Bild wikipedia tagen av Dawn 17 juli 2011.
Flertalet av asteroiderna, månarna och planeterna i vårt solsystem är fulla av kratrar och ger tydliga bevis på att meteoroider har slagit ner på dem under dess 4,6 miljarder år. Men på vissa världar, inklusive den stora asteroiden Vesta (som finns i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter) vilken NASA:s Dawn-uppdrag utforskade, innehåller ytan också djupa kanaler (raviner) vars ursprung inte är helt klarlagt.
En huvudhypotes är att de bildats av flöden av torrt
skräp ur geofysiska processer, såsom meteoroidnedslag och
temperaturförändringar på grund av solexponering. En nyligen genomförd
NASA-finansierad studie ger dock vissa bevis att påverkan på Vesta kan ha
utlöst en mindre uppenbar geologisk process: plötsliga och kortvariga
vattenflöden som karvat ut raviner och avsatt sediment. Genom att använda
laboratorieutrustning för att efterlikna förhållandena på Vesta beskrivs i
studien som publicerats i Planetary
Science Journal vad vätskan kunde bestått av och hur länge den flödat innan
den frystes.
Även om förekomsten av frusna saltvattenavlagringar
på Vesta är obekräftat har forskare tidigare antagit att meteoroidnedslag kan
ha exponerat och smält is som legat under ytan på världar som Vesta. I det
scenariot kan flöden som ett resultat av denna process ha etsat in raviner och
andra ytformationer som liknar dem på jorden. Men hur skulle det på
atmosfärfria världar, utsatta för rymdens intensiva vakuum kunna hysas vätskor
på ytan tillräckligt länge för att de ska kunna flöda (och karva ut ytan)? En sådan process skulle strida mot förståelsen
att vätskor snabbt destabiliseras i vakuum och omvandlas till en gas när
trycket sjunker.
"Kollisioner utlöser inte bara ett flöde av
vätska på ytan, vätskorna måste vara aktiva tillräckligt länge för att skapa
specifika ytegenskaper", beskriver projektledaren och planetforskaren
Jennifer Scully vid NASA:s Jet Propulsion Laboratory i södra Kalifornien där
experimenten utfördes. "Men hur länge? De flesta vätskor blir snabbt
instabila på atmosfärfria kroppar i rymdens vakuum.
Den kritiska komponenten visar sig vara
natriumklorid (vanligt bordssalt).
Experimenten visade att under förhållanden som de på Vesta fryser rent vatten
nästan omedelbart medan salta vätskor förblir flytande i minst en timme.
"Det är tillräckligt lång tid för att bilda de flödesassocierade
funktioner som identifierades på Vesta, som beräknats tagit upp till en
halvtimme att bildas", beskriver huvudförfattaren Michael J. Poston vid
Southwest Research Institute i San Antonio.
För mer information om ovan arbete och även en länk för att läsa mer om Dawn-uppdraget som pågick mellan 2007 till 2018 se denna länk från NASA.
För
att en ravin ska bildas på en halvtimma som det påstås ovan måste marken vara
mycket porös troligen sandig och vätskans rörlighet snabb och kraftig. I annat
fall skulle det kanske ta 1000 tals år. Jag tvekar på att ovan teori om
halvtimmesflöden på en atmosfärfri och vindfri asteroid skulle ge raviner. Min
teori är att de bildats genom närkontakt av hårda meteoroider som svept nära
Vesta i hög hastighet utan nedslag utan som har skärt in i
hög hastighet i ytan och skapat ravinerna genom en knivseggseffekt och farit vidare utan att ha slagit ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar