Idag ges djur mänskliga känslor, förr var det en skymf att jämföras med ett djur.

Det är kanske bara halva sanningen. Att ses som ett vilddjur och bära dess namn kunde även ses som att det var en man som skulle fruktas eller att det var en stor krigare.

Man såg ex vargar som fruktade djur likaså björnen och den som jämfördes som en sådan var fruktad som en varg eller stark som en björn. Det var en positiv benämning för den som man såg som sådan.

Tvärtom var att jämföras som feg som en mus, kvick som en vessla, tjuvaktig som en skata var dock en skymf att benämnas som.

Men om man undantar fabler och myter där Aisopos var en av berättarna såg man inte djur som lika känslofyllda som människan.

Idag har människor till överdrift förmänskligat djur och fruktan för varg o björn är betydligt mindre än förr.

Sällskapsdjur har blivit vanligare. Barn ser djur som Disneyfilmerna speglar dem. 2009 kom G-force och snart ville många själva ha ett marsvin då de trodde de var lika smarta som de som fanns i filmen. Besvikelsen kom när man upptäckte att det inte var så och man ville i många fall då lämna tillbaks dem.

Förr var det vanliga djur som i dag är husdjur, hundar och katter i första hand, vakt- och jaktdjur eller som i kattens fall råttfångare.

Akvarium var det få som hade och fåglar var inget man i vanliga fall spärrade in i bur, om de inte var matnyttiga.

Tider förändras och ju mer vi avskärmar oss från naturen i boende och behov desto onaturligare blir människors liv och djurs onaturliga hemmiljöer.

Vem det är mest synd om kan diskuteras, djuren som förslavas hos människan eller människan som söker onaturliga relationer med djur istället för med människor.

Hydran, den äldre bilden av kvinnan

Kvinnan som vid diskussion inte ger sig utan ökar sina diskussionsunderlag när ett försvinner. Överbevisa henne om något och hon fördubblar argumenten.

Hydran vars huvud höggs av lät då istället flera nya växa fram.

Hon var nästintill omöjlig att besegra. På den tid denna best ansågs verklig överlistades den till slut av Herakles.

Man ansåg på denna tid kvinnan som opålitlig och svårförståelig.

Ge dig aldrig i diskussion med en kvinna sas det. Om du förfalskar ett av hennes argument kommer hon med två nya.

Du kan aldrig vinna då logik inte hör till en kvinnas starka sida utan enbart känslor. Hon kan vara giftig och hämnas utan urskiljning om du väcker hennes vrede.

Så kontentan var då att aldrig börja diskutera med en kvinna.

Varför är skaldjur så vanliga vid fest i Sverige?

Jag vet inte. Men är det ett nationellt fenomen? Vad jag vet är ex kräftor i många länder inte människoföda.

Varför har det då blivit lite av kult att äta dessa djur i augusti varje år i Sverige?

Kan det vara av samma skäl som jag tror att lax blivit festmat. Lax var ju något som fattiga åt ibland 7 dagar i veckan för länge sedan. I vissa dräng och pig kontrakt skrevs det in en klausul där bondmoran garanterade att det inte fick serveras lax mer än ett begränsat antal dagar i veckan.

Vardagsmat blev i senare tid festmat, under 1950-60talen var det mycket vanligt att det serverades lax om det skulle vara fina kalas och bemärkelsedagar. Detta var omöjligt som festmat under 1800-talet och tidigare då det ansågs som fattigmanskost på många platser.

Kan skaldjur som kräftor ha samma historia? Man åt vad man lyckades hitta ätbart i fattigsverige. Kanske man även ska se surströmming i detta sken.

Både surströmming och kräftor har i dag en speciell årstid som de äts under.

Traditioner som kanske kommit från fattigsverige när dessa rätter var vardagsmat likt laxen.

Om några generationer får vi kanske samma sak av känsla för pizzan, vilken i dag är så vanlig över hela vårt land. I dag äts pizzan som lax på 1800-talet, flera gånger i veckan, av många som en billig rätt. 

Det kommer förr eller senare en motreaktion då den kommer att bli mindre populär och pizzeriorna får slå igen i lika snabb takt som de uppkom, som svampar ur jorden, tror jag. Det finns ännu en rätt man kunde lägga till i resonemanget och det är nudlarna.

Gammal visdom, vad innebar den?

Jag påstår att den kan jämföras med dagens know-how, tyst kunskap som kommer ur lång erfarenhet och upplevelser från något.

Det är inget som kan läras ut, utan kunskap som kommer efter rutin och åratals erfarenheter.

Förr ansågs detta vara positivt i både familj och rådslag.

Därför ansågs i första hand de riktigt gamla ha den kunskapen som sedan förmedlades till de yngre när de frågade de äldre till råds.

Detta var något som, mig veterligen, fanns i alla kulturer.

I dag anses äldres råd och erfarenheter tillhöra en förgången tid och därför önskas kontinuerlig föryngring på arbetsplatser och föreningsliv mm.

Det är inte konstigt då vi lever i föränderlighetens accelererande tidevarv då inga fasta värden finns som håller mer än tillfälligt. Nya normer och lagar tillförs kontinuerligt. Kulturer blandas och vilsenheten ökar.

De som har lättast för detta kaos är de yngre, medan de äldre har svårt för att hänga med, i de fall de orkar försöka. Därför är det inte konstigt att erfarenhet från äldre inte efterfrågas då denna speglar andra normer i ett tidigare samhälle fastän dessa kanske inte är mer än några år tillbaks.

Att lägga ut fällor är inte så vanligt i dag

Trappers, personer som lägger ut fällor i Canada med flera länder, för att fånga pälsdjur för att sälja skinnet på. De finns fortfarande som yrkesgrupp där men är inte vanliga på de flesta andra håll i världen.

Visst finns det tjuvjägare i ex Afrika som lägger ut fällor för vilt men det är en olaglig verksamhet i de flesta fall.

Få lever på yrket i dag och det beror inte bara på att viltet minskat. I ex Canada finns fortfarande stora stammar av ex bäver och bisamråtta. Trappers lever självklart även av att sälja viltkött.

Fällutläggning är en hel vetenskap och en spännande sysselsättning.

Däremot är lockelser för att fånga fisk mycket vanligt fortfarande. Att agna en krok är ju att agna en fälla.

Men nog finns det många människor som är födda till jägare och har arvsanlag sedan Hedenhös och längre tillbaks för detta arbete.

Men som i våra dagar har hamnat i en lägenhet i en stad och aldrig får användning för sina anlag eller sitt frihetsbehov av att ströva i naturen och jaga.

Istället blir det ingenting av dessa i vår tid mer än kanske arbetslöshet och misär.

Varför har utvecklingen gått från ett naturligt liv till ett konstlat urbanskt leverne utan att fler reagerat och sagt Nej?

Förr utmanades det till duell, vad utmanas till idag?

Om någon i adeln förolämpades likväl som om någon förolämpades inom det militära, utmanade den förolämpade till duell. Äran stod på spel. Duellen kunde vara med värja, pistol eller något annat tillhygge.

Inom de lägre kasten blev det inte duell, istället slagsmål med olika tillhyggen eller lönnmord i vissa fall.

Sedan dueller olagligförklarades har de minskat i Sverige och finns knappast numera.

I stället har alla klasser av innevånare tagit till sig de förr lägre klassernas tilltugg. Att slå varandra med olikartade verktyg till sans och måtta slogs ut. Alternativt lönnmord.

Men något nytt har tillkommit. Äran och respekten behöver inte alltid vara något en enskild håller uppe genom misshandel av den som utmanat denna. Istället kan feghet ha tillkommit i många fall. 

Genom att man mobiliserar så kallade kompisar och ger sig på antagonisten i flertal. Feghet har ersatt äran som alla förr själva såg till att upprätthålla. Det egna har blivit gruppens. När någon missfirmar en person i dag ses det som att detta missfirmat en konstellation och gänget mobiliseras.

Detta har lite likhet med de i Sydeuropa ännu idag vanliga blods- och släktfejderna. Vi har tagit till oss Sydeuropas kultur, men gänget är inte en familj eller släkt här i Norden, utan löst sammansatta ligister i de flesta fall.

Detta är den utveckling som blivit till efter att dueller av enmansslag man mot man som förr var ett sätt att hålla på sin ära och  respekt  numera ersatts av gängmentalitetens ideologi.

Vad menas med att välsignas, bannlysas eller bli fredlös då och nu.

När en människa välsignar en annan människa betyder det att hon vill sin medmänniska väl och allt gott.

Motsatsen till att välsigna är att förbanna, då önskas allt ont den som förbannas.

Genom historien har båda slag av önskningar gjorts även från katolska kyrkan som i i många fall bannlyst någon vilket kan jämföras med att förbanna.

Snart kom bannlysning att bli synonymt med fredlöshet. Detta innebar i motsats till bannlysning att den som var fredlös kunde slås ihjäl av vem som helst om denne visade sig bland folk. Det fanns ingen återvändo till samhället och flykt till okända trakter var enda möjligheten till överlevnad.

Den bannlyste kunde däremot göra bot och bättring och den vägen åter komma in i samhällsgemenskapen.

Lite filosofiskt kan vi se likheter, dock inte lika grymma, i vår tids svenska samhälle.

Den som inte får ett nytt arbete under en längre tid kan ses som bannlyst och leva utanför samhällets normer och ska ha så lite av samhällets resurser som möjligt att leva av. Denne kan, om han eller hon har otrolig tur, få ett riktigt arbete igen och då har botgöring gjorts och personen är välkommen in i samhället och kan få del av skattesänkningar, avtal på arbetsmarknaden och konsumera igen.

De som inte lyckas kan ses som fredlösa. Denne ska till slut, på mycket låg a-kasseersättning, arbeta gratis (jobb och utvecklingsgarantins steg 3) för någon  till sin pensioneringsdag.

I gengäld får den som tar emot någon av dessa samhällets utstötta, som plåster på såren att denne sätter en av de fredlösa i arbete, ca; 5000 kr i månaden som ersättning.