För cirka 20 000 år sedan exploderade en stjärna som
supernova och resterna av denna supernova ses än i dag i form av en nebulosa vilken rusar
fram i rymden i hög hastighet något som NASA: s rymdteleskop Hubble fångat på
bild.
Nebulosan, kallad Cygnus Loop bildar en
bubbelliknande form av cirka 120 ljusår i diameter. Avståndet till dess
centrum är cirka 2600 ljusår. Hela nebulosan har en bredd av sex fullmånar på
himlen sett i ett teleskop.
Hubble-bilderna är tagna mellan 2001 till 2020 och de visar
tydligt hur nebulosan i form av en chockfront
har expanderat över tid. Astronomerna använde de bilderna till att
klocka nebulosans hastighet.
Genom att analysera chockens plats från tid till tid fann astronomer
att chocken inte har avtagit alls i hastighet under de senaste 20 åren utan
rusar konstant i interstellära rymden med över 805000 km/h tillräckligt snabbt för
en resa från jorden till månen på mindre än en halvtimme.
Hubbleteleskopet kan se vad som händer i kanten av
bubblan med klarhet, beskriver Ravi Sankrit, astronom vid Space Telescope
Science Institute i Baltimore, Maryland. Hubble-bilderna är spektakulära när
man ser på dem i detalj. De berättar för oss om densitetsskillnaderna som
supernovachockerna möter när de sprider sig genom rymden och turbulensen i
regionerna bakom dessa chocker.
En närbild på en nästan två ljusår lång sektion av
filamenten av glödande väte visar att de ser ut som ett skrynkligt ark sett
från sidan. beskriver William Blair från Johns Hopkins University, Baltimore,
Maryland. De vickningar man ser uppstår när chockvågen möter mer eller mindre
tätt material i det interstellära mediet.
Blair beskriver att chocken rört sig utåt från
explosionsplatsen och sedan stött på det interstellära mediet, de tunna
regionerna av gas och stoft i den interstellära rymden. Detta är en mycket
övergående fas i expansionen av supernovabubblan där osynligt neutralt väte
värmts upp till 555000 C grader eller mer genom chockvågens passage. Gasen
började sedan glöda när elektroner blivit upphetsade till högre energitillstånd
och avger då fotoner när de som en kaskad sjunker till lägre energitillstånd.
Längre bakom chockfronten börjar joniserade syreatomer svalna och avger en
karakteristisk glöd i blått sken.
Bild vikipedia denna GALEX-bild (Galaxy Evolution Explorer (GALEX eller Explorer 83 eller SMEX-7) var ett NASA-rymdteleskop utformat för att observera universum i ultravioletta våglängder som avvecklades under 2013.) av Cygnus Loop-nebulosan kunde inte ha tagits från jordens yta eftersom ozonskiktet blockerar den ultravioletta strålningen som emitteras av nebulosan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar