Bortsett från svarta hål är troligen magnetarer de
mest extrema stjärnorna i universum. Med en diameter som är mindre än längden
på Manhattan i New York innehåller de mer massa än vår sol och utsöndrar ibland
och sporadiskt de största magnetfältet av alla kända objekt – mer än 10
biljoner gånger starkare än en kylskåpsmagnet och snurrar runt sin axel med
några sekunders mellanrum.
En magnetar är en typ av neutronstjärna. En rest av
en supernovaexplosion. Magnetarer är så starkt magnetiserade att även blygsamma
störningar i magnetfältet kan orsaka utbrott av röntgenstrålning som håller på sporadiskt
i veckor eller månader och kan upptäckas från jorden fast källan ligger
miljarder ljusår bort.
Dessa kompakta stjärnor tros också vara källan till
vissa typer av korta gammablixtar (GRBs) blixtar av mycket energirik strålning
som har förbryllat astronomer sedan de först upptäcktes på 1970-talet. Flera av
dessa gigantiska magnetarers flares har upptäckts i Vintergatan. Men eftersom
de är så intensiva att de mättar detektorer, och observationerna i galaxen
skyms av damm har rymdforskaren Kevin Hurley vid University of California,
Berkeley och ett internationellt team av astronomer letat efter samma utbrott i
galaxer utanför vår egen Vintergatan.
Insatsen har lönat sig. En kort gammablixt som
upptäcktes den 15 april förra året från en galax 11,4 miljoner ljusår bort
visar en tydlig signatur som Hurley tror kan hjälpa astronomer att lättare
hitta magnetarskurar och slutligen samla in de data som behövs för att
kontrollera de många teorier som förklarar magnetarer och deras
gammastrålningsbloss. Se denna länk från
NASA där mer information om forskningen finns och en film som visar utbrottet.
De flesta av dessa utbrott varar mindre än cirka två
sekunder och kallas då korta GRBs: Dessa inträffar när ett par neutronstjärnor kretsar
spiralformat in i varandra och går samman. Astronomer bekräftade detta scenario
för åtminstone några korta GRBs under 2017 när en bristning följde ankomsten av
gravitationsvågor som ringar i rumtiden vilket producerades när neutronstjärnor
gick samman 130 miljoner ljusår bort.
En spännande händelse men vi förstår inte allt om
detta fenomen som magnetarer innebär. Se (min anm.) länken ovan där mer
beskrivs av fenomenet och hur man arbetar vidare för att förstå.
Bild från vikipedia på en konstnärs uppfattning om
en magnetar med magnetfältslinjer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar