Röda mastodontstjärnor skummar på

 

En röd jättestjärna är ett slag i huvudseriestjärnor som intagit ett stadium där förbränningen växlat över från vätefusion till heliumfusion i stjärnans kärna, ett stadium på vägen till omvandling till en vit dvärgstjärna.

Röda jättestjärnor är svåra att ta bilder på då man fotograferar för en stjärnkarta. De är svåra att placera på stjärnhimlen då de verkar dansa runt.  Det vinglande de visar i teleskop är en funktion i massiva gamla stjärnor då de sväller upp vilkens funktion forskare ännu inte förstår.

Så, som med andra utmanande objekt i galaxen, har astronomer därför vänt sig till datorabinering av skilda modellslag för att försöka förstå varför. Utöver detta använder de även Gaia-uppdragspositionsmätningar för att försöka få ett grepp om varför röda jättestjärnor verkar dansa därute. 

Röda jättestjärnor har flera gemensamma egenskaper. Det är stjärnor som har minst åtta gånger större massa  än solen och är enormt stora (uppblåsta). En vanlig storlek är minst 700 till 1000 gånger större än vår sols diameter. Deras temperatur är ca 3000 C medan vår sol har en temperatur av ca 5700 C. De är mycket ljusstarka i infrarött ljus men svagare i synligt ljus än flertalet andra stjärnor. De varierar också i sin ljusstyrka som (för vissa av dem) kan vara relaterat till den dansande rörelsen. 

 Om solen skulle vara en röd jättestjärna skulle jorden inte finnas. Det beror på att stjärnans atmosfär skulle ha nått ut till Mars och på vägen slukat jorden. Något som en gång kommer att ske.

De mest kända exemplen på röda jättestjärnor är Betelgeuse och Antares. Stjärnor om inte kan mätas upp med standardmätning. Detta på grund av att de  expanderat så mycket att de fått en mycket låg ytgravitation. På grund av det blir deras konvektiva celler (strukturerna som bär värme från insidan till ytan) ganska stor. En cell täcker så mycket som 20-30 procent av stjärnans radie. Det "avbryter" då stjärnans ljusstyrka.

Konvektionen flyttar inte bara värme inifrån och ut, utan får också stjärnan att mata ut material till närliggande utrymmen. Det är inte i små mängder av gas och plasma. En röd jättestjärna kan skicka en miljard gånger mer massa till rymden än solen gör. Detta får stjärnan att se skummig ut som om dess yta kokar. Något som får stjärnans position att verka dansa på himlen.

Bild vikipedia som visar solen om 5 miljarder år då blir Solen en röd jätte och kommer att expandera till ca 250 gånger sin nuvarande storlek. De innersta planeterna, Merkurius, Venus och Jorden, kommer att slukas.

Vintergatans svarta hål sänder ut strålning som utplånar röda stjärnor

 

En  astronom Kris Skellgren hade märkt bristen på kolmonoxid (CO) i spektra från  ljus som kommer från stjärnor i vintergatans centrum 1990.

Kolmonoxid är vanligt förekommande i den övre atmosfären från röda jättestjärnor.  Röd jättestjärna blir även vår sol på sin ålderdom. Den sväller då upp och slukar troligen jorden. Därefter dras den ihop igen och blir en vit dvärg eller som det heter en neutronstjärna.

Under 1990-talet hade astronomerna märkt en stor brist på röda jättestjärnor i Vintergatans centrum. Det har varit olika teorier om den märkbara frånvaron. En ny teori har nu föreslagits.

Teorin att enorma röntgenstrålar som lanseras från galaxens massiva svarta hål förstör de röda jättarna.

Det uppskattas att det saknas omkring 1000  röda jättar i Vintergatans centrum. Den röda jättescenen är den sista fasen i en solliknande stjärnas liv. Stjärnorna blir röda då de sväller upp när de slutar att använda väte på grund av brist av detta för sin kärnfusion och får därmed namnet röda jättar. De finns över hela Vintergatan.

Genom åren har astronomer kommit på flera idéer och teorier som till största delen centrerar sig kring Skytten A* (centrum i vintergatan och det svarta hålet där). Det svarta hålet här beräknas vara över 4,5 miljoner gånger solens massa. Med sådan massa kan skytten A * göra en massa saker inklusive utplåna de röda jättarna. Därför är det möjligt att Skytten A * sliter isär de röda jättar som vandrar för nära det. Det är också möjligt att de röda jättarna kolliderar med andra rester nära Skytten A* som sänder ut massiva strålar och högenergipartiklar.

Kan det inte vara så (min anm.) att röda jättar är solar som svällt och därmed har mindre densitet än vad de hade innan de svällde ut och därmed lättare kan sönderslitas av högenergistrålar som hela tiden utgår från det svarta hålet? Jag misstänker det. Alternativt att stjärnorna här är av yngre slag så ingen ännu nått stadie uppsvällning.

Bild från vikipedia på Eskimånebulosan (NGC 2392) är en solliknande stjärna som efter ett liv som röd jätte blivit en planetarisk nebulosa.