Bild https://webbtelescope.org
James Webb Space Telescope tog en bild av Sombrero-galaxen
i mellaninfrarött ljus i slutet av 2024. Nu har teleskopet följt upp med en ny bild i kortvågigt infrarött ljus (bilden
ovan). I denna senaste bild är Sombrerogalaxens enorma utbuktning, den tätt
packade gruppen av stjärnor i galaxens centrum starkt lysande medan stoftet i
skivans ytterkanter blockerar en del av stjärnljuset.
Genom att studera galaxer som Sombrero vid olika
våglängder, ex kortvågigt infrarött och mellaninfrarött med Webbteleskopet,
samt synligt ljus med NASA:s rymdteleskop Hubble ges astronomer en bättre
kunskap om hur detta komplexa system av stjärnor, stoft och gas bildats och
utvecklats i samspel av detta material.
Jämfört med Hubbles bild i synligt ljus ser
stoftskivan inte lika uttalad ut i den nya kortvågiga infraröda bilden från
Webbs NIRCam-instrument (Near-Infrared Camera). Det beror på att de längre,
rödare våglängderna av infrarött ljus som sänds ut av stjärnor glider förbi
stoft lättare, så mindre av stjärnljuset blockeras.
I den mellaninfraröda bilden ses stoftet glöda.
Sombrerogalaxen finns cirka 30 miljoner ljusår från
jorden i utkanten av Virgogalaxhopen och har en massa som motsvarar cirka 800
miljarder solar. Galaxen ligger "på kanten" från oss sett vilket betyder
att vi ser den från dess sida.
Några konstigheter som upptäckts under årens lopp
har antytt att den här galaxen en gång var en del i en våldsam sammanslagning
med minst en annan galax.
Sombrerogalaxen innehåller ungefär 2 000 klotformiga
stjärnhopar, samlingar av hundratusentals gamla stjärnor som hålls samman av
gravitation. Spektroskopiska studier har visat att stjärnorna i dessa
klotformiga stjärnhopar är oväntat olika varandra materialmässigt.
Stjärnor som bildas ungefär samtidigt av samma
material borde ha liknande kemiska "fingeravtryck" – till exempel
samma mängd av grundämnen som syre eller neon. Galaxens klotformiga stjärnhopar
uppvisar dock märkbara variationer. En sammanslagning av olikartade galaxer
under miljarder år kan vara förklaringen.
Ett annat bevis som stöder denna sammanslagningsteori
är det skeva utseendet på galaxens inre skiva.
Vår vy sex grader från galaxens ekvator innebär att vi inte ser den direkt från sidan utan en liten bit ovanifrån. Den kraftfulla upplösningen hos Webbs NIRCam gör det möjligt för oss att se enskilda stjärnor utanför galaxen och dessa är inte alla på samma avstånd från oss som galaxen. Dessa är eller ses röda ut. De kallas röda jättar och är svalare stjärnor, men deras stora yta gör att de lyser starkt i bilden. Dessa röda jättar kan också ses i mellaninfrarött ljus, medan de mindre, blåare stjärnorna i kortvågigt infrarött ljus "försvinner" i de längre våglängderna.
Den som önskar mer information om ovanstående kan hitta detta på denna sida där bla mediakontakt kan fås av Hannah Braun Space Telescope Science Institute, Baltimore
