Är du blind för dina egna fel men ser andras desto mer?

Tror du att du är felfri och kan se felen i samhälle och bland dina medmänniskor?

Du är inte ensam. Men lika väl dum. Otroligt dum och naiv. Hur många uttrycker sig inte i termerna vi och dom? Dom är de som bestämmer, i politiken eller på andra platser i samhället.

Varför tror du att du vet mer än vad andra vet och kan? Sanningen är troligen att du är osäker på dig själv och därför försöker ge dig kurage genom att mumlande svära över samhället och dess problem som du tycker skulle vara lätta att ordna i din förvirrade verklighetsuppfattning.

Jag läste en bok häromdan, Apokalypsens gosiga mörker, (2009) av Anders Bolling.

En bok för alla som inbillar sig att vårt samhälle blivit hårdare och råare än det var för 30-40 år sedan.

Här tas bland annat fångvården upp. Hur många vet att våra fängelser är bland de hårdaste i Europa i dag? Ovanstående bok sid 75.

Vi tror vi lever i ett slappt samhälle i Sverige. Men hur många tar reda på verkligheten istället för att ha förutfattade egenkombinerade uppfattningar som passar in i sensationsjournalistikens rubrikers överdrifter och vinklingar av verkligheten för att sälja och chockera? Få, mycket få. Och att hitta verkligheten i media är mycket svårt.

Är du splittrad min vän så är du inte unik.

Vad tycker du i en speciell fråga? Har du motsägelsefulla uppfattningar om något? Är det som är bra kanske dåligt ändå?

Vad känner du för något? Vet du inte? Kan du inte bestämma dig?

Då är du splittrad. Splittrad psykiskt sett. Varför har du då präglats till att inte ha fasta åsikter, inte lärt dig att säga ja eller nej?

För det är vad splittrad kan ses som. Ingen bestämd åsikt om någonting då du inte kan bestämma dig för vad du tycker.

Ser du eller har upplevt detta så ta dig i akt. Du kommer nämligen troligast att användas för andras syften i så fall. Du blir lättledd och foglig.

Vad det så du ville ha ditt liv? Kanske om du njuter av underkastelse och självpåtagen plåga.

Men om inte så mår du dåligt av din självpåtagna roll som ingenting, men som användbar för viljestarka medmänniskor.

Vem är du, du splittrade människa och ser du hur du gestaltas inför andra?

Just nu händer något inom dig du är inte samma person nu som innan du läste detta.

Evolution kan ses som förändring och förändring är något som sker oavbrutet med allt och oss själva under hela vårt liv och även efteråt med vår kropp.

Du är inte samma person efter det att du läst detta korta inlägg mot hur du var innan du läste det. Din kropp har åldrats något, mycket har hänt runt dig på mikronivå.

Du själv har reagerat medvetet eller omedvetet på vad du läst. Positivt eller negativt. Du glömmer kanske vad det stod omedelbart eller senare. Du kanske fick en aha-upplevelse som påverkar ditt tänkande öppet eller omedvetet.

Som en känd filosof sa att man kan inte gå ner i samma flod två gånger. Detta då flodens vatten inte är samma som förra gången du gick i. Floden flyter som sagt. Filosofen var Harakleitos och levde ca 500 f kr.

En sanning som står sig över tiden. Inget är stilla allt flyter.

Biologin läran om livet och dess processer. Men hur började det?

Var det så mystiskt att det bara började ur ingenting och sedan fick namnet evolution?

Vad är då evolution början på? Utveckling från Big Bang?

Är det så enkelt eller så självklart som evolutionisterna säger och påstår?

Vad fick då evolutionen att starta från absolut ingenting?

Något stämmer inte. Ur ingenting av ingenting började en evolution som accelererade liv. Något är fel i detta resonemang, anser jag.

Jag tror att om det nu var Big Bang som var början av en evolution som skapades ur ingenting så uppstod det inte utan någon skapade eller startade det.

Något eller någon. Samma sak vilket. Kalla det Gud. Jag tror det är rätt att göra så. Sedan får var och en fundera vidare på vad denne kan tro på och acceptera.

Hur upplever du din verklighet och är den bara din konstruktion eller är den någon annans?

Har din verklighetsuppfattning blivit till utefter arv och uppväxtmiljö? Är det samma verklighet vi alla upplever eller skapar varje människa sin verklighet utefter sina arvsanlag och sin miljö?

Jag påstår absolut att det sistnämnda är sanning. Det finns lika många verklighetsuppfattningar som människor och var och ens uppfattning förändras efter tid påverkat av personens upplevelser.

Men då kommer frågan hur kan då så många organisera sig i ett parti eller en organisation?

Jo, alla i en organisation är olika personligheter med olikartad verklighetsuppfattning men som ändå delar åsikter med andra personer och därför kan samarbeta i ett parti eller annan slag av organisation. Men även här finns de som hoppar av eller enbart är med för att det är tryggt.

Ingen tycker exakt samma som sin partivän i ett parti. Även här är alla olika därför behövs ett politiskt program som ska röstas igenom och även partipiskan. Man delar en ideologi, oftast, men denna är vid. Detaljerna däremot kan uppfattas olika beroende på vem man är.

Men likväl förstår man att för att förändra måste man samarbeta. I det stora hela den övergripande ideologin kan man acceptera i en organisation som fungerar även om man kan vara osams om detaljer.

Människan är ett samarbetsdjur och gruppdjur. Men som sådan ändå en enskild individ med egen vilja och unik i förhållande till andra människor.

Vad är bildning och vem är bildad?

Att vara bildad har oftast varit synonymt med välutbildad och då på universitetsnivå. Didaktiker räknas ofta inte hit fast de i flera fall kan ses mer kunniga i fler ämnen än vad professorer är.

Skillnaden är däremot att didaktikern inte får något publicerat i en serös vetenskapstidning hur väldokumenterat det än är.

Men bildning ska den ses som i dag bara utifrån en formellt utbildad professor mm inom den akademiska fakulteten?

Ska en totalt osocial professor ses som mer bildad än en social didaktiker?

Man kan se detta med tveksamhet. Värderingar är relativa över tid. I dag ses social kompetens som viktigt. Att inte kunna förmedla de inneboende universitetsämnena till andra än den litterära världen och ibland inte detta heller ska kanske inte ses som meningsfull kunskap. Meningsfull för annat än privat kunskap och då ickeförmedlingsbar.

Ska denna person då värderas som bildad på samma sätt som den lika utbildade som kan förmedla sin kunskap till andra på ett förståeligt vis?

Ja det kan man resonera om. I dag är en ickeförmedlingsbar kunskap litet värd. Men så har det inte alltid varit. Det fanns en tid då betyg öppnade alla portar utan hänsyn till vem som hade detta betyg. Ännu tidigare behövdes ingen kunskap alls för att komma upp sig i samhället om personen istället kunde ståta med ett ärat adligt namn.

Tider förändras. Kontakter är i dag lika viktiga som adelsnamnet var för länge sedan. Medan betyget blivit mindre värdefullt igen.

Klasser har åter börjat visa sig betydelsefulla. Du bör åter vara född i rätt samhällsklass och ha bekanta eller föräldrar med stort kontaktnät för att lyckas. Adelsnamnet är inte lika viktigt längre, kontakterna däremot.

Att bikta sig är inte vanligt i Lutherska kyrkan, varför?

I katolska kyrkan är bikten ett av sakramenten. Lika viktig som dopet och nattvarden mm.

I den Lutherska kyrkan är även dopet och nattvarden viktiga men bikten existerar nästan inte alls. Om man inte räknar enskilt samtal med en präst som sådant. Öga mot öga vilket inte är vad som sker under en bikt i katolska kyrkan där man istället biktar sig för en okänd präst man ej har ögonkontakt med.

Då är frågan varför finns denna skillnad och vilket är lättast att bikta sig eller bekänna sina snedsteg för en okänd människa utan ansikte och kropp eller motsatsen som sker i ett enskilt samtal?

Svaret tror jag kan besvaras med vem man är. Är man social önskar man nog möta medmänniskan ansikte mot ansikte och är man troende är mötet på detta sätt lätt.

Men är man inte så social kan den katolska bikten vara lättare då man här biktar sig anonymt. Även icketroende kan här utan att känna sig bortkomna bikta sig för en okänd. Tala till en medmänniska utan att känna sig dum som man kanske gör med en präst som ser en rakt i ögonen.

Bikt utan ansikte tror jag vi har för lite av i den lutherska kyrkan. Även om vi har jourhavande präst pet telefon så anser jag att miljön i en kyrka kan vara mer rogivande för alla. Troende som icketroende för att få tala ur sig känslor, bekymmer och dåligt samvete.