Att fånga en stjärna under dess sista tid då dess slut snart sker vid ett svart hål är sällsynt. Astronomer har likväl lyckats upptäcka ett
fåtal sådana händelser vilka ger kunskap om vad som då sker. En stjärna som kommer
för nära ett svart hål fångas in av det svarta hålets gravitation. Den då kolossala
tidvattenkraft som då uppkommer från det svarta hålet, dess sammanlagda gravitationsfält,
sträcks då ut mot stjärnan vilket resulterari ett effektivt och kraftfullt indragande av stjärnan mot det svarta hålet vilket resulterar i att stjärnan slits itu.
Ett skeende som betecknas som en tidvattenstörningshändelse
(TDE) och som ses som ett lysande ljusbloss vilket lyser mycket starkt och
beror på att ca hälften av den sönderslitna stjärnan virvlar runt det svarta
hålet och vilket ger en enorm värme innan detta stoff obönhörligt dras ner
bortom händelsehorisonten (den (skenbara) ytan kring ett svart hål, som utgör
gränsen mellan hålets innandöme och omvärlden). Den andra halvan av stjärnspillrorna
ges en rekyl som resulterar i att detta kastas ut i rymden.
Det var just en sådan lysande och glödande händelse som
observerades från jorden den 9 april 2019.
Händelsen fick beteckningen AT2019dsg och ägde rum
ca 750 miljoner ljusår från oss vid ett
supermassivt svart hål med en storlek av 30 miljoner gånger solens massa (vår
egen Vintergatans supermassiva svarta håls massa är 4 miljoner solmassor). AT2019dsg blossade upp briljant i det optiska och i det röntgenstrålande
spektret och en stund senare även i
radiostrålspektrumet.
Knappt sex månader senare, den 1 oktober 2019 gjordes en ny upptäckt av IceCube neutrinodetektorn belägen under isen på Antarktis: då en av
de högsta energineutrinutslag som plockats upp detekterades. Utslaget fick namnet IC191001A.
"Den slog ner i den antarktiska isen med en
energi på mer än 100 teraelektronvolt", säger astronomen Anna Franckowiak
vid Deutsches Elektronen-Synchrotron (DESY) vid Universitetet i Bochum i
Tyskland.
"Som jämförelse är det minst tio gånger mer än
den maximala partikelenergi som kan uppnås i världens mest kraftfulla
partikelaccelerator, Large Hadron Collider vid det europeiska partikelfysiklabbet
CERN nära Genève." Den kom från den riktning där tidvattenstörningshändelsen AT2019dsg skett.
Neutrinor är fascinerande små ting. Deras massa är
nästan noll. De färdas i nästan ljushastighet och de interagerar nästan inte
alls med vanlig materia. Miljarder neutrinor genomborrar varje människa hela
tiden. Det är därför de fått smeknamnet "spökpartikel". Dessa
genomströmningar är inget vi märker av och vad vi vet är de ofarliga.
Det betyder dock inte att de inte kan interagera
med materia vilket visas av att IceCube har möjlighet att detektera dem. Då och då kan en neutrino
interagera med isen och skapar då en ljusblixt. Med detektor inneslutna djupt
in i mörkret under Antarktis is märks dessa blixtar. När forskare analyserade
IC191001A fann de att det bara fanns 0,2 procents chans att detta utslag
inte var associerat som AT 2019dsg.
"Detta är den första neutrino som är kopplad
till en tidvattenstörningshändelse", säger astronomen Robert Stein på
DESY.
Händelsen som fått beteckningen AT 2019dsg kan lättare förstås genom medföljande länk där visas tydligt i en kort filmsekvens hur man ska förstå händelsen. Se HÄR.
Bild från https://www.sciencealert.com/
