Bildtexten från https://news.mit.edu
:I den här konstnärens rendering följer en ström av materia en vit dvärgstjärna
som kretsar runt ackretionsskivan som omger galaxen 1ES 1927:s
supermassiva svarta hål. Upphovsman: Aurore Simonnet / Sonoma State University.
Det svarta hålet det handlar om är 1ES 1927+654, som
är ungefär lika massivt som en miljon solar och finns i en galax som ligger 270
miljoner ljusår bort. Astronomerna från MIT ( Massachusetts Institute of
Technology) har upptäckt blixtar av röntgenstrålning som kommer från det svarta
hålet i en stadigt ökande hastighet.
Under en period av två år ökade blixtarna, vid
millihertzfrekvenser, från var 18:e minut till var sjunde minut. Denna ökning
av röntgenstrålning har inte setts från ett svart hål tidigare.
Forskarna utforskade ett antal scenarier för vad som skulle kunna förklara blixtarna. De tror nu att den mest sannolika förklaringen är en snurrande vit dvärgstjärna en extremt kompakt kärna av en död stjärna som kretsar runt det svarta hålet och hamnat närma det svarta hålets händelsehorisont. Den gräns bortom vilken ingenting kan undkomma det svarta hålets gravitationskraft. Om så är fallet måste den vita dvärgen göra en balansakt eftersom den kan komma ända fram till det svarta hålets kant utan att faktiskt falla in.
– Det här skulle vara det närmaste vi känner till att
något objekt kommit ett svart hål utan att falla in, beskriver Megan Masterson,
doktorand i fysik vid MIT, som var med om och ledde upptäckten.
Forskarna presenterade nyligen sina resultat av
upptäckten och dess resultat i vid det 245:e mötet för American Astronomical
Society.
För mer utförligt om denna upptäcktg läs artikeln från MIT här.
