Nu har de sex forskare vilka isolerats instängda ett
år på Hawaii kommit ut i vardagen igen.
Tristess var ett problem sa de och mat fanns ju inte
av alla de slag att välja på.
Men ger detta en rättvis bild av en Marsresa tur och
retur vilken tar ca 2 år?
Att jämföra frivillig isolering på Jorden med en
resa till Mars där uppehåll på Mars måste göras före hemresan och sedan en lång
hemresa igen ger ingen rättvis bild av tristessen på en sådan resa.
Det finns ingen möjlighet att snabbt avbryta resan
för en person som går som det heter in i väggen vilket snabbt kan göras vid en
frivillig isolering på Jorden.
Det finns ingen snabb läkarhjälp att få vid behov
under resan.
Jag anser att vi måste bygga minisamhällen i
farkosterna och kanske ta med familjer om den psykiska hälsan ska bestå för
resenärerna. Vi måste annars kunna använda betydligt snabbare farkoster och få
farkosterna att ha en tyngdkraft lik Jorden inuti för att människor ska må bra.
Vi är inte där ännu. En resa ut i rymden eller till
månen är inte samma sak som en resa till Mars.