Messier 77 även känd som NGC 1068, är en stavgalax i
stjärnbilden Valfisken. Messier 77 finns på ett avstånd av 47 miljoner ljusår
från solen och är en aktiv galax med aktiv galaxkärna (innebärande
stjärnbildning sker).
European Southern Observatory's Very Large Telescope
Interferometer (ESO:s VLTI) har där observerat ett moln av kosmiskt damm i centrum av Messier 77 där det döljs ett supermassivt svart hål. Fyndet har bekräftat
förutsägelser som gjordes redan för cirka 30 år sedan men då inte kunde bekräftas och ger astronomer en inblick
i ett aktivt galaktiskt centrum. Förutsägelsen att aktiva galaktiska atomkärnor
(LAN) är extremt energirika platser som som får energi från supermassiva svarta hål .
Dessa svarta hål livnär sig på de stora mängder
kosmiskt damm och gas om denna finns i dess närområde. Materia och gas som i Messier77 spiralformat
dras mot det svarta hålet. I detta skeende frigörs enorma mängder energi som
ger ljussken som periodvis överträffar alla stjärnors gemensamma sken i en galax.
Astronomer har varit nyfikna på aktiva galaxkärnor
ända sedan de först upptäckte dem på 1950-talet. Nu, tack vare ESO:s VLTI, har
ett forskarlag lett av Violeta Gámez Rosas vid Leiden University i
Nederländerna tagit ett viktigt steg i förståelsen av hur de fungerar och hur
de ser ut på nära håll. Resultaten publicerades för några dagar sedan i Nature.
Genom detaljerade observationer av galaxen Messier
77 upptäckte Gámez Rosas och hennes team en kratig ring av kosmiskt damm och gas i centrum av galaxen vilken dolde ett stort massivt svart hål. Upptäckten ger viktigt stöd för
en 30-årig teori som kallas den enhetliga modellen av galaktiska kärnor.
Astronomer vet att det finns skilda slag av aktiva
galaxkärnor. Till exempel släpper vissa ifrån sig utbrott av radiovågor medan
andra inte gör det; vissa lyser starkt i det synliga ljuset, medan andra, som Messier
77, ger mer dämpat ljus (på grund av sitt döljande gashölje). Den enhetliga modellen säger
att trots skillnader har alla galaktiska kärnor samma grundläggande struktur:
ett supermassivt svart hål omgivet av av damm och gas.
Vilken typ av AGN (aktiv galaktiska kärna) vi ser
beror på hur mycket gas och materia som döljer det svarta hålet från vår
synvinkel sett ibland döljs det helt. Observationerna ovan möjliggjordes tack vare Multi
AperTure mid-Infrared SpectroScopic Experiment (MATISSE) monterat på ESO:s
VLTI, som finns i Atacamaöknen i Chile. MATISSE kombinerade infrarött ljus som
samlats in av alla fyra 8,2-meters teleskop i ESO:s Very Large Telescope (VLT)
med hjälp av en teknik som kallas interferometri.
" MATISSE kan se i ett brett spektrum av
infraröda våglängder vilket gör att vi kan se igenom damm och noggrant mäta
temperaturer innanför. VLT är en mycket stor interferometer som gör att vi får bra upplösning
för att se vad som händer, även i galaxer så långt bort som Messier 77.
Bilderna vi fick beskriver temperatur och absorptionsförändringarna i
dammolnet runt det svarta hålet, säger medförfattaren till studien Walter
Jaffe, professor vid Leiden University.
Säkert
finns mycket som vi inte ens anar dolt i vissa gasmoln därute (min anm.). Det vi inte ser kan
vi inte undersöka och det vi inte anar kan finnas, söker vi inte efter. Men
lika undrande över om vad som kan finnas i gasmoln därute lika förundrade bör
vi vara om inget finns att finna i dem.
Bild från vikipedia på stavgalaxen M77 (Messier 77) fotograferad
med Hubbleteleskopet.