Vi finns här på jorden för att Solen är mindre aktiv än motsvarande solar därute

Solen är en stjärna vars kärnreaktioner gör att den ständigt förändras. Solfläckar kommer och går och soleruptioner uppstår och värmeutstrålningen skiftar inklusive all strålning farlig som ofarlig.


Men i jämförelse med likartade solar (stjärnor) är vår sol en lugn stjärna till gagn för oss. En mer orolig stjärna hade kanske utplånat jordiskt liv för länge sedan eller omöjliggjort det här.


Så mycket har stämt så bra för att vi ska finnas. Avståndet till solen våra skyddande bälten runt jorden mot farlig strålning och inte minst att liv uppstått på ett för oss ännu ej förstått sätt. Vi ska kanske inte helt missakta gudstron. 



I resultatet av en ny studie som presenteras av forskare under ledning av Max Planck Institute for Solar System Research (MPS) i det kommande numret av Science jämförde forskare för första gången solen med hundratals andra stjärnor med liknande rotationsperioder och andra grundläggande egenskaper likt solen och kom fram till att de flesta av dem visade mycket starkare variationer. Variationer av värme, strålning soleruptioner mm. Detta väcker frågan om solens svaghet är en grundläggande egenskap eller om vår stjärna bara gått in i  en ovanligt lugn fas av flera årtusenden just nu. 


Det kan undersökas i vilken utsträckning solaktivitet (och därmed antalet solfläckar och solens ljusstyrka) varierar med hjälp av olika metoder - åtminstone under en viss tidsperiod. Sedan 1610, till exempel, har det funnits tillförlitliga register över solfläckar som täcker solen och fördelningen av radioaktiva sorter av kol och beryllium i trädens årsringar och iskärnor gör det möjligt för oss att dra slutsatser om nivån av solaktivitet under de senaste 9000 åren.


Under denna tidsperiod hittade forskare regelbundet återkommande fluktuationer av jämförbar styrka som under de senaste decennierna. "Men jämfört med hela livslängden på solen är 9000 år är som ett ögonblick", säger MPS vetenskapsman Dr Timo Reinhold huvudförfattare till den nya studien. Vår stjärna är trots allt nästan 4,6 miljarder år gammal. Reinhold tillägger " Det är tänkbart att solen har gått igenom en lugn fas i tusentals år och att vi därför har en förvrängd bild av vår stjärna," tillägger han.


Jag (min anm) anser dock att vår stjärna (sol) är en lugn stjärna och kan så förbli och att det är anledningen till att vi finns och kan existera på jorden, Vi kan bara hoppas att det fortsätter så tills solens bränsle tar slut om ca 4 miljarder år och att vi tar hand om oss och jorden så vi den dagen är så tekniskt kunniga att våra framtida släkten då kan emigrera till en ung lugn sol lik vår sol var.

Bild från pixabay.com  

Galaxhopen Messier 51 innehåller en galax NGC 5194 vars centrum innehåller ett mycket aktivt svart hål

26 miljoner ljusår från Jorden finns galaxhopen Messier 51 där en galax  namngiven NGC 5194 vars svarta hål i centrum avger en stor mängd  materia  ut i galaxen.

Troligen har aktiviteten kommit från en krock för länge sedan med galax NGC 5195 en mindre galax i närområdet.

Genom denna effekt där två galaxer med varsitt svart hål krockar kan troligen ha gett den effekt vi ser idag. Utslungande av röntgenstrålning och  mineral i galaxen.

Att detta bör ge effekter av mindre trevligt slag är  troligt. Detta i form av stora meteoritregn i planeters ytor och stark strålning vilket gör det svårt att tro på möjliga livsvänliga planeter i närområdet här.

Aktiviteten i vintergatans svarta hål har ökat på senaste tiden. G2 passerade och kan vara det skyldiga.

I varje galax mitt finns som man tror idag ett svart hål. Troligen är detta något som måste finnas för att galaxer ska ha bildats och kanske existera.

Så även i vår galax vintergatan där vi finns i spetsen av en av spiralerna i galaxen.

Nu visar det sig att aktiviteten av vår galax svarta hål har ökat den senaste tiden. 2013 kom en ljus boll förbi i området och detta har troligast ett  samband med den ökande aktiviteten.

Teorier  om att det var massa från denna som ökade aktiviteten genom att en stjärna fanns i den dimmiga ljusbollen av damm och stoff  fanns. Men kanske ändå inte. G2 fick ljuset som namn.

Aktivitet  är fortsatt hög fast G2 nu passerat och blivit av med en del materia vid passeringen av hålet. Teorier finns även att svarta hål har perioder av högre aktivitet och att passeringen av G2 inte ska ses mer än som slumpen att detta moln kom samtidigt. Men troligast ändå finns ett samband.

De snabba materialförluster G2 släppte in i hålet ökade säkert hålets aktivitet och blixtar som ännu kommer ur det har troligast med all materia som lite för snabbt kom in i hålet under astronomiskt kort tidsrymd. Kanske materialet  i ljusbollen även det har betydelse.

Strålningen  ur svarta  hål kommer alltid att öka eller minska. Ökningen av dessa i tid har troligast med G2:s resa förbi området att göra och dess materiaförlust in i hålet på dess färd. Varför strålning ur hålet ökar o minskar vet vi inte men det finns säkert en liknande förklaring av detta som när eld på Jorden ökar eller minskar i styrka på grund av material, värme eller gas.

Men astronomer håller koll på hålet.