Venus yta har en temperatur av cirka 480 C och dess atmosfär består mest av koldioxid och något kväve och sträcker sig ca 2,5 mil upp från
ytan. Atmosfären är mycket kraftig och molnig det är omöjligt att se ner på Venus yta från rymden.
Forskare och ingenjörer från NASA och European Space
Agency förbereder sig nu för tre nya uppdrag till Venus. De vill veta mycket
mer om den närliggande planeten, som liknar jorden på så många sätt bland annat
i storlek se bild ovan.
Videon som medföljer länken här berör några spännande aspekter av Venus. För det första har Venus en skenande växthuseffekt. Det 25 kilometer höga höljet av atmosfär bestående mestadels av koldioxid består även av moln av svavelsyra.
Nyckeln till det batteri som behövs till en landare som
ska landa på Venus yta och inte urladdas på kort tid antas ska drivas av en form av nytt slag av smält salt med låg
urladdning. Detta material har tillräckligt hög effektivitet och kan lagras och
underhållas enkelt på jorden, då saltets höga smältpunkt innebär att det kommer
att förbli fast samtidigt som det behåller sin energipotential i många år innan det används.
Ett stort problem med de saltbatterier som finns
idag är deras höga självurladdningshastighet, orsakade av interna
elektrokemiska reaktioner, vilket begränsar ett normalt termiskt batteri med en
smält saltelektrolyt till bara några timmars användning på Venus. Enligt NASA utvecklade
ATB nyligen en 17-cells batteriprototyp som kunde begränsa de batteridränerande
interna reaktionerna för att avsevärt förlänga batteriets livslängd.
Detta gjorde det möjligt för ATB:s batteri att ladda
ur mellan 19 volt och 25 volt i 118 dagar, nästan dubbelt så mycket som
LLISSE:s driftbehov, innan korrosionen nådde den positiva ledningen på
batteriet."Den här senaste demonstrationen av batteriteknik, med
förbättrad arkitektur och elektrokemi med låg självurladdning, är en enorm
prestation som många kanske inte trodde var möjlig", säger Kevin
Wepasnick, en ATB-projektingenjör, i ett NASA-uttalande.
Det kommer fortfarande att dröja innan NASA kan
känna sig säkra på att det nya batteriet kommer att visa sig vara möjligt att
använda i Venus hårda miljö, inklusive att utveckla en behållare och
förpackning som tål hettan och Venus atmosfär. Men det verkar som om det
största hindret LLISSE måste klara av har hanterats framgångsrikt.
Jag
tror forskarvärlden löser uppgiften. Mycket nya uppfinningar som sedan kommit
mänskligheten till del har kommit ur konstruktioner av rymdfarkoster och skydd
av skilda slag. Något de glömmer som ör negativa till de kapital rymdforskning
kostar. Det nu utvecklade batteriet kan kanske bli användbart även på jorden?
Billiga (om nu detta blir det), miljövänliga mer effektiva
batterier behövs.
Bild vikipedia på storleksförhållandet mellan Venus
och Jorden.
