Varför läsa deckare?

För nöjes skull, javisst.

Men det finns annan litteratur som även kan läsas för nöjes skull och som då ger en ny kunskap.

Deckare handlar ju bara om ett brott och en upplösning av vem som utfört det och varför.

Annan litteratur ger förståelse av verkligheten och ibland även nya infallsvinklar att leva utefter.

Vilket är mest spännande om man förstår detta. Jag anser att fantasi där deckare ingår kommer långt ner på listan.

Jag läser mycket men bara facklitteratur, när jag någon gång försökt läsa annat har intresset falnat mycket snabbt då jag enbart får tanken, varför ska jag läsa detta, det har ju aldrig inträffat eller det lär mig inget.

Inlevelse är unikt i dag.

Kan du med inlevelse förstå din medmänniskas dilemma?

Den långtidsarbetslöse eller långtidssjuke som får leva på mycket små marginaler och ändå acceptera att många ser denne som simulant och lat?

Få kan i dag detta. Man har itutats genom Alliansens politik, med sitt löjliga mantra jobblinjen, vilket i deras version slår iskallt mot de svaga.

När en regering förespråkar iskalla, icke empatiska handlingar mot de svaga, då har de mörka, onda krafterna åter börjat få spelrum i samhället.

Lakejer arbetar för dem, för att slippa bli arbetslösa själva. Människor säljer sig till en grym arbetsuppgift och ursäktar sig med att de gör som staten bestämt.

Den som säljer sig är inte läkarskrået, tvärtom, de arbetar fortfarande för människan och dess vård vid sjukdom.

Det är istället de som sitter på Försäkringskassan som nu är lakejer i ondskans tjänst. Utan förbarmande fullföljer de en omänsklig uppgift mot sjuka, en uppgift de fått av Alliansens teoretiker och ideologi.

Likväl som långtidsarbetslösa får lida pin. Här verkställs eländespolitiken, dock inte av Försäkringskassan, utan av bl.a fackföreningars a-kassa m.fl. som utan större protester fullföljer förödmjukelsepolitiken.

De som drabbas har drabbats mindre tidigare, men även den politik förra regeringen hade med aktivitetsgaranti etc var förödmjukande, så många har gett upp i dag. Ska det vara så i ett modernt samhälle?

Tyvärr så säger merparten av svenskarna ja till detta. De som inte själva har drabbats. Ännu.

Inte behövdes idrott tidigare, däremot behövdes lek.

Förr arbetade de flesta människor kroppsligt.

Alla hade möjlighet att få arbeta mot en ersättning, som visserligen var liten för många, men som i de flesta fall gick att leva på.

Man behövde inte gå på gym eller idka någon idrott för att hålla kroppen i form. Tvärtom behövde man vila när arbetsdagen var slut. Tyvärr var arbetet för många för ansträngande och många blev utslitna tidigt.

Det var för mycket kroppsansträngningar. I dag är det för lite och för mycket usel mat som gör att många går på gym för att hålla formen och även håller en diet.

Överdriven kroppsansträngning förr och för lite i dag gör att kroppen behöver vård. Förr i form av vila, för lite många gånger och följden blev att livet tog slut betydligt tidigare än i dag. Numera välfärdssjukdomar som även dessa tar livet av folk i förtid.

Människan prövas kroppsligen nu som förr. Ordet lagom som vi använder flitigt i Sverige betyder balans, inte för mycket och inte för litet. Men det är ett relativt begrepp med olikartad betydelse för olika människor.

Det som du lägger in i ordet lagom är inte samma som någon annan.

Finns något lagom? Knappast. Varför vi har detta begrepp i svenska språket vet jag inte, men det är unikt och svårt att förstå för ickesvenskar. Liksom det engelska trickster och även den tyske sociologen Ferdinand Tönnies Gemeinschaft/Gesellschaft är svårt att översätta till svenska för att förstå.

Varsamhet, vad är det?

Det bör vara att ta hänsyn till andra och andras ägodelar, men även mot sina egna. Varför förstöra saker, andras eller egna?

Varför såra andra människor? Det enda svar som finns är att många gör det men har aldrig ställt sig frågan varför.

Människan är unik. Den förstör utan att ha någon mening bakom, ibland impulsivt, från en sekund till nästa.

Är då människan en farligare varelse än andra på vår planet? Ja, i så motto att människan gör meningslösa vålds och förstöringshandlingar.

Har människan alltid gjort detta?

Mitt svar är Nej.

Att människan känslomässigt sjunkit så djupt och fortfarande sjunker än djupare, vilket vi ser då våld blivit grövre, beror på att människan i dag lever i en konstlad värld som är helt fel för människan.

Vi skulle som i alla andra tider levt i och med naturen. Där hör vi hemma, hur konstigt det än kan låta för många. Om vi fortfarande gjort detta skulle inte den procent av mänskligheten som ägnar sig år oförståeligt gängbildande, våld och förstörelselusta funnits.

De hade levt som människan är skapad till, i en miljö människan ska leva i, naturen, och kampen för familj, stam och överlevnad hade varit meningen och tillfredsställelsen i livet. Något mer hade inte behövts.

Är mer lämpligt i dag än tidigare.

Förr fanns tabun inom alla områden.

Man skulle uppföra sig enligt en mall som var beroende på om man tillhörde arbetarklassen eller högre klasser i samhället.

Som anställd och beroende skulle man bocka och buga för överheten. Detta skulle läras in under folkskoletiden då man som pojke skulle lyfta på mössan och bocka för lärare och lärarinna när dessa kom gående på skolgården.

I dag är denna sed över, ett hej räcker i dag.

Man skulle inte hoppa i säng med sin älskade förrän kyrkklockan ringt för bröllop. Att bo ihop innan detta sågs som fasansfullt. Barn fick inte födas före bröllop, om så skedde talades det om horunge och stackars detta barn som retades som en sådan under alla år.

Mycket var olämpligt förr som ingen i dag reflekterar över alls.

Lämpligt och olämpligt beteende och uppträdande är beroende på tid och förändras över tiden. Inget är bestående i dag.

Hur allt kunnat förändras så fort i vår tid är en gåta då människan egentligen är mycket konservativ och misstänksam av sig.

Alla har vi leksaker.

Barn som vuxna, alla har vi leksaker.

De är bara olika i många fall. Barn köper oftast eller får sina från leksaksaffärer eller spelbutiker där datorspel säljs. Ungdomar har sina datorer med spel, musikfiler och mobiler med spel mm.

Vuxna upp till ca 50 sina mp3 spelare, mobiler och lotter i spelbutiker, i detta fall ofta i ATG-butiker.

ATG-butiken är även de äldres nöjespalats. Andra har teven som nöjesmetropol på äldre dar.

Allt ovanstående är nöjesting och används som detta. Dagens vuxnas leksaker. Visst, mobilen ex kan även användas som enbart en telefon och användas enbart vid strikta behov. Men telefoner i dag har blivit något mer än förr. Leksaker för vuxna.

När telefoner ringde förr då var det någon som många gånger hade något viktigt att säga. I dag är det samvaro av mycket ytlig karaktär, för att inte tala om alla Sms-meddelanden, som sänds irriterande ofta med korta, lätt missuppfattande meddelanden. Sedan har vi internet med alla communitys mm.

Människan har kommit in i den eviga lekens tidevarv. Alla leker med något. Använder sin tid till onödiga ting och blir stressad av detta. Tiden är förunderlig och människan och dess värden i dag likaså.

Diagnos är subjektiv många gånger.

Många har upplevt att de fått olika diagnoser hos olika läkare för samma krämpa.

Hur är detta möjligt? En sjukdom kan tolkas utifrån vissa symptom. Symptom kan vara likartade för skilda sjukdomstillstånd.

Oftast tolkas ett symptom utefter vad detta vanligast är ett tecken på.

Men då det inte stämmer, vilket uppenbaras då symptomen förvärras eller inte förändras genom den behandling läkaren ordinerat, får diagnosen omtolkas.

Ibland görs detta och behandlingen förändras och symptomen avtar.

Men ibland blir det katastrof då symptomen till slut visar på en livshotande sjukdom och behandlingen startas försent på grund av feldiagnos från början.

Varför det blir så förklaras till viss del ovan. Subjektiv bedömning av läkare innebär att denne ser en viss sjukdom genom att diagnostisera symptomen utifrån sin erfarenhet och förförståelse och uppmärksammar inte vissa symptom eller ställer följdfrågor som kan få misstankar om att det kan vara något annat.

Vi är alla människor. Läkare kan göra en felbedömning. I många fall beror feldiagnos på att patienten litar på att läkaren kan ge en diagnos utan att patienten behöver berätta alla symptom denne upplever.

Patienten ser inte läkaren som en vanlig människa med en viss utbildning utan som en varelse med kunskaper som allvetande och genomskådande. En slags fadersgestalt som tar hand om patienten och vet allt om dennes sjukdom och botande utan att patienten behöver berätta allt. Man lägger sitt liv i en annans händer.