Bild https://webbtelescope.org
Flamnebulosan finns cirka 1 400 ljusår från jorden och här förekommer stjärnbildning sedan mindre än 1 miljon år tillbaks. Här finns det objekt som är så små att deras kärnor aldrig kommer att kunna bli stjärnor utan blir misslyckade stjärnbildningar (bruna dvärgstjärnor).
Bruna dvärgar kallas ofta "misslyckade
stjärnor" och de blir med tiden mycket ljussvaga och är mycket svalare än
stjärnor. Dessa faktorer gör det svårt att hitta och observera dem med de flesta teleskop. När de är mycket unga är de dock
fortfarande relativt sett varma och ljusa och därför lättare att hitta och observera
trots det skymmande, täta stoft och gasmoln som i detta fall utgör Flamnebulosan.
NASA:s James Webb Space Telescope kan tränga igenom
detta täta, dammiga område och se det svaga infraröda skenet från unga bruna
dvärgar. Ett team av astronomer använde denna möjlighet för att utforska den
lägsta massgränsen för bruna dvärgar i Flamnebulosan. De fann fritt svävande
objekt som var ungefär två till tre gånger större än Jupiters massa. Instrumentet
var känsligt nog för att finna ner till 0,5 gånger Jupiters massa.
– Målet med projektet var att utforska den grundläggande
gränsen för låg massa i processen då stjärnor och bruna dvärgar bildades. Med
Webb kan vi undersöka de svagast lysande objekten med lägst massa, beskriver studiens
huvudförfattare Matthew De Furio vid University of Texas i Austin. Bruna
dvärgar har en mängd information att ge särskilt när det gäller stjärnbildning
och planetforskning med tanke på deras likheter och skillnader med både
stjärnor och planeter. NASA:s rymdteleskop Hubble har varit på jakt efter dessa bruna dvärgbildningar i årtionden.
Även om Hubble inte kan observera de bruna dvärgarna
i Flamnebulosan med lika låg massa som Webb kan var Hubbleteleskopet avgörande
för att identifiera kandidater för vidare studier med Webbteleskopet. Den nu aktuella studien är ett
exempel på hur Webb tog över stafettpinnen från årtionden av Hubble-data.
Med hjälp av befintliga data som Hubble insamlat under
de senaste 30 åren har vi fått veta att Flamnebulosan är ett mycket användbart
stjärnbildningsområde att rikta in sig på. Vi behöver Webbteleskopet för att kunna
studera Flamnebulosan, beskriver De Furio.
"Det är ett stort steg i vår förmåga att förstå
vad som upptäckts av Hubble. Webb öppnar verkligen en helt ny värld av
möjligheter genom att bättre kunna undersöka de här objekten, beskriver astronomen Massimo
Robberto vid Space Telescope Science Institute.
Teamet fortsätter att studera Flamnebulosan och
använder Webbs spektroskopiska verktyg för att ytterligare undersöka de olika
objekten i desnna dammiga miljö.
"Det finns en stor överlappning mellan de objekt
som skulle kunna vara planeter och de objekt som med mycket, mycket låg massa
blir eller är bruna dvärgar", beskriver Meyer. "Och det är vårt jobb under de
kommande fem åren: att ta reda på vad som är vad och varför."
Resultatet av studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften The Astrophysical Journal Letters.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar