Superluminösa supernovor är universums mest ljusstarka explosioner. Supernovan SN 2006gy är en av de mest välstuderade men forskare har hittills varit osäkra på hur den uppstod. Nu har forskare från Stockholms universitet tillsammans med japanska kollegor upptäckt höga halter av järn i spektrallinjerna från ljuset därifrån något som aldrig tidigare observerats i en supernova.
Utifrån dessa linjer har nu tolkats in en ny förklaring till hur SN 2006gy uppstod. Anders Jerkstrand vid Institutionen för astronomi vid Stockholms universitet säger följande angående detta: – Ingen hade testat att jämföra spektra från neutralt järn alltså järn med alla elektroner i behåll med de oidentifieradeemissionslinjerna i SN2006gy….. Vi gjorde det och såg med spänning hur linje efter linje radade upp sig.
– Än mer spännande blev det då det snabbt visade sig att det måste röra sig om mycket stora mängder järn – minst en tredjedel av solens massa – vilket direkt uteslöt en del gamla modellscenarion och i stället öppnade dörren för ett nytt.
Föregångaren till supernovan SN 2006gy var enligt den nya teorin en dubbelstjärna bestående av en vit dvärg i samma storlek som jorden och en väterik massiv stjärna lika stor som vårt solsystem (otrolig storlek om det är riktigt min anm.) i nära omlopp kring varandra.
När den väterika stjärnan expanderade sin mantel vilket sker i slutfasen i en stjärnas liv av denna storlek fångades den vita dvärgstjärnan in innanför manteln och virvlade ner mot centrum av den större stjärnan. När den nådde kärnan exploderade den instabila vita dvärgen och en så kallad Typ Ia supernova uppstod. Denna supernova kolliderade sedan i sin tur med manteln, som slungades iväg och i denna gigantiska kollision uppstod SN 2006gy.
– Att en Typ Ia supernova verkar ligga bakom SN 2006gy vänder upp och ner på vad de flesta forskare utgått från, säger Anders Jerkstrand.
– Insikten att en vit dvärg kan befinna sig i nära omlopp med en massiv väterik stjärna och explodera snabbt vid invirvlande i denna ger viktig och ny information till teorin kring evolutionen av dubbelstjärnor samt de förhållanden som krävs för att en vit dvärg ska explodera.
Dessutom innebär forskarnas upptäckt av den nya spektraldiagnostiska metoden där järn upptäcktes nya möjligheter att göra astrofysikaliska undersökningar i andra sammanhang.
Jag (min anm) är otroligt imponerad över och kan inte föreställa mig en stjärna lika stor som vårt solsystem som nämn ovan. Otroligt är ordet.
Bild från vikipedia på den omnämnda supernovan N 2006gy och kärnan i dess galax, NGC 1260, sett i röntgen av Chandra X-ray Observatory.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar