Bild https://news.mit.edu/
Astronomer vid bland annat MIT (Massachusetts Institute of Technology) och Columbia University har använt NASA:s James
Webb Space Telescope till att se genom stoftet i en närliggande galax och där in i
efterdyningarna av ett svart håls stjärnslukande. Bildkälla: NRAO/AUI/NSF/NASA
Forskare har observerat omkring 100
tidvattenstörningar sedan 1990-talet främst som röntgenljus eller optiskt
ljus som blinkande i relativt stoftfria galaxer. Men som MIT-forskare (Massachusetts
Institute of Technology) nyligen rapporterade kan det finnas många stjärnförstörande händelser i universum som "gömmer sig" i dammiga,
gasbeslöjade galaxer. OBS tidvattenstörningarna från svarta hål gör ett dessa långsamt slukar stjärnor.
Nu har samma
forskare använt JWST (James Webb
teleskopet) världens mest kraftfulla infraröda detektor för att studera
signaler från fyra stoftrika galaxer där de misstänker att tidvattenstörningar
har inträffat. Inuti stoftet upptäckte JWST tydliga tecken på svarta hål med en process där material från stjärnrester cirklar runt och så
småningom faller in i ett svart hål.
Teleskopet upptäckte också mönster som skiljer sig
markant från det stoft som omger aktiva galaxer, där det centrala svarta hålet
ständigt drar till sig omgivande material.
Sammantaget bekräftar observationerna att en
tidvattenstörning verkligen inträffade i var och en av de fyra stoft och
gasrika galaxer som undersöktes. Forskarna drar slutsatsen att de händelserna i
galaxerna inte var produkter av aktiva svarta hål utan snarare vilande hål, som
vaknade till aktivitet då en stjärna råkade passera förbi.
– Det här är de första JWST-observationerna av
tidvattenstörningar i en stoffrik miljö och de liknar inte alls vad vi någonsin
har sett tidigare, beskriver huvudförfattaren till studien Megan Masterson,
doktorand vid MIT:s Kavli-institut för astrofysik och rymdforskning. – Vi har
lärt oss att dessa faktiskt drivs av svarta håls accretion och att det inte ser
ut som miljöer runt vanliga aktiva svarta hål. Att vi nu kan studera hur den
vilande svarta hålmiljön faktiskt ser ut är spännande. "Själva
processen för att ett svart hål ska sluka stjärnmaterial tar lång tid",
beskriver Masterson. "Det är inte en omedelbar process. Förhoppningsvis
kan vi börja undersöka hur lång tid den processen tar och hur den miljön ser
ut. Ingen vet eftersom vi precis har börjat upptäcka och studera dessa
händelser."
Utöver Masterson inkluderas i studien MIT-författare
Christos Panagiotou, Erin Kara, Anna-Christina Eilers, tillsammans med Kishalay
De från Columbia University och medarbetare från flera andra institutioner.
Forskning stöddes delvis av NASA och studien publicerades nyligen i Astrophysical Journal Letters och beskriver hur JWST för första gången har observerat flera tidvattenstörningar i stoftmoln. Fall då en galax centrala svarta hål drar till sig en närliggande stjärna och piskar upp tidvattenkrafter som sliter stjärnan i stycken och ger ifrån sig en enorm explosion av energi i processen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar