efter samma mall i vårt universum. Fantasins livsformer  får vi se oss om efter i eventuella andra universum i andra dimensioner av tid och rum.

tisdag 26 januari 2016

Rum och tid är relativt nytt forskningsfält av rymden.

Först under senare tid i mänsklighetens vetenskapshistoria har tiden börjat bli intressant som en fjärde dimension.

Latitud, longitud, höjd eller som vi säger längd, bredd och djup är de tre dimensioner vi alla förstår. Vi lever i en tredimensionell verklighet till skillnad från den tecknade animationen vilken finns i en tvådimensionell värld.

Men något som tiden har vi inte sett som ytterligare en dimension att räkna med utan enbart något som kan räknas utifrån händelser som sker eller skett och därför kan katalogiseras som ett före och ett efter en viss händelse. Exempelvis i det större formatet före eller efter Kristus födelse.

Men nu har forskare börjat se andra samband med verkligheten och tiden. Vi ska lägga in denna när vi försöker förstå vad vi ser.

Läs gärna denna lite avancerade artikel som finns utefter denna länk av rymdforskning av idag.

Men detta är bara en liten del av vad en del  forskare anser. De med strängteorin som utgångspunkt. Här finns inte tre eller fyra dimensioner att ta hänsyn till utan; jag citerar här från nedanstående länk:
Huvudproblemet visar sig vara att universum inte alls har de väntade fyra dimensionerna – tre i rummet och en tidsaxel – utan 10 eller 11. Mer exakt har bosoniska strängteorier 26 dimensioner, medan supersträngar och M-teorier visar sig innehålla 10 eller 11 dimensioner. Slut citat.

Läs mer här om strängteorin från Wikipedia.


Bilden ovan kommer från denna länk där en bok som behandlar strängteorin presenteras. 

måndag 25 januari 2016

En spännande bild på vintergatan med en förgrund av brinnande stålull.

En varning är på sin plats gör inte detta om du inte har kunskap om stålulls brandfarlighet och aldrig inomhus för då har du om du har otur  inget hem efteråt.  Effekterna kan göras spännande men stor kunskap behövs för att använda detta material i fotografering eller filmning.

Bilden se denna länk är fantasieggande. I bakgrunden ses vintergatan.
Tänk er hur stor vår vintergata är där vi finns i en av spiralarmarnas sarmar.

Detta kanske ändå är tryggast för vår väld än att vara i centrala delarna.
I centrum finns ett svart hål miljarder gånger större än vår sol.

Diametern på Vintergatan är ca 120 000 ljusår.  Antal stjärnor (solar) är ca 400 miljarder. Tänk vad många planeter som finns om man ser ett tiotal runt varje sol.

Tänk även på att vår Vintergata är enbart en galax i universum där man anser att ca 1 biljon galaxer finns i det synliga fältet men säker många fler i det fält vi inte ser från Jorden eller rymden. Kanske oändligt antal ligger närmre sanningen.

Tänk även på den svindlande tanken som vissa forskare idag anser att universum enbart är ett universum i ett oändligt antal universum i tid och rum.


Frågan uppstår spontant då, vad är universum? Vad är människan? Finns ett slut eller en början? 

söndag 24 januari 2016

PÅ Mars nordpol finns en krater vilken har frostsprängningar i ett mönster likt nerverna i ett blad i förstoring. Se detta universala mönster.

Mönster är universella. Kristall liknande mönster kan ses i alla slag av förstoringar av levande material likt väl som i ickelevande. Snöflingor är ex unika ingen är den andra lik. Alla har underbara kristallmönster.

Torrsprickor i lermaterial spricker i liknande mönster överallt.

På Mars likväl som här. Se detta från Mars nordpol i en krater där.

Se detta lerlandskap  nedan från vår planet troligen förstorat och från en åker i Sverige.




Mönster är universella och inbyggda för att visas på ett speciellt vis i naturen. Men kan likväl vara unika som i fingeravtryck och snöflingor och troligen även i lera.


Ovanstående från Mars är dock ej lera utan frostfyllda sprickor men likheten är slående med lersprickor på Jorden och säkert även med sprickor på Jorden av snö och is.

lördag 23 januari 2016

Ju Längre från solen en planet ligger och desto större denna är desto fler månar finns runt planeten. Logiskt bör det vara så och ser även ut att vara så.

Storleken har betydelse likväl som avståndet. Detta gäller planeter i ett  solsystem om man önskar  förstå månarnas läge i detta.

Vår Jord har en måne men ju längre ut från solens bana desto fler månar har planeterna. Utanför oss finns Mars vilken har två månar. Jätteplaneterna med Jupiter som den största med 67 månar är störst och har därmed flest månar infångade runt sin kropp.

Saturnus vilken sedan kommer i storlek 62 månar. Därefter Uranus med 27 st. Neptunus med 14 och till slut dvärgplaneten Pluto med 4.

Ju större planet desto fler månar men även Pluto har fler än vår Jord. Fyra stycken mot vår enda. Utanför vår bana har Mars två.

Men innanför vår bana i riktning mot solen finns två planeter till Venus i storlek som Jorden men utan måne. Innanför dess bana finns Merkurius ej heller denna har en måne.

Säkert har avståndet till solen betydelse för om en planet kan behålla eller fånga in en måne eller asteroid. Att Jorden lyckats behålla sin måne är säkert ett gränsfall hade Jorden  funnits lite närmre solen hade det misslyckats och en drivande måne här hade  åkt  in i solen istället i tidernas början.

Så har troligen även skett med flertal månar. Vilket avstånd från solen som möjliggör fasthållande av en måne kan troligen matematiker räkna ut och har kanske så gjort redan. Jag vet inte. Men någonstans mellan Jorden och Venus går gränsen.


Som väl är fick vi en måne vi behöver denna. Mycket skulle stämma för att Jorden skulle hysa liv. Månen var en förutsättning. Dess dragningskraft för ebb och flod mm  är viktig. Läs något här om hur viktig månen är för oss på denna planet.

fredag 22 januari 2016

I tvillingarnas stjärnbild finns nebulosan där en mystisk neutronstjärna pulserar. Tror vi.

En nebulosa är ett stort dammoln där byggmaterial för nya stjärnor finns. Det  har funnits sedan Big Bang. Äldre stjärnor kollapsar när de inte längre kan existera och blir en nova ibland en supernova. I denna nova finns även stjärnstoff för bildande till nya stjärnor och planeter,
I Tvillingarnas stjärnbild finns en nebulosa kallad CXOU J061705.3+222127 .

Avståndet dit är ca 5000 ljusår.

Här uppkom av någon anledning en explosion för flera tusen  ljusår sedan vilket resulterade i att en neutronstjärna troligen bildades i molnet. Neutronstjärnor bildas när en gammal stjärna dör. I detta fall är blev det  en pulsar. En neutronstjärna vilken blir en pulsar  innebär inte en ny slags stjärna. Det är fortfarande en neutronstjärna men i riktningen mot denna från Jorden räknat finns hinder (troligast i molnet av damm) för ljuset hit vilket gör att stjärnans snabba roterande och utsläpp av röntgenstrålning får avbrott och därför ses ljuset som pulserande när det når oss.

Frågan är om den explosion vilken skedde här bildade  neutronstjärna i molnet?  Alternativt att det i molnet redan  fanns denna stjärna vilken exploderade och blev en pulsar. Molnet i sig är en nebulosa inte en nova. En nova är vad som bildas vid en stjärnkollaps. Kan det eventuellt vara en mindre stjärna i molnet eller dess närhet som blev denna neutronstjärna och vilken blev en nova i nebulosan.


Vi vet inte. Vi vet inte heller om denna neutronstjärna existerar vi antar det bara utefter de mätningar som gjorts här. Dessa visar på att något sker i denna lilla del av nebulosan som kan förklaras av att det finns en neutronstjärna i nebulosan som pulserar ut röntgenstrålar här.

torsdag 21 januari 2016

Någonstans där ute ljusår bort finns kanske spåren av hur liv uppkom. Men var?

Forskning pågår av var i universum livets byggstenar uppkom. Kan vi se de stjärnor eller galaxer där livet en gång uppkom? Vilka kluster som hade dessa möjligheter och varifrån allt spreds i tidernas begynnelse?

Kanske skapades dessa  i samma ögonblick som Big Bang inträffade. I så fall spreds dessa byggstenar åt alla håll och kan aldrig förklaras eller hittas som källa i ett redan expanderande universum.

Då kommer sökandet efter källan aldrig att finnas då denna inte finns. Big Bang var då källan och denna kan heller aldrig finnas bara försökas förstå. En punkt vilken var början på allt i vårt universum som vi försöker förstå vilken aldrig kan finnas.

Men bland annat japaner försöker finna källan till var livets byggstenar först uppstod. Kanske de inte fanns i första expansionen i Big Bang utan uppkom i ett något skede av expansionen, kanske nanosekunden efteråt eller än kortare.

 Då kan kanske källan vara detta skedde i tid och rum och kan ha funnts eller tros ha funnits. Men det vet vi inte. Inget är omöjligt att söka men däremot troligen inte alltid möjligt att finna. Det gäller även det som en gång fanns.

onsdag 20 januari 2016

Monkey King är uppe för att försöka bevisa mörk materias exixtens.

Monkey King är ett teleskop uppskjutit av Kina. Dess mål är att under minst tre år scanna av rymden för att finna och bevisa existensen av mörk materia. Ännu har denna inte kunnat fångas på film eller mätinstrument fast den genom mätningar och teori  ska finnas enligt dagens forskningsresultat.

Detta i så stor mängd att den innefattar ca 95% av all materia i universum.

Förhoppningarna är stora på att materian nu äntligen ska kunna bevisas. Varför den är så svårfångad vet ingen idag.

På tal om namnet Monkey King (apkungen är det ett smeknamn på farkosten och kommer från en kinesisk 1500-talsberättelse. Det vetenskapliga namnet på teleskopet är: The Dark Matter Particle Explorer (DAMPE) Satellite.


Bilden ovan är på Monkey King apguden.

tisdag 19 januari 2016

750 ljusår från oss i riktning mot stjärnbilden Perseus finns en mycket ung stjärna med ett svansformat magnetfält efter utefter sin bana. Varför?

Stjärnan med namnet NGC1333IRAS 4A är enbart 10000 år gammal. Runt denna finns samlat damm och sten grundmaterial för planetbildning runt stjärnan i framtiden.

Det  annorlunda här är att stjärnan med sitt material av någon anledning fått med sig en svans eller spiral av magnetfält från universum i närområdet. Denna magnetslinga är kraftig och kan hjälpa eller stjälpa en framtida planetbildning runt stjärnan.

Det intressanta är att stjärnan är så ung. Hur framtiden blir här beror på vilken effekt det kraftiga  magnetfältet ger. Blir det ett planetsystem runt stjärnan eller blir den en ensamvarg i sitt område. Ingen vet.

Vad som är, gör vad och hur eller varför magnetfältet får den ena effekten eller den andra kan vi ännu inte helt förstå.


Bilden ovan kommer från SMITHSONIAN ASTROPHYSICAL OBSERVATORY.

måndag 18 januari 2016

En enorm svans av röntgenstrålning har upptäckts strömmande ut efter galaxklustret Zwicky 8338. Varför?

Längden på denna svans är otroliga 250 000 ljusår.  Detta är mer än dubbelt mot vintergatans diameter. Avståndet till denna svans är betryggande då det är 700 miljoner ljusår dit.

Teorin är att denna svans kom till när en galax med namnet CGCG254-021 plöjde igenom klustret och då skulle trycket från het gas i klustret gjort att röntgenstrålning och gas svept iväg från klustret genom fysisk lag och att det är detta vi nu ser som en svans av strålning.

Genom att CGCG254-021 har en otrolig massa mycket större än de galaxer som ingår i klustret kan detta även ha betydelse för hur svansen bildades.

Däremot visas det inte att stjärnbildning sker i denna galax fast den har  mycket materia. Kanske det har samband med dess effekter på sin färd genom klustret och att stjärnbildning inte kan ske under färden genom detsamma.

Det finns mycket kvar att lära om universum. Stjärnbildning är ett ännu inte helt förstått område..


Bilden ovan visar området som beskrivs .

söndag 17 januari 2016

Evolution kan vara intelligent design. Det finns Forskning idag där detta misstänks.

Som troende blir jag glatt överraskad att det  forskning idag finns öppenhet  för  att evolution inte motsäger intelligens bakom denna. En tanke som för bara några år sedan var tabu och vilken allmänheten i många fall idag absolut inte tror på eller får undervisas i skolorna.

Skapande  eller intelligent design motsäger inte evolutionsteorin eller tvärtom så börjar många forskare se det idag.

En skapad evolution i samband med Big Bang ligger närmare sanningen än slumpen.

Big Bang ska vi tro på ja kanske vara säkra på har inträffat. Vi skapades eller universum ur intet ur inget blev en punkt av  ingenting vilken plötsligt expanderade och gör så än idag. Universum expanderar och denna expansion accelererar.

Helt logiskt då expansionen skapades i ett ingenting vilken logiskt måste expandera i förhållandet till avstånd och storlek.

I evolutionen ses lärande finnas misstag förändras till liv som kan bestå.

En sak som däremot jag undrar är varför aldrig något liv genom skapandet evolution eller mutation aldrig blivit evigt. Vad i processen gör att evigt liv för någon livsform eller någon ex människa aldrig lyckats. Något i all denna evolution måste ha skapats för att göra allt möjligt utom evigt liv. Varför?


lördag 16 januari 2016

NGC 1068 en galax synlig i stjärnbilden Valfisken på södra halvklotet blev intressant för sitt oregelformade svarta hål i december 2015.

47 miljoner ljusår bort från oss i stjärnbilden Valfisken finns synligt en galax med namnet NGC 1068. I denna  galax likt andra finns i centrum ett svart hål.

Här har för första gången formen kunnat fotograferas på ett svart hål och dess närmiljö av gas som sjunker in i detta.

Överraskningen var stor när resultatet visades. Vi ser på svarta hål som cirkelrunda och det material som dras ned i dessa som att detta i form av gas och partiklar även dessa dras ned i en cirkelformad rörelse eller jämt utmed cirkelns kanter. Jämt så att även denna rörelse blir rund eller formad som en strut ner i hålet.

Men det var inte hur det ser ut här. Istället är det ovalformad nedfart i hålet oregelbundet och oordnat nedfall.

Följ länken här för att se hur det tolkades.


Varför det sker på detta sätt är en gåta vilket teoretiker eller matematiker får ta tag i. Kan de  svarta hålen  vara oregelformade och unika? Frågan är berättigad och svaret får vi säkert inom en inte helt avlägsen framtid. Men lösningen på varför får vi kanske aldrig.

fredag 15 januari 2016

En farkost från Kina har landat på månen för att ta mineralprover. Är det början på inmutning av mark för framtida gruvbrytning av Kina?

Vi såg för ett tag sedan att USA antaget ett lagförslag att stater kan ta en himlakropps yta för egen gruvbrytning eller ägodel. Början till ekonomiskt rika jordiska staters möjligheter att skaffa egen mark i rymden öppnade sig.

Se mitt blogginlägg för den 18 dec 2015.

Nu har Kina  taget ett steg mot att hitta värdefull malm på månen och om de finner detta att inmuta denna och utropa en kinesisk enklav här. Knappast på hela månen? Men en del av denna.

Tror inte lagen kan ge stater rätt till hela månar och planeter däremot hela asteroider.


Jakten på brytbar malm i framtiden och inmutningar och framtida konflikter har startat.

torsdag 14 januari 2016

Här kan ni bläddra i 101 av de absolut bästa bilder av rymdobjekt tagna 2015.

Se och njut. Se och fanatisera. Se och förstå eller lär mer. Se och njut.
Rymden har mycket som är fantastiskt.

Bilder för blivande astronomer. Intresserade eller science fictions fans.


onsdag 13 januari 2016

Falcon har landat. För första gången har en landning skett i samma position som en uppstigning.

Rymdfärjor har vi sett landa i samma ställning som de flög iväg. I flygplansposition.

Men raketer av typen Apollo eller liknande långsmala raketer har aldrig lyckats komma tillbaks och landa i samma position eller konstruktion som när de startade tidigare.

Inte förrän Falcon lyckades (se landningen följ länken) med detta i december 2015. Detta är en milstolpe i precision  och teknik.


Nu kan återanvändning av raketer göra att det blir billigare rymdfart och kanske mindre nedskräpning i rymden. 

tisdag 12 januari 2016

100 miljoner år tog det från den första procenten syre till syrehalt vilket möjliggjorde en explosion av liv på Jorden.

100 miljoner år från en mycket låg syrenivå i vår atmosfär tills den nådde en nivå där livet genom en explosion av möjligheter tog fart. En explosion vilken inte kunde stoppas när den väl börjat. Liv överallt i allt fler former av växter och djur.

En skapelse av evolution och i denna skapelse en evolution och förnyelse och experimentlusta vi ännu inte kan se slutet av.

Det var cirka 600 miljoner år sedan denna explosion av liv uppstod. Innan dess fanns enbart bakterier av enklare slag.  De dog ut när  syrets fick större koncentration i atmosfären . Det var ett gift för dem.


För en spännande och kort beskrivning av vad som skedde kan följande vara intressant att läsa.

måndag 11 januari 2016

Fantasiplaneter i ex Star Trek är inte så fantasirika deras original finns i många fall i verkligheten där ute.

Science fiction här finns exotiska och fantastiska planeter och liv beskrivna genom tiderna av det mesta av vad mänskliga hjärnor kan fundera ut.

Men många av de fantasiplaneter som tänkts ut finns i verkligheten följ länken här för att se likheter mellan fantasiplaneter i Star Trek och vad som hittats i vintergatan på  exoplaneter.

Kan det vara så att mänsklig hjärna inte kan fundera ut det omöjliga utan begränsas av att enbart kunna fundera ut det möjliga? Det som kan finnas, uppfinnas eller redan finns upptäckt eller möjligt att upptäcka.

Det människan inte kan fundera ut ska inte människan kunna föreställa sig. Kan det vara så? Att människan ska ha begränsningar. Begränsningar vi inte kan forcera genom begränsningar av kunskap vi absolut inta ska förstå eller ha möjlighet att förstå.


Kan ex mörk energi och materia tillhöra detta vi inte ska förstå?

söndag 10 januari 2016

Det ska finnas tolv olika slag av regnbågar

I dag vet man hur regnbågar uppkommer. Men tidigare var de ett mysterium vilket förklarades genom mytologi och berättelser.

Klassificering av regnbåge har tolv klasser. Alla med många variationer.  Mängder av visor och romantiska berättelser har sin utgångspunkt i regnbågens vackra färger och form.

Få  står iskalla  inför synen av den. Idag rekommenderar jag följande artikel för att lära mer om regnbågen. Följ länken.

Utöver det rekommenderar jag följande låt där Judy Garland  sjunger Over the rainbow från filmen Trollkarlen från OZ från 1939. Här sjunger den då 17 åriga Judy Garland mycket vackert följ denna länk.



lördag 9 januari 2016

Gammakällan PKS 1441+25 en kvasaren 7 miljarder ljusår bort vilkens gammastrålning inte möter motstånd på vägen hit.

En kvasar är en överaktiv stjärna vars strålning och ljus är så stark att det inte går att se själva galaxen den finns i. Först med adaptiv teknik och CDD-teknik har den galax vars centrum kvasaren behärskar kunnat ses.

Kvasarens centrum är ett svart hål. Stoft och gas faller in i hålet samtidigt  försvinner andra gaser från hålet.  Denna process gör att starkt strålning sänds ut över och under hålet. Det blir själva ljuskällan  Den starka gammastrålningen exempelvis.

I fallet ovan med nämnda kvasar PKS 1441+25 är det den höga gammastrålning som inte verkar minska på vägen till jorden som förvånar. Låg gammastrålning är vad man trott skulle kunna gå fram utan större energiförlust genom rymdens fotoner. Men inte stark.

En annan sak som förvånar från denna avlägsna källa är att gammastrålningen även bildas långt från det svarta hålet här. Vad är källan eller anledningen till det? Det är ingen vanlig kvasarkälla vi upptäckt här.

En lösning på ej minskad gammastrålning på vägen hit från just denna källa kan vara att fotondimman här är mindre mellan oss och denna kvasar  än på andra platser i rymden. Men varför,  avståndet är enormt för en slump.

Lösningen på att strålningen kommer en bit från hålet kan vara stötar med strålning från olika håll som krockar då stark strålning från hålet studsar på redan utsläppt strålning på avstånd och en acceleration blir följden stötvis. Det kan vara en förklaring på den starka effekt som finns.


I vilket fall är det en gåta med denna kvasar.

fredag 8 januari 2016

Namngivningstävling av 31 exoplaneter och 14 stjärnor i främmande solsystem klara.

För att namnge ett antal upptäckta stjärnor och exoplaneter utlöstes i somras en tävling där allmänheten kunde rösta på ett antal namnförslag. Nu är det klart vilka namnen blev.

Vad som förundrar mig är att det likt förr namngavs utefter samma linje som tidigare. De namn som fanns att rösta på var från mytologin eller berömda forskares.

Stjärnhimlen är full av mytologiska namn sedan tidigare. Nu fortsatte namngivningen efter denna agenda i vår tid. Det var inte allmänheten som fortsatte denna agenda. De hade inga egna val utan skulle välja utefter färdigställda namn av ett antal av 274 stycken. Det blev  573242 röster från 182 länder. 

Vissa namn som det kunde röstas om blev likväl kasserade av vetenskapen då de vann i popularitet. De passade inte enligt normer som fanns. Varför de då skulle finnas med som namn att rösta på är en gåta.

Kanske det varit bäst att låta nedanstående gällt utan att införa andra namn. Vi har redan tillräckligt med mytologi i universums namngivning om vi ser till stjärnbilderna.


De vinnande namnen ska användas parallellt med de vetenskapliga namnen av siffror och bokstavskaraktär.

torsdag 7 januari 2016

Saturnus måne Enceladus gejsrar sprutar taktfast. Så sker inte på Jorden.

Gejsrar finns på flera platser på vår planet bland annat på Island. När vatten värms upp av Jordens innanmäte och når kokpunkten sprutar det upp i fontänliknande sprut av vatten och ånga. Förutsättningen för att det ska ske är att jordskorpan är så tunn att vatten kan värmas upp till kokpunkten.

Men när en gejser sprutar på Jorden  innebär inte detta att alla andra sprutar över hela planeten eller ens i närheten.

På ismånen Enceldus sker dock detta alla sprutar samtidigt runt hela månen.. Vi vet att under ytan på månen finns vatten troligen saltvatten. När det värms upp sprutar vatten upp genom spricker i berggrund och is. Men att det sker taktfullt är ett mysterium.

Det teoretiskt  förklaras av att månen är liten och allt vatten har kontakt med samma värmekälla vilken värmer lika runt hela månen.  Att allt värms upp lika mycket kanske genom tidvatteneffekt från Saturnus gasjätten runt vilken månen kretsar.

Genom detta blir en likhet av uppvärmning och allt sprutar där det kan spruta ur gejsrar samtidigt och en utjämning av värmen i vattnet sker då tillfälligt innan ett nytt utbrott sker.


Bilden ovan från Wikipedia och Gejsern Strokkur på  Island.

onsdag 6 januari 2016

Det verkade som ett mysterium när ett antal exoplaneter i storlek som Jupiter saknade den mängd vatten i atmosfären vilket enligt modelltänkande skulle finnas där.

Stora planeter i solsystem utanför vårt med ett närmare avstånd till sin sol än våra jätteplaneter borde ha en atmosfär innehållande mer vatten än de verkar  ha.

Nu tror man sig ha funnit anledningen. Vissa är nog likväl gasjättar och andra ligger så nära sin sol att vattnet likt på Mars försvunnet och atmosfären istället där denna finns är av samma slag eller liknande som på Venus. Inget vatten utan andra slag av atmosfär av svavel etc.

Kan det vara så att det i första hand likt i vårt solsystem finns vatten reservoarer  i första hand under ytan på (med undantag av Jorden)  och månarna (här undantas vår måne).

Kan det vara så vilket det är  i vårt solsystem att vatten i större mängd vilket inte kan existera på en gasjätte istället samlats i eller på gasjättens måne eller månar? Exempelvis månen Enceladus runt Saturnus vilken har kilometertjock saltvattenis.

Där vatten finns på en planet i större mängd blir det tvärtom som på vår måne vilken inte har större tillgångar på vatten.

Då det gäller jätteplaneterna ovan både gasjättarna och de jättar av ev fast material kan det vara så att det finns för våra teleskop  osynliga månar runt dem vilka innehåller stora vattenmängder.

Vatten vet vi idag är universellt och mycket vanligt. Men ska inte förväxlas med att det alltid har samma sammansättning som här på jorden eller att det betyder liv.


Bilden ovan är Venus från wikipedia.

tisdag 5 januari 2016

Soleruptioner vilka kan störa datortrafiken kan teoretiskt uppstå 1000 gånger kraftiga än hittills skett.

Soleruptioner sker hela tiden och med en periodicitet av 11 år sker större eruptioner vilka idag riskerar datatrafiken på Jorden.

Hittills har enbart smärre problem uppkommit vid dessa utbrott. Exempelvis elavbrott i större omfattning  av solstormar orsakade av soleruptionen. 

1972 slog en geomagnetisk storm ut telefonförbindelserna i den amerikanska delstaten Illinois. 1989 orsakade en solstorm ett strömavbrott som drabbade sex miljoner människor i den kanadensiska delstaten Quebec. I månadsskiftet oktober-november 2003 slog en solstorm ut satelliter i omloppsbana.


Men vad skulle ske om soleruptioner tusen gånger kraftigare än hittills kända skulle ske på vår sol likt de som sker på dubbelstjärnan  KIC9655129.

Det skulle bli katastrof och slå ut allt kanske hela mänskligheten på köpet. Risken är mycket liten att så skulle ske men inte omöjlig. Omöjligheter är endast det som inte tros kunna ske tills det sker.


måndag 4 januari 2016

Fotografier har nu tagits som visar var omfattande vattenflöden en gång fanns i västra Sahara.

Floder och grönska var en gång något  man inte trodde fanns i den torra Saharaöknen. Men nu har det bevisats inte bara att det var så utan var dessa floder och flöden gick genom Sahara ut till  Atlanten.

En grönskande yta som numera sedan lång tid är en torr, varm öken.  Det finns uttorkade sjöar och floder under sanden. Men i dessa säkert fröer från tider när vattnet forsade här. Troligen fröer vilka skulle kunna gro igen om väta nådde dem.

Det finns även stora sjöar långt under sanden med mycket gammalt vatten. Troligen kan liv av något slag finnas här.

Funderingarna blir om ex det är samma sak på Mars. Här har floder och sjöar en gång funnits. Men finns underjordiska hav kvar här? Troligen bör det finnas något kvar. Då är frågan om det i dessa skyddade underjordiska vattensamlingar på Mars finns liv?

Frågan är berättigad och svaret får vi kanske veta en gång i framtiden.


söndag 3 januari 2016

Ett nätformat område av smågalaxer sammanhållna av mörk materia existerar ca 11 miljarder ljusår från oss.

Området av detta nät av smågalaxer upptäcktes i början av december 2015 av Atacama Large Millimeter/Submillimeter Array, ALMA en grupp av 66  radiotelekop i Chiles öken.

Galaxhopen verkar hållas samman av trådar av mörk materia enligt radioastronomerna.

Ett slags nät vilket förundrar upptäckarna och självfallet oss alla som är det minsta intresserade av universums mysterier. Det är ett som de uttalar det monstruöst stort område av smågalaxer sammanhållna av trådar av mörk materia.

En gång för länge sedan fanns det monstruöst begreppet använts igen av dessa astronomer av stora galaxer av monstruöst slag. dessa finns dock inte att se idag då det var i början av universums skapelse och dessa troligen idag har spritts ut i mindre kluster av galaxer. Men minigalaxhopen 11 miljarder ljusår bort finns kvar att skåda.


Det spännande med denna upptäckt är att mörk materia verkar hålla dessa galaxer i ett nät och det ger nya uppslag på vad universums är och hur det är uppbyggt. Nya teorier kommer därför säkert i framtiden om universums uppbyggnad hur det uppkom och om vad det kanske är.

lördag 2 januari 2016

Äntligen verkar mysteriet med de blänkande punkterna på Ceres vara löst.

Ceres  är den största asteroiden i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.

Ända sedan rymdsonden Dawn besökte närområdet runt Ceres och på nära håll fotograferade de starkt blänkande ytsegmenten på Ceres har frågan om vad de är förundrat mänskligheten.

Jag har haft mina funderingar på rhodium men som det ser ut nu är mysteriet löst. Upptäckten att vattenånga ibland kan ses stiga från yran på vissa platser ger bevis på att hårt sammanpressad is troligen finns under ytan.

Detta ska visa att en gång fanns vatten och salt på platsen vilket senare sjönk in i asteroiden. Att man kan undra hur vatten kan ha bildats eller blivit kvar på en så liten kropp där atmosfär och tungkraft är minimal är en annan fråga.

Men underökningar idag ger svaret att ytan fått kratrar från nedslag där dessa saltisavlagringar kommit fram till ytan och att det är dessa som ger de starka ljusreflexer vilka förundrat mänsklighetens fantasi sedan mars 2015.


Sannolikheten att dessa ca 130 ljusa fläckar på Ceres består av en typ av magnesiumsulfat kallat  hexahydrite är nu vad som gäller i forskarvärlden om nu inte nya överraskningar väntar i framtiden.

fredag 1 januari 2016

Akatsuki är framme vid Venus.

Japanska farkosten Akatsukiskulle redan den 6 december 2010 ha varit framme vid Venus för att mäta dess atmosfärförhållanden. Men problem uppkom och sonden fick göra en fem år lång resa runt solen för att åter rätt förhållanden skulle uppstå för att den skulle nå fram till Venus.

Nu har dess bana fastställts för ett lyckat resultat Akatutski är på väg dit den skulle gått 2010. Senast i april 2016 ska den ha lagts sig i rätt bana runt Venus och kan börja ett ca två års uppdrag runt Venus för att undersöka Venus moln, väder och atmosfär. Målet är att förstå varför Venus är och blev så het som den är.


Fem år försent enligt planerna kommer Akutski fram. Men bättre sent än aldrig.