I katolska kyrkan är bikten ett av sakramenten. Lika viktig som dopet och nattvarden mm.
I den Lutherska kyrkan är även dopet och nattvarden viktiga men bikten existerar nästan inte alls. Om man inte räknar enskilt samtal med en präst som sådant. Öga mot öga vilket inte är vad som sker under en bikt i katolska kyrkan där man istället biktar sig för en okänd präst man ej har ögonkontakt med.
Då är frågan varför finns denna skillnad och vilket är lättast att bikta sig eller bekänna sina snedsteg för en okänd människa utan ansikte och kropp eller motsatsen som sker i ett enskilt samtal?
Svaret tror jag kan besvaras med vem man är. Är man social önskar man nog möta medmänniskan ansikte mot ansikte och är man troende är mötet på detta sätt lätt.
Men är man inte så social kan den katolska bikten vara lättare då man här biktar sig anonymt. Även icketroende kan här utan att känna sig bortkomna bikta sig för en okänd. Tala till en medmänniska utan att känna sig dum som man kanske gör med en präst som ser en rakt i ögonen.
Bikt utan ansikte tror jag vi har för lite av i den lutherska kyrkan. Även om vi har jourhavande präst pet telefon så anser jag att miljön i en kyrka kan vara mer rogivande för alla. Troende som icketroende för att få tala ur sig känslor, bekymmer och dåligt samvete.
2 kommentarer:
Den anonyma bikten i katolska kyrkan är oftast inte så anonym. Visst har en del kyrkor kvar sina biktstolar, men det står i regel utanpå vilken präst som tar emot när... och prästen känner sina får...
På de flesta håll är biktstolen avskaffad, bikten sker i ett biktrum öga mot öga.
I Svenska kyrkan är bikten inte obligatorisk, men dock ett sakrament. Det finns ett ritual i handboken. Det kan man även finna i bakre delen av vår vanliga psalmbok.
Eftersom det inte talas högt om biktandet tror många att det inte förekommer. Det är vanligare än man tror.
Själv har jag biktat till och från sen tonåren. Och så har många av mina vänner.
Men man ska skilja på den enskilda samtalet som kan handla om mycket och på bikten som är en liten gudstjänst där den biktande konkret bekänner sina synder och får syndernas förlåtelse uttalat i direkt tilltal.
Det var nytt för mig. Jag trodde biktstolarna var allmänt förekommande i katolska kyrkan och att man var helt anonym när man biktade sig och att prästen var anonym för den som biktade sig.
Jag tror dock att många skulle vara intresserade av att bikta sig anonymt. Om det var allmänt förekommande kunde den som önskade bikta sig göra det i en kyrka igrannförsamlingen där denne var okänd för att inte igenkännas genom sin röst.
Skicka en kommentar