Förr var det vanligt med det man i folkmun kallade mus- och hushållerska

Ensamma män anställde ofta en hushållerska förr. Förr är cirka 60 år och mer tillbaks i tiden,

Ibland gifte de sig med denna kvinna. Ibland blev det barn. Men ofta var de ogifta men i hushållstjänsten ingick även ofta sexuella tjänster.

På landsbygden var detta mycket vanligt. Hemmasöner som tog över föräldragården utan att ha hittat en kvinna annonserade efter en hushållerska som underförstått ofta även skulle vara en älskarinna.

Det var mycket vanligt och i folkmun kallades det som i rubriken utan att för det ses som nedlåtande.

Lönen var låg ofta mest som eget rum och mat med någon fickpeng för egna kläder mm.av personligt slag.

Men var det fel? Knappast kvinnor å sin sida annonserade lika friskt efter män att hushålla hos. Kvinnorna var ofta de som hamnat på det som kallades glasberget. De som var över och inte hittat en man eller som ingen man önskat.

Var det bättre förr? Jag värderar inte jag bara konstaterar. Tryggare var det för de som hade en gård eller levde på en sådan. Övriga hade det svårare. I dag ser jag samhället som kaotiskt inga fasta värden ingen sammanhållning.

Ondskans män och kvinnor tar ibland hand om våra barn barn.

Man har läst i vår tid om hur människor utnyttjat och slagit barn på familjehem. De som öppnar hem av detta slag för att ta emot utsatta barn och ungdomar ska vara kontrollerade men ändå finns rötägg som får detta uppdrag.

Förr fanns änglamakerskor. I dag är dessa vår tids misshandlare av barn och utnyttjare. Att sådana finns lite varstans vet vi. Men att dessa snuskiga avskyvärda individer lyckats dupera socialtjänstens utredare och fått förtroende att ha problembarn är oförståeligt.

Hur kan de dupera och varför gör de detta? Självklart gör de det för att få barnen och anledningen till att de önskar få dessa barn och ungdomar är att vissa är sadister och sjuka personer av samma slag som pedofiler. Däremot inte sagt att de i de flesta fall är det. Istället är de personer som inte har något självförtroende i samhället och tar ut detta sitt makt- och kontrollbehov av att kontrollera de barn och ungdomar de tilldelas.

Alla familjehem är inte av detta slag. Många fina finns. Men ondskans lakejer driver även de som vi läst vissa familjehem. Vi måste alla hjälpas åt att avslöja dessa ondskans män och kvinnor och se till att de aldrig får förtroende till att ha barn och ungdomar varken andras eller egna.

ATT ha ett arbete kommer att ses som lyx i framtiden.

Kommer arbetsförmedlingars service att vara kostnadsfria i framtiden. Knappast i all framtid. Troligen kommer även arbetsförmedlingen att privatiseras. Vi har ju redan i dag uthyrnings och rekryteringsföretag som manpower med flera. ATT ha ett arbete kommer att ses som lyx i framtiden.

Troligen kan någon rest av statlig eller troligast kommunal arbetsförmedling att finnas för problemarbetssökande även i framtiden. De som ska ut för att få försörjningsstöd eller långtidsarbetslösa som privat arbetsförmedling inte vill eller kan lägga resurser på. De lönar sig inte för någon.

Men säkert kommer framtidens privata arbetsförmedlingar att ta ut en medlemsavgift av de arbetssökande, beroende på vad de kan betala får de så service. En slags arbetsförsäkring som tecknas när de har arbete och som kan ge en gräddfil till arbete om de blir arbetslösa.

Något av detta kommer säkert. Säkert är även att arbetslöshetskassorna till stor del blir privata där arbetstagarna kan försäkra sig för 100 % ersättning och neråt beroende på sin ekonomi och hur länge de haft skadefria år innan de eventuellt blir arbetslösa. Skadefria betyder här arbetade år. Ju fler arbetade år desto större ersättning likt reglerna för pensionsförsäkringarna.

Men det kommer självfallet att finnas segregerade även i framtiden. Säkert än fler än i dag. De som aldrig kommer in på arbetsmarknaden. De som inga kontakter har och aldrig får ett nytt arbete igen vid arbetslöshet. Framtiden är inte ljus för alla. Men säkert för en del. De som kan ta för sig och som kan skapa kontakter eller föds in i familjer med kontakter.

Anställningsintervjuer som snabbt avslutas är en varningssignal.

Om du vill ha ett arbete och likväl ratas vid varje intervju du lyckats komma på är något fel. Tyvärr på dig och din utstrålning som ger intervjuarna kalla kårar när det gäller att anställa dig.

Kanske det är så enkelt som att din klädstil skrämmer. Är du ung är detta kanske inte så vanligt då man har förstående för detta. Såvida du inte är extremt klädd.

Troligast är det dina svar och din utstrålning som skrämmer. Dock är det åter lättare för dig som är ung att få ett arbete även om du inte har någon erfarenhet av arbetslivet än det är för äldre arbetslösa som ses som mer problematiska.

Hur kan du då ändra ditt beteende vid intervjun? Du kan försöka vara mer tillmötesgående, intresserad och fråga om arbetsplatsen som om du redan var anställd. Bra sätt om du är ung. Idiotiskt om du är äldre då det ses som risk för dominans och en bestämmande natur och ger en varningssignal för att anställa.

Ibland har ingen beteendeförändring någon betydelse. Intresset hos den som kallade dig dör ut omedelbart då denne träffar dig.

Ofta är det inget som går att ta på. Enbart en känsla av obehag och främlingskap som får den som intervjuar dig att snabbt avsluta intervjun då denne fått en obehagskänsla av att träffa dig och absolut inte önskar ha dig som anställd eller slösa tid på dig.

Ofta märker du detta då samtalet snabbt går över och enbart blir en kort resumé av vad företaget är och du får mycket kort presentera dig och inga följdfrågor ställs. Ställs inga följdfrågor till dig då är det kört.

Tack vi hör av oss är en kommentar som du kan räkna med innebär att du inte får jobbet.

Vad kan du då göra? Jag tror inte du kan göra något. Tyvärr tillhör du de som i dagens samhälle inte får arbete. I gårdagens samhälle hade du fått arbete. Då det slags arbete som knappt finns i dag tempoarbete på någon fabrik där du skötte dig själv och utstrålning var betydelselös man såg då bara på hur snabb du var. Personlighet och utstrålning var betydelselöst. Var denna tid bättre? Ja för dig som beskrivs ovan för andra nej.

Det finns en permanent arbetsstyrka som ses som värdelös av arbetsgivarna.

På alla områden behövs en reservstyrka. När brist uppstår inom sjukvården när en epidemi uppstår eller en katastrof inträffar. Samma sak inom polis och försvar.

Men även industrier och arbetsplatser i stort behöver en reservstyrka som tillfälligt kan hoppa in.

I dag finns sedan ett antal år uthyrningsföretag som tillfredställer dessa tillfälliga akutinsatser.

När Marx lära var i ropet ansågs även en arbetsstyrka i form av arbetslösa vara bra för arbetsgivarna att ta till när fler arbetare behövdes. På det sättet kunde man även hålla nere arbetskostnaderna genom att arbetstillfällena var en konkurrensfaktor.

Så kan man se det till viss del även i dag. Men skillnaden nu är att det finns en permanent arbetsstyrka som ses som värdelös av arbetsgivarna och som inte anställs även om det är brist på personal.

De som är stämplade som värdelösa och kufiska är de långtidsarbetslösa.

Här tas ingen hänsyn till varken meriter eller referenser. Dessa sorteras ut på grund av att de inte lyckats få ett arbete på lång tid.

Varför det blivit så eller varför de inte är anställningsbara beror enbart på människans inneboende förmåga att döma och misstänkliggöra sina medmänniskor som sämre och bättre.

Sortering och stigmatisering har alltid funnits. I dag görs detta av arbetsgivare likväl som av allmänhet och stat. Det har blivit ok att stigmatisera arbetslösa genom att de får ett högre skattetryck på sin inkomst än den som arbetar. Lägre ersättning och hånfulla lagar där de ska söka jobb de aldrig kan få. Sverige har därmed börjat efterlikna människosynen i flertalet andra länder på människor som inte lyckats.

Elit finns och har alltid funnits. Men behövs den?

Elit är något många vill klassificeras som. Denna finns i olika sammanhang, sport, forskning eller konsulter är några exempel på elitsammanhang.

Att tillhöra detta skikt innebär fördelar. Det kan vara ekonomiskt, kändisskap eller sexuell attraktion.

Av den anledning ses det som status att vara eller kämpa sig till detta skikt. Det finns elitskolor som ses som mycket statusfyllda att ha i sitt betyg.

Elittänkande har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Många är kallade, få utvalda för att hamna här. Vad som är elit skiftar över tid men en egenskap är sig lika urskiljandet från massan. Massan som i flertalet fall aldrig kan mer än dagdrömma om att hamna här.

Men det är just av den anledningen som eliten kan finnas. Om ingen avundades dem, läste om dem i skvallerpress eller betalade för att se dem skulle eliten försvinna.

Människans dagdrömmar får elittänkandet att fortsätta och eliten att leva på andras drömmar.

Är begåvning detsamma som smarthet, framfusighet och fräckhet?

Nej säger många. Men ja säger jag. Idag är det så. Ingen utbildning i världen leder garanterat till jobb idag. Enbart de med rätt föräldrar och kontakter släpps in i den akademiska världen för att få arbete. Så har det alltid varit och så är det ännu. Undantag finns och har alltid funnits de superintelligenta.

Du kan vara hur intelligent som helst ha toppbetyg från de finaste universiteten men inget garanterar dig jobb. Jo, du kan gå bakvägen genom att använda kontakter, skaffa kontakter och låtsas vara en bra vän till rätt personer. Här finns då en stor möjlighet att få jobb. Om du väljer rätt slag av kontakter. Är smart nog att kunna använda dessa våga stå på dig. Du måste vara mycket framfusig och inte ge upp. Vara totalt fräck våga och kunna trampa på andras intressen så dina intressen syns märks och uppskattas av de som kan ge dig det du önskar ett arbete eller vara utgångspunkten för vidare färd fram till den rätta kontakten.

Om du kan detta och har kurage för detta då får du jobb och kanske även ett du önskar dig.

Men har du denna läggning behöver du heller inte så hög utbildning. Du slår dig fram ändå bara du någorlunda kan läsa, skriva, räkna och helst något språk mer än svenska.

Vad jag beskriver här är inte nytt. Många skulle säkert säga att jag har fel. Men så ser verkligheten ut. Tidigare var det samma sak då kunde du knappast slå dig fram enligt ovanstående om du inte kom från rätt socialgrupp. Det är så i de flesta fall även numera. Men på 60 och 70-talet när det var brist på akademiker kunde en utbildning föra en arbetargosse långt i karrirären. Klassresor var möjliga för alla.

Adelsgossar behövde inte kunna något alls de fick ändå höga poster i samhället genom sitt namn. Uppgifterna de skulle göra genom den titel de fick delegerade de neråt men tog själva äran av att det blev gjort. Vi har många exempel på detta i de militära akterna från 1700-talet och tidigare.

I dag behövs dock en del kunskap för att föra befäl det räcker ex inte i det militära med att kunna rida och fäktas någorlunda. Även ämbetsmän bör ha någon form av utbildning idag åtminstone någon kännedom om mjukvaruhantering på datorer.