Hur ser en människosyn ut där man äter upp sina artfränder?
Få djur i naturen gör detta, med undantag av några få rovdjur där hanarna är en fara för ungarna. Sedan har vi svarta änkan som ex på insekt vilken äter upp hanen.
Men detta är undantag.
Hur är, var, synen på medmänniskan bland kannibalerna?
Att de åt enbart missionärer som var vita och därmed såg en annorlunda hudfärg som deras som en ickemänsklig varelse är inte svaret. Då hamnar vi i rasism och rasism är inte kannibalism.
Det har skrivits att de antog att de skulle få den uppätnes mod och styrka om de åt en annan människas hjärta. Detta är ritual och magiskt tänkande vilket inte heller det stämmer med ätandet av kött mm.
Brist på föda är inte heller en förklaring i regnskog och savann.
Jag ser ingen annan förklaring än den att man såg ner på människor som inte tillhörde samma stam och att den ultimata förödmjukelsen för en fiende var att veta att dessa släktingar åts upp.
En slags fördomsfullhet fanns redan då mot de som inte hörde till den egna stammen. Likt i dag när människor ser fördomsfullt på invandrare, romer, sjuka och arbetslösa.
Men dessa äts dock inte upp. Så långt har civilisationen i alla fall kommit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar