Bild https://english.cas.cn/ Det kosmiska
strålprotonenergispektrumet mätt av LHAASO i "knä"-regionen (röda
prickar), tillsammans med lågenergikomponenten mätt i det rymdburna
AMS-02-experimentet (svarta rutor) och den mellanenergikomponenten som mäts vid det rymdburna DOPE-experimentet (blå rutor). (Bild av LHAASO Collaboration)
Kinesiska forskare identifierar svarta hål som en
sannolik källa till högenergikomponenten i kosmisk strålning i så kallade "knä"
Milstolpesresultat som släpptes av Large High
Altitude Air Shower Observatory (LHAASO) den 16 november har löst ett
decenniegammalt mysterium kring det kosmiska strålningsenergispektrumet vilket
visar en kraftig minskning av kosmiska strålar över 3 PeV, (petaelektronvolt) något som ger det en
ovanlig knäliknande form.
Orsaken till "knäet" har varit oklar sedan
dess upptäckt för nästan 70 år sedan. Forskare har spekulerat i att det är
kopplat till accelerationsgränsen för de astrofysiska källorna till kosmisk
strålning och speglar övergången av det kosmiska strålningsenergispektrumet från en
potenslagsfördelning till en annan.
Nu beskrivs dock i två nyligen publicerade studier. Publicerade i National Science Review respektive Science Bulletin att mikrokvasarer drivna av svarta håls systemackretion är kraftfulla partikelacceleratorer i Vintergatan och sannolikt är källan till "knäet". Studierna fördjupar också vår förståelse av de extrema fysiska processerna i svarta hål.
Forskningen genomfördes av forskare från Institutet
för högenergifysik vid Kinesiska vetenskapsakademin (CAS), Nanjing universitet,
Kinas universitet för vetenskap och teknik vid CAS, La Sapienza-universitetet i
Rom m.fl. institutioner.
Svarta hål, ett av universums mest gåtfulla objekt och genererar relativistiska jetstrålar när de drar till sig material från
följeslagare i binära system och bildar "mikro-kvasarer." I denna
studie upptäckte LHAASO systematiskt för första gången ultrahögenergetiska
gammastrålar från fem mikrokvasarer: SS 433, V4641 Sgr, GRS 1915+105, MAXI
J1820+070 och Cygnus X-1.
Särskilt visade sig att ultrahögenergistrålningen
från SS 433 överlappade med ett gigantiskt atommoln vilket starkt tyder på att
högenergetiska protoner accelereras av det svarta hålet som kolliderar med
omgivande materia. Protonenergin i detta system översteg 1 PeV, med en total
effekt på cirka 1032 joule per sekund vilket motsvarar den energi som frigörs
per sekund av fyra biljoner av de mest kraftfulla vätebomberna.
Gammastråleenergin från V4641 Sgr visade sig nå 0,8 PeV, vilket gjorde det till
en annan "super PeV-partikelaccelerator", medan de moderpartiklarna
som genererade dessa gammastrålar hade energier över 10 PeV.
Dessa resultat bevisar att mikrokvasarer är
betydande PeV-partikelacceleratorer i Vintergatan, vilket löser ett långvarigt
vetenskapligt problem. Även om supernovarester historiskt erkäns som källor
till kosmisk strålning, har både observations- och teoretiska studier visat att
de inte kan accelerera kosmiska strålar till de energier som ses vid "knäet"
och bortom.
För att fullt ut förstå detta fenomen är precisa
mätningar av energispektra hos de olika kosmiska strålartiklarna, inklusive
deras respektive "knän", avgörande. Det första steget är att mäta
energispektrumet för de lättaste kärnorna, protonerna. Dock är kosmiska strålar
i "knä"-regionen sällsynta och satellitdetektorer har begränsad
möjlighet att upptäcka dem vilket gör detektering likvärdig med att hitta en nål i en höstack.
Vid markbaserade indirekta mätningar av kosmiska strålpartiklar är det omöjligt
att undvika atmosfärisk interferens. Detta gör det svårt att skilja protoner
från andra kärnor. Under lång tid ansågs denna mätning omöjlig.
I studien hade man hjälp av sin världsledande
markbaserade utrustning för observation av kosmisk strålning, utvecklad genom LHAASO
multiparametrismätmetoder och valde ut ett stort statistiskt urval av högrena
protoner, vilket möjliggjorde noggrann mätning av strålningens energispektrum. Denna mätning avslöjade en
energispektrumstruktur som var helt oväntad, och visade tydligt en ny
"högenergikomponent" istället för en enkel övergång mellan
potenslagsspektra.
LHAASO, designades, byggdes och drivs av kinesiska
forskare och har tagit ledningen inom högenergiforskning inom kosmisk strålning
tack vare sin känslighet både vid gammastrålningsastronomisk utforskning och
precisionsmätning av kosmisk strålning. Den har gjort en rad upptäckter som har
global påverkan och därmed bidragit till vår kunskap om universums extrema
fysiska processer.
LHAASOS nya fynd, tillsammans med
lågenergikomponenten mätt av det rymdburna AMS-02-experimentet och
medelenergikomponenten mätt av det rymdburna DArk Matter Particle Explorer(DAMPE)-experimentet, avslöjade existensen av flera acceleratorer inom
Vintergatan, där varje accelerator har sin egen unika accelerationsförmåga och
energiintervall. "Knäet" representerar accelerationsgränsen för de
källor som ansvarar för att generera högenergikomponenten.
Protoners energispektrums komplexa struktur
indikerar att kosmiska strålars protoner inom PeV-energiområdet främst
härstammar från "källor" såsom mikrokvasarer, vilka har en
accelerationsgräns betydligt högre än supernovarester. Detta gör det möjligt
för dem att generera högenergetiska kosmiska strålar som överstiger
"knäet".
Dessa två upptäckter stöder varandra och presenterar
en heltäckande vetenskaplig bild. Detta markerar inte bara ett betydande
framsteg i att lösa det långvariga mysteriet kring "knä"-ursprunget,
utan erbjuder också avgörande observationsbevis för att förstå svarta håls roll
i kosmiska strålars ursprung.
