Bild wikipedia Infraröda bilder tagna av James Webb Space Telescope. Skillnaderna i vad Webbs infraröda instrument avslöjar och döljer inom PMR 1:s "Exposed Cranium"-nebulosa är tydligt i denna sida vid sida-vy. Fler stjärnor och bakgrundsgalaxer lyser igenom NIRCams vy, medan kosmiskt damm lyser mer framträdande i MIRI:s mellaninfraröda läge. Bild: NASA, ESA, CSA, STScI; Bildbehandling: Joseph DePasquale (STScI)
Nebulosan verkar ha tydliga områden som visar olika
faser av dess utveckling. Ett yttre skal av gas som blåstes bort först och
till största delen består av väte, samt ett inre moln med mer struktur som
innehåller en blandning av olika gaser. Både Webbs NIRCam (Near-InfraredCamera) och MIRI (Mid-Infrared Instrument) visar en distinkt mörk bana som
löper vertikalt genom nebulosans centrum och definierar dess hjärnliknande
utseende på vänster och höger hjärnhalva. Webbs upplösning visar att denna bana
kan vara relaterad till ett utbrott eller utflöde från den i centrum liggande stjärnan,
vilket vanligtvis uppstår när dubbla jetstrålar bryter ut i motsatta
riktningar. Bevis för detta är tydliga högst upp i nebulosan i Webbs
MIRI-bild, där det ser ut som att den inre gasen skjuts utåt.
Även om det fortfarande finns mycket att förstå om
denna nebulosa är det tydligt att den skapats av en stjärna nära slutet av sin bränsleförbrännande "existens." I sina slutstadier släpper stjärnorna ut
sina yttre lager. Det är en dynamisk och ganska snabb process, i kosmiska
termer sett. Webb har fångat ett ögonblick i denna stjärnas nedgång. Vad som
slutligen händer beror på stjärnans massa som ännu inte är fastställd. Om den
är tillräckligt massiv kommer den att explodera i en supernova. En mindre
massiv solliknande stjärna kommer att fortsätta att släppa från sig lager efter lager tills endast
dess kärna återstår som en tät vit dvärg som sedan svalnar över eoner av tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar