Den otroliga expansionstakten (utvidgningen) av universum ökar hela tiden. Varför förstår ingen idag.

Nu har en förbättrad mätning av universums expansion fullföljts.

Det var inte länge sedan vi inte visste att universum expanderade och förstod att denna kontinuerligt ökade istället för det man antog hade minskat över tid.

Universum började ur ingenting och efter det mystiska Big Bang expanderar (utvidgar sig) universum i alla riktningar i ingenting som blir någonting efterhand som expansionen fortsätter. Hubbleteleskopet har försökt mäta denna än mer konkret hastighetsmässigt den senaste tiden.

Takten på utvidgning ökar hela tiden. Förklaringen på vad som ökar hastigheten vet ingen. Något knuffar alla galaxer i en allt större hastighet bort från varandra. Teorin är att den mörka energin ligger bakom tillsammans som jag då anser hör till detta den mörka massans effekt. Alternativt kan det enligt vissa finnas en höghastighetspartikel av okänt slag bakom fenomenet.

Vi tror oss veta idag att om vi går baklänges i expansionstakten,  att universum skapades med ett Big Bang för ca 13,8 miljarder år sedan. Men det finns egentligen enbart matematiska beräkningar som visar detta inte konkret säkra bevis.

Det kan även här finnas något okänt för oss, vi missat, som fått Big Bang som trolig men då detta okända kanske finns förfalskar detta hela teorin. Vi glömmer bortser från  strängteorin, tidsaspekter som kan störa, med mera av okänt slag som kan påverkat.

 Men vi behöver idag Big Bang för att utgå från något som stämmer enligt den vetenskap vi idag arbetar inom eller som det kallas dagens paradigm.

 Mänskligheten av idag har även svårt för tron på en skapande Gud och även denna behöver fastheten i Big Bang teorin för sin trygghet av att tro sig förstå verkligheten. Vetenskapen ser alltid möjligheter till nya rön som sanningar medan allmänheten ser det de lärt sig i skolor som sanningar av orubbligt slag.

Bild en fantasi om hur vi kan föreställa oss Big Bang

Humanity Star är en satellit menad att kunna ses var du än befinner dig på Jorden. Den sändes upp i januari 2017.

Humanity Star är en satellit som är synlig för alla utan något hjälpmedel som kikare eller teleskop. Den är tillverkad av 76 högreflekterade paneler och cirklar ett varv runt Jorden på 90 minuter.

 Tanken bakom den är att vara en symbol för vår bräckliga plats i universum. En påminnelse om vår litenhet i ett gränslöst universum.

Alla människor ska ha möjlighet att se den och då tänka över sin plats i universum. Ingen ska hållas utanför synen utan fattig som rik oberoende av plats på Jorden ska kunna se den någon tid under dygnet.

Men det fodrar kunskap om var du ska söka den och när den finns synlig över just dig på sina rundturer runt Jorden.

Därför kan du på denna länk kunna beskriva din plats och få tid och riktning när du kan se den. Satelliten sändes upp i januari 2018.

Endast ett knapptryck behövs för när och var du ser den på din plats på Jorden.

Bilden är på universum någon fri bild att publicera på satelliten fann jag inte men koppla upp dig på ovanstående länk som medföljer får du se den.

Vid Centaurus A finns en krafts effekt vi ännu inte förstår.

Centaurus A är en mycket stor spiralgalax i riktning mot stjärnbilden Kentauren. Avståndet från oss är ca 13 miljoner ljusår.

Här likt utanför vår Vintergatan kretsar ett antal dvärggalaxer. Men till skillnad från hos oss kretsar dessa dvärggalaxer i ordnade vinkelräta banor om Centaurus A.

Något som ses som mystiskt då den mörka materian skulle göra detta omöjligt enligt den teori vi utarbetat om denna med syftet att förstå något om den mörka materian. Hela 14 av de 16 dvärggalaxer som finns här följer samma vinkelräta bana.

Varför övriga två inte gör det är en gåta i detta fall, likt varför övriga 14 gör det. Det skulle inte funnits vinkelräta banor följda av så många dvärggalaxer efter den förförståelse vi har efter att ha katalogiserat andra galaxers uppbyggnad.

Varför just denna galax är annorlunda är gåtan.

Idag anses att en okänd kraft är inblandad något som får denna effekt. Men vad? Om det har med något just här som påverkat eller påverkar banorna och stabiliserat dem är frågan. Svaret finns ännu inte.

Kan något vi inte förstå av mörk energi eller mörk materia få denna effekt eller är det något av gravitationskraften vi inte förstår och som ger effekt i just denna stora galax genom en ovanlig samverkan av okänt slag? Ingen vet, frågan ställs däremot på många observatorier idag.

Bilden är på galaxen Centaurus A

Nya rön visar att svarta hål kan radera ditt förflutna och erbjuda alternativa framtider.

Om en fysiker visste säkert hur universum började skulle denne kunna beräkna dess framtid för all tid och i allt utrymme och varje individs liv från början till slut.

Men det finns matematiker vilka visar att om en individ skulle gå ner i vissa svarta hål skulle de överleva detta men hela deras förflutna skulle utplånas. Istället skulle de få ett oändligt antal möjliga framtider att välja mellan.

Hur livet skulle vara i ett utrymme av dessa svarta hål där framtiden var oförutsägbar och det förflutna raderat är oklart. Men konstaterandet innebär inte att Einsteins ekvationer eller allmänna relativitetsteori fördenskull skulle vara förfalskad.

Eftersom det bör vara möjligt att överleva övergången från vår värld till ett svart hål har fysiker och matematiker länge undrat hur världen skulle se ut i detta och har vänt sig till Einsteins ekvationer och allmänna relativitetsteori för att förutsäga världen inuti ett svart hål. Dessa ekvationer fungerar bra tills observatören når centret eller singularitet där i teoretiska beräkningar av krökning av rumtiden som då blir oändlig.

Matematiker studerar då en specifik typ av svart hål icke roterande svarta hål med en elektrisk laddning ett sådant objekt har en s.k. Cauchy Horisont inom händelsehorisonten.

Cauchy horisonten är en plats (inom matematiken) där determinism bryts ner och det förflutna inte längre avgör framtiden.

Det är en spännande tanke som inte verkar omöjlig. För den som vill veta mer om detta rekommenderas denna länk för vidare studier inom området.

Bilden visar en fantasi av framtid

En supernova på ett otroligt avstånd från oss. Men varför existerar den?

En supernova är en gammal stjärnas sista rörelse i form av en explosion. Det behövs en viss storlek på stjärnan för att dess liv ska sluta genom en supernova. Ej att förväxla med en nova vilket fodrar en reaktion mellan en röd jättestjärna och en vit dvärgstjärna.

 Vår sol slutar däremot som de flesta stjärnor slutar inte sin existens i en supernova utan istället sväller den upp slukar närliggande planeter som Mars och troligen Jorden (i vilket fall blir Jorden för het för att hysa liv när detta sker) för att därefter dra sig ihop till en liten neutronstjärna. Läs mer om dessa spännande stjärnor vilkas materia har ökat till så stora tyngder att en kubikcentimeter väger en miljard ton. 

DES16C2nm heter den avlägsna supernovan vilken nu hittats och vilken från början innan explosionen för 10,5 miljarder år sedan var en stjärna (större sol) . Det är den äldsta supernovan en händelse över 13 miljarder ljusår bort i ett  universum knappt 14 miljarder år gammalt.

Det som jag anser mystiskt är varför den äldsta supernovan 13,8 miljarder ljusår bort finns så långt från oss nästan lika långt ut som universums ålder. Stjärnan vilken blev en supernova här fick ett för stjärnor kort liv. Varför? 400 forskare på 25 institutioner intresserar sig för denna supernovas existens. Den upptäcktes vid sökandet efter mörk energi.

Bilden är resterna av en annan supernovahändelse den kända Krabbnebulosan

Finns de däruppe? Kvarkstjärnorna.

Kvarkstjärnor är inte bevisade som existerande men det finns två kandidater däruppe som misstänks kunna vara denna form av stjärnor. Stjärnor av betydligt högre densitet än neutronstjärnor och av ett helt annorlunda slag av materia än de vi har kunskap om.

Den första som hittades och misstänks som sådan är RX J1856.5-3754 vilken finns 400 ljusår från jorden i riktning mot Södra kronans stjärnbild. Idag finns dock misstanken att det likväl är en neutronstjärna. 

Dess diameter uppmättes till 6 km men bedöms numera vara 15 km. Den andra 3C58 ligger vid Cassiopeia och anses idag vara en pulsar, av en del. Det är därför fortfarande omdebatterat om de kan vara kvarkstjärnor eller inte.

Senare har en tredje stjärna, XTE J1739-285 observerats av ett forskarlag från University of Iowa, och rapporterats som en möjlig kandidat.

För mer information om dessa möjliga existenser läs medföljande artikel.

Bilden är på ytterligare en kandidat för kvarkstjärna SN1987A

Kan de svarta hålen en gång sluka hela universum. Kanske som ett enda otroligt stort svart hål.

Vi har hört att det som kallas BigBang alltings början innebärande en expansion i ingenting som fortsätter än idag.

I denna teori ansågs för inte så länge sedan att denna expansion eller utökning av universum en gång ska avta och bli till sin motsats. En sammandragning igen där allt åter dras samman till en punkt eller ingenting som innan BigBang,

Men ny forskning visar att expansionen inte minskat sedan BigBang utan istället ökar hela tiden i hastighet med resultatet att galaxerna försvinner från varandra och det en gång ser tomt ut i universum för en betraktare när avstånden blivit så stora.

Men en annan tanke börjar ta form numera. Idag vet vi att varje galax mitt har minst ett svart hål och detta växer. I detta dras all näraliggande materia in och inget inte ens ljuset släpps ut.

Vi vet även att nya stjärnor bildas i centrala delarna av galaxerna där materia är mest förekommande.

Men tankar finns idag att det kanske en dag istället börjar bli så att nya stjärnors produktion inte blir så snabb som det svarta hålets utvidgning. Resultat skulle då bli att det svarta hålet eller hålen därute slukar mer materia än vad som nybildas till stjärnor av materian därute utan mer o mer slukas in i hålen och att det blir början till slutet för en galax.

Galaxen, över lång tid, slukas och till slut skulle alla galaxer ha slukats och de svarta hålen börja närma sig varandra och till slut bli ett enda stort svart hål. Expansionstakten eller hastigheten av de svarta hålens utvidgning blir större än en expanderande expansion av universum till slut.

Ett enda svart hål blir resultatet  vilket till slut skulle implodera i sig själv och vi skulle ha ett läge som kunde ses som innan BigBang. Kanske det är vad som sker en gång och kanske detta är ett över mycket lång tid återupprepat förfarande av skepelse av liv och död av universum ett nytt BigBang av oräkneliga tidigare BigBang och universum.

Vem vet kanske detta är sanningen om tillvaron då nu BigBang teorin om expansion och sammandragning av universum inte stämmer. Svarta håls slukande av universum  (kanske)  istället är sanningen.

Bilden talar för sig själv enligt tankarna ovan