Närbild av Helixnebulosan

 

Bild: https://science.nasa.gov  ESO, VISTA, NASA, ESA, CSA, STScI, J. Emerson (ESO); Acknowledgment: CASU.  Helixnebulosan från markbaserade Visible and Infrared Telescope for Astronomy (vänster) visar hela vyn av planetnebulosan, med en ruta som markerar Webbteleskopets synfält (höger).

Helixnebulosan finns 650 ljusår från jorden i stjärnbilden Vattumannen.  Den  har avbildats av många mark- och rymdbaserade observatorier under de nästan två århundraden som gått sedan den upptäcktes. Webbteleskopets närinfraröda vy av nebulosan lyfter fram utseendet tydligare jämfört med den oskarpa bilden från NASAs Hubble-rymdteleskop, medan hubbleteleskopets bilder  däremot är bättre i upplösning och fokus än NASAs pensionerade Spitzer-rymdteleskops bilder. Dessutom visar de nya närinfraröda bilderna från Webbteleskopet den tydliga övergången mellan den hetaste gasen och den kallaste gasen när skalet expanderar ut från den i centrum liggande vita dvärgstjärnan.

Denna kvarvarande rest av en avslocknad stjärna ligger precis i nebulosans centrum utanför ramen för Webb-bilden ovan. Dess intensiva strålning lyser upp den omgivande gasen och skapar en regnbåge av egenskaper som het joniserad gas närmast den vita dvärgen, kallare molekylärt väte längre ut och skyddande fickor där mer komplexa molekyler kan börja bildas i dammiga moln. Denna interaktion är avgörande, eftersom det är råmaterialet från vilket nya planeter en dag kan bildas i nya solsystem.

I Webbs bild av Helixnebulosan representerar färg temperaturen och kemin. En nyans av blått markerar den hetaste gasen i detta fält, energistarkt av intensivt ultraviolett ljus från den vita dvärgen. Längre ut svalnar gasen till gula områden där väteatomer förenas till molekyler. Vid ytterkanterna följer de rödaktiga tonerna som är det kallaste materialet där gas börjar tunnas ut och damm bildas. Tillsammans visar färgerna stjärnans sista tid då den förvandlas till råmaterial till nya världar. Bilden ökar vår kunskap om planeters ursprung.

Spitzers tidigare bilder av Helixnebulosan antydde bildandet av mer komplexa molekyler, men Webbs upplösning visar hur de bildas i skärmade zoner i nebulosan. En nebulosa är ett gigantiskt moln av gas (främst väte och helium) och rymdstoft i rymden, ofta med en utsträckning på flera ljusår. De fungerar som stjärnbildningsplats där nya stjärnor bildas, men kan också vara rester från döende stjärnor. Ordet kommer från latinets ord för "dimma.