Nya namn på fem av Jupiters månar

Carnegie institution for Science med huvudkontor i Washington, D.C. hade en tävling ute bland skolor där man kunde föreslå namn på fem av de 12 månar som man hittade under 2018 runt Jupiter. 


S/2017 J4 är nu Pandia.

S/2018 J1 är nu Ersa.
S/2003 J5 är nu Eirene.

S/2003 J3 är nu Eupheme.

S/2003 J15 är nu Philophrosyne.


Bild från NASA på Jupiter med några av dess i dag funna 79 månar.

Varning till framtida besökare. Månen Titans sjöar kan vara explosionsbenägna

Titan är Saturnus största måne och den näst största månen i solsystem endast Jupiters måne Ganymedes är större. Titan är dock den enda månen i vårt solsystem med en tät atmosfär.





Utöver detta meddelade NASA den 27 juli 2006 att man funnit sjöar av kolväten vid Titans norra polarregioner och i mars 2007 meddelades det att rymdfarkosten "Cassinis" rymdsond Huygens tagit bilder på sjöliknande vätske- och kolvätefyllda områden på Titans nordpol. Nasa har numera planer på att skicka upp en ubåtsliknande rymdfarkost som kan utforska den sjöaktiga miljön på Titan.





 Det är metan och etan-kolväten som beter sig som vätskor i Titans iskalla klimat.  Hur några av de mindre sjöarna uppkommit (sjöar av några mils storlek) är enligt en ny teori att fickor av flytande kväve i Titans skorpa värmts underifrån och blivit explosiv gas som blåst ut kratrar som sedan fyllts med flytande metan. Denna nya teori förklarar varför några av de mindre sjöarna nära Titans Nordpolen visas ha mycket branta klippväggar likt torn något som annars skulle vara svårt att förklara utifrån hur mindre sjöar bildats på Jorden. På Jorden är det sprickor av vittringar såkallade karst som många sjöar av mindre bildats av.







Forskningen om fenomenet där denna slussats kommit om Titand mindre sjöar kommer från ett internationellt team av forskare ledda av Giuseppe Mitri av Italiens G. d'Annunzio University. "Dessa sjöar med branta kanter, vallar och upphöjda klippor är eller kan vara från en period i Titans historia när det fanns flytande kväve på ytan och i skorpan", konstaterade Mitri. Även lokaliserad uppvärmning skulle ha varit tillräckligt för att omvandla flytande kväve till ånga och orsaka denna att expandera snabbt och blåsa ut en krater utifrån en explosion.



Jag funderar på om dessa händelser i dag enbart är historia eller de ännu kan ske så (min anm). Om den slussats man dragit ovan är riktig om sjöarnas bakgrund. Om så och det kan hända igen och händer numera bör framtida astronauter vara försiktiga med vad de har i närområdet när de landat på Titan. En explosion i närområdet av en landningsplats vill ingen vara med om. 

Härifrån på Mars kom de meteoriter vi funnit på Antarktis.

I en nyligen utgiven rapport visas den troliga platsen på Mars där två på jorden hittade asteroider haft sitt ursprung. Dessa två asteroiders sammansättning kan visa vad som en gång hänt på Mars.


Den äldre av de två stenarna vilka kommit från Mars misstänks ha bildats under påverkan utlöst av kokande vatten som integrerat med mineral . Om vi visste vilken specifik del av Marsytan som dessa meteoriter kom från kunde vi undersöka vad som hänt på den ytan för att förklara vad vi ser i meteoriterna med en mycket högre grad av säkerhet, vilket gör vår förståelse av Mars historia --- " säger Daly planetarisk forskare vid University of Glasgow i Skottland.


De två meteoriter som kommit från Mars den varav ena från ett meteoritregn av 40 stenar som föll från himlen nära Nakhla i Egypten i 1911. (Meteoriter med liknande kompositioner kallas sedan dess nakhilites) En av ovan undersökte man i Indiana i 1931 medan en meteorit hittades i 2003 i Antarktis.


Tidigare forskning föreslog att nakhilites ursprungligen var vulkaniska bergarter från Mars som kristalliserats från Magma och lämnade Mars dargningskraft för 1300000000 till 1400000000 år sedan. 


I en ny uppsats som beskriver deras arbete säger forskarna att en kosmisk inverkan på Mars för cirka 630000000 år sedan genererade chockvågor som deformerade mikroskopiska strukturer inom dessa stenar. Samtidigt föreslog de att den extraordinära värmen från effekterna smält permafrost under ytan av mars skickade kokande vatten upp som en varm källa att reagera med mineraler inom dessa stenar.


Dessa fynd tyder på att dessa nakhilites kan ha sitt ursprung från en mycket specifik del av Mars för ca 11 000 000 år nära en forntida krater som förändrade berget själv.


"Om vi kunde identifiera källan (kratern) på mars där dessa nakhlite meteoriter kom från skulle vi ha det geologiska sammanhanget för dessa meteoriter och kunna använda detta för att tolka data från Rovers och satelliter som studerar mars." Säger Daly.


För min del låter det spännande (min anm). Men jag hittar inget som bevisar eller säger hur man kommit till resultatet att dessa så kallade Nakhlite-meteoriter kommer från just Mars. Vilka bevis finns av detta? Jag kan inte svara på det.


Fri bild på Antarktis där berget Elbrus ses i bakgrunden.

Mystisk röntgenstrålning från en neutronstjärna.

Astronomer har upptäckt ett sällsynt mönster av röntgenskurar som kommer från ett neutronstjärna ca 16300 ljusår bort. Stjärnan finns i ett  stjärnsystem med beteckningen MAXI J1621 − 501.


Forskarna beskriver fenomenet i en rapport 

Det är ett binärt system strålningen kommer från där det finns både en vanlig stjärna och antingen en neutronstjärna eller ett svart hål. Både neutronstjärnor och svarta hål kan skapa oförutsägbara röntgenmönster då de absorberar materia från sina följeslagare i form av stjärnor men på olika sätt.


Röntgenstrålar kommer från termonukleära explosioner på neutronstjärnors yttre hölje. Något som orsakar att atomer smälter på de yttersta delarna av neutronstjärnan och frigör enorma energier som vanligtvis bara finns djupt inne stjärnorna (liksom i kärnorna av kraftfulla vätebomber). En del av denna energi utsöndras då som röntgenstrålning.


Röntgenutbrotten från Maxi J1621 − 501 kommer från termonukleära explosioner på ytan av neutronstjärnan med dess termonukleära explosioner. Detta i en upprepning av ca var 78;e dag.


Källan till mönstret är okänt. Forskarna har bara hittat omkring 30 andra röntgenkällutsläpp hittills alla med samma 78 dagars rytm. Men troligen är den så kallade vanliga stjärnan (framgår inte om det är en röd eller gul stjärna) betydelsefull för händelseförloppet. 


Läs mer om denna ännu inte helt förstådda händelsekedja och ytterligare några kännetecken på händelseförloppet på ovan länk.

Bild ut i universum mot det svarta hålet i vintergatans centrum. 

Forskare frågar sig om det finnas övervakningsutrustning från aliens i vårt solsystem.

SETI är en organisation från vilken det söks spår från utomjordisk intelligens. Man söker i andra solsystem efter tecken av elektromagnetiska våglängder från optiska till radiosignaler. Inget som tyder på aliens har ännu hittats.


Nu har vissa forskare kommit med idén att söka i vårt närområde. Söka efter tecken av övervakningsutrustning i eller på mindre jordnära asteroider etc vilka har banor nära jorden och som följer jordens bana.


Dessa kan ha varit (eller är)  platser för utomjordisk intelligens (ETI) för att observera jorden under hela vårt förflutna (och även nutid). De objekt som är intressantast och ännu ej undersökta är objekt som  närmar sig jorden mycket nära varje år på avstånd mycket kortare än avståndet till månen. De har samma omloppstid som jorden.

Dessa jordnära objekt är perfekta platser för att övervaka vår värld från ett säkert naturligt objekt.


Dessa objekt därute har föga studerats av astronomer och inte alls av SETI eller radarobservationer. James Benford en av SETI:S astronomer har föreslagit både passiva och aktiva observationer av dem som möjliga platser för utomjordiska intelligensers  sonder som kan vara forntida. Benford anser att vi bör observera dem både i det elektromagnetiska spektrumet av mikrovågor, ljus, och radar. Men även  besöka dem med sonder.


Det mest attraktiva målet är "jordens ständiga följeslagare" 2016 HO3, den minsta, närmaste och mest stabila (kända) asteroiden i jordens närhet. Att ta sig dit från jordens omloppsbana kräver inte större ansträngning av ekonomi och bränsle i jämförelse med andra projekt.  Kina har meddelat att de kommer att skicka en sond till 2016 HO3 inom en snar framtid.


Det är enligt mig spännande men kan det ge något intressant i utbyte av ET-karaktär. Jag tvivlar. Vi får bara hoppas att Kina inte har planer av annat slag vid besöket som exempelvis att placera någon form av övervakningsutrustning här. Asteroiden är perfekt för detta.


Sedan ska vi se övervakningsidén från vår tids samhälle. Vi är överhopade av hot av mobiltelefonövervakning, hackers på nätet och mycket annat av detta slag. Mer än tidigare generationer ens kunde drömma om. Utifrån detta präglande av vår tid är det inte konstigt att en del ser risker av att vi kan vara övervakade från andra civilisationer därute.
  

Fri bild från vikimedia ovan på 2016 HO3  men jag är inte imponerad av dessa bana. Det är enbart under en kort fas detta objekt ligger nära Jorden. Tvekar än mer nu över att någon skulle använda denna asteroid för övervakning. Vid övervakning tror jag mer man ska söka mycket mindre objekt vilka hela tiden likt satelliter följer Jordens bana dygnet runt.

Ickenaturlig material funnit i en meteorit vilken hittades på jorden för 70 år sedan.

1951 hittades i Wedderburn Victoria Australien en meteorit. Idag finns den då citronstora 210 gram stora stenen på museum i Wedderburn i en mindre upplaga.

 Sedan dess har stenen nämligen delats i skivor och undersökts över hela världen av forskare.


Underökningarnas syfte har varit att förstå vad den är gjord av och varifrån den kom.



Förvåningen var stor då man inuti stenen fann ett aldrig tidigare skådat utomjordigt mineral. Ett mineral som inte finns naturligt på jorden.

Förra året 2018 genomförde forskare vid California Institute of Technology den senaste av studien av stenmineralet. Med hjälp av en elektronstråle, mikroskop och elektronsond, analyserade de en bit av stenen och hittade då detta mineral för första gången.


Mineralet består av ett ovanligt mönster av järn och kolatomer. Man tror nu att Wedderburn meteoriten som den kallas troligen kom från en bit av en asteroid på dennas färd förbi jorden en gång. Meteoriten är sannolikt en del av de  splittrade resterna av en liten planet som kolliderat med andra himlakroppar i det tidiga solsystemets bildande anser forskarna. Det ovanliga mineralet är mineralet edscottite 
 och kan ha bildats när nickel-rika järn meteoriter likt Wedderburn-meteoriten  sakta kyls ned säger Ma en av forskarna som fann ämnet.


"Varje mineral har sin egen historia att berätta," säger Ma. "Varje nytt utomjordiskt mineral representerar en distinkt formation från en miljö och kan ge insikter i processer som är aktiva i ex nebulosor, på asteroider, månen eller mars." Ma och hans team hoppas att analysera andra meteoriter för att kontrollera om de kan hitta fler som innehåller edscottite.


Så var den gåtan troligen löst. Någon konstruktion av aliens var det inte utan naturligt mineral utifrån händelser därute i kosmos barndom.


Bild från Wikimedia på en helt annan meteorit detta då ovannämnda inte finns som fri bild att publicera. För att se denna följ artikellänkar ovan. Murnpeowie meteoriten är det på bilden en järnrik meteorit även den funnen i Australien.

Ett unikt himlafenomen

Steve (Strong Thermal Emission Velocity Enhancement) kallas ett atmosfäriskt optiskt fenomen som framträder som ett ljuslila lysande band som kan sträcka sig 100 mil upp i atmosfären. Ett fenomen vilket tidigare beskrivits som en speciell form av polarsken men numera anses ha andra fysikaliska orsaker.


Forskarna har studerat partiklarna i samband med STEVE i årtionden men först nyligen har de bevittnat fenomenet direkt i skyn. I somras har en forskargrupp ledd från University of Calgary där en forskare med namnet D.M. Gillies bekräftade att STEVE trots sitt färgstarka utseende inte är en typ av Aurora utan ett helt unikt fenomen.
  

Teamet fastställde att det gröna skenet som visas som STEVE orsakas av partikel nederbörd som uppstår när energirika partiklar som elektroner, protoner, neutroner och joner accelereras genom atmosfären. Detta ger dessa färgade ränder av en typ av sken som är mycket likt ett typisk norrsken.


Men eftersom STEVE har ett helt annat spektrum är STEVE i en kategori av fenomen som inte hör samman med norrsken. 


Laget fann att STEVE inte orsakas av partikelkollisioner i atmosfären utan snarare någon form av varma atmosfäriska utsläpp. 


Forskarna kommer att fortsätta att studera STEVE. Vad det är exakt och vad som orsakar det vet man inte. Men att förstå STEVE är mer än bara en viktig vetenskaplig strävan. Fenomen i atmosfären kan störa radiokommunikation mellan rymdskepp och jorden så att förstå detta märkliga fenomen kan ha omedelbara, praktiska tillämpningar.


Själv kan tänka mig att fenomenet har med utsläpp av växthusgaser alternativt något annat utsläpp av något slag i industrialismens tidevarv att göra (min anm).


Bilden ovan är en fri bild från vikipedia på STEVE Foto av Steve tagen den 17 augusti 2015 i Little Bow Resort, i Kanada.