Sökning efter en unik gravitationssignal i tid och rum.

 

En unik signal från en gravitationsvåg de kraftfulla krusningar som går genom universum och tid har upptäckts. De nya rönen om denna upptäckt publicerades i The Astrophysical Journal Letters. Forskningen kommer från ett amerikanskt och kanadensiskt projekt som kallas North American Nanohertz Observatory for Gravitational Waves (NANOGrav) vilket existerat i 13 år.

Man söker gravitationssignaler  vilkas effekt kan spåras med hjälp av  dussintals pulsarer spridda över hela Vintergatan. Dessa pulsarer sammanlagt kan ses som ett jättestort teleskop då de används i sökandet.

Det är vad forskarna kallar det stadiga fluxet av gravitationsstrålning som, enligt teorin, sveper över jorden i en konstant basis är den källa man söker. Teamet har ännu inte preciserat målet men det börjar närma, säger Joseph Simon, astrofysiker vid University of Colorado Boulder och huvudförfattare till den nya rapporten."Vi har hittat en stark signal i vår datainsamling," säger Simon.

"Men vi kan inte säga vad som är gravitationsvågens bakgrund." Att upptäcka ett bakgrundsljud (gravitationsvågens riktning eller källa) skulle vara en stor vetenskaplig prestation och öppna ett nytt fönster till universum, tillade han. Dessa vågor skulle exempelvis kunna ge forskarna nya verktyg för att studera hur de supermassiva svarta hålen i centrum av många galaxer dras samman med tiden.

 

"Dessa lockande första antydningar om en gravitationsvågbakgrund tyder på att supermassiva svarta hål sannolikt går samman och att vi guppar i ett hav av gravitationsvågor porlande från supermassiva svarta hålsfusioner i galaxer över hela universum," säger Julie Comerford, docent i astrofysiker och teammedlem vid CU Boulder och NANOGrav. För att hitta den subtila signal som visar på den våg som genomsyrar alltet och visar på detta strävar NANOGrav-teamet efter att observera så många pulsarer som möjligt så länge som möjligt. Hittills har gruppen observerat 45 pulsarer i minst tre år i vissa fall i över ett decennium.

 

Det hårda arbetet verkar löna sig. I sin senaste studie har Simon och hans kollegor rapporterar att de har upptäckt en tydlig signal i sina data: Någon gemensam process verkar påverka gravitationsvågen som kommer från pulsarerna.

 

"Vi gick genom var och en av pulsarerna en efter en. Jag tror att vi alla förväntade oss att hitta några  feldata, " sa Simon. "Men sedan gick vi igenom alla data och vi sa, 'Herregud, det finns faktiskt något här.'"

 

Forskarna kan fortfarande inte säga säkert vad som orsakade signalen. Men pulsarerna kan ses som ett stort rymdteleskop i detta sammanhang då de tillsammans kan ge en bild av vad som gav signalen, riktningen i vilket fall, om den nu inte kom från alla håll samtidigt i en avlägsen tid kanske från BigBang (min anm)

Bild från pxhere.com en undrande blick mot det ofattbara universum.

4 Prioriterade uppdrag NASA nu vill få igång.

 

NASA har nu valt fyra småskaliga astrofysiska uppdrag för vidare konceptutveckling i ett nytt program som kallas Pioneers. Genom små satelliter och vetenskapliga ballonger ska  nya plattformar konstrueras för att utforska kosmiska fenomen som galaxevolution, exoplaneter, högenergi-neutriner och neutronstjärnfusioner. Nedanstående projekt.

 

Aspera blir en liten satellit som kommer att studera galaxers evolution. Detta genom observationer i ultraviolett ljus för att undersöka het gas i utrymmet mellan galaxerna och inflödet och utflödet av gas från galaxer.

 

Pandora blir också den en mindre satellit som ska studera 20 stjärnor och deras 39 exoplaneter i synligt och infrarött ljus. Detta syftar till att lära att skilja signalerna (spektrumet) från stjärnor och planeters atmosfärer.

 

StarBurst är en annan liten satellit  som ska upptäcka energirika gammastrålar från händelser som sammanslagningar av täta stjärnrester så kallade  neutronstjärnor. Detta ska ge värdefull inblick i sådana händelser som kan upptäckas från gravitationsvågor observerade från jorden. Dessa händelser är de där de flesta av tungmetallerna i universum såsom guld och platina bildas.

 

PUEO är ett ballonguppdrag där ballongen lyfter från Antarktis med uppdrag att upptäcka signaler från ultrahög energi så kallade neutriner. Partiklar som innehåller värdefulla ledtrådar om den starka energin i astrofysiska processer, inklusive skapandet av svarta hål och neutronstjärnors fusioner. Neutriner färdas ostört genom universum och transporterar information om händelser miljarder ljusår bort.

 

För att veta vilka som leder vart och ett av dessa projekt följ länken från NASA här. 

 

Bild från pixabay.com på NASA emblem

Har en tekniskt avancerade utomjordisk farkost redan besökt oss?

 

Astrofysiker Avi Loeb vid Harvard  anser sig ha hittat goda bevis för att främmande teknik besökt oss eller vad som kan ses som främmande sopor men alla forskare tar inte hans idéer på allvar.   I sin nya bok "Extraterrestrial: The First Sign of Intelligent Life Beyond Earth beskriver han: ”Det första tecknet på intelligent liv bortom jorden" (förlag Houghton Mifflin Harcourt), publiceringsdatum 26 jan 2020.

 

 Den märkliga interstellära besökaren som har kallats 'Oumuamua ett cigarr- eller skivformat föremål som susade genom vårt solsystem 2017 är det han anser vara besökaren eller soporna från en främmande intelligens. När 'Oumuamua blixtrade genom solens grannskap 2017 fick forskarna bara en kort titt på det eftersom det rörde sig igenom så snabbt och kom överraskande.

Men observatörer hann likväl notera flera anomalier. Loeb publicerade en artikel 2018 med argumentet att observationerna visade att det inte var troligt att det var ett naturligt  objekt: då det var en bred, supertunn skiva som troligen framdrevs av solljus. Dess hastighet var 26 kilometer per sekund.

Loeb har konsekvent försvarat denna idé under åren även sedan flertalet vetenskapliga samfundet håller fast på uppfattningen att objektet förmodligen var naturligt (obs läs förmodligen inte säkert min anm.). Den anomali Loeb ser som viktigast var att Oumuamua tycktes accelerera när den flyttade sig bort från solen. En rymdsten som rör sig enbart på grund av gravitationen gör inte detta. Dock kan en komet göra detta då dess gas förångas av solens värme och ger fart genom detta.

 Men vid eller på Oumuamua sågs inte ett spår av gas som ledde bort från objektet vilket kan förväntas i kölvattnet från en komet.  Oumuamua kanske inte har skickats avsiktligt till solsystemet skriver han. Istället kan det vara soporna från en civilisation som producerar ett enormt antal maskiner som driver värdelöst genom rymden – motsvarigheten till teknologiskt skräp eller e-avfall från jorden.

 Under åren har vissa forskare erbjudit alternativa förklaringar till Oumuamuas anomalier. Kanske är det ett "kosmiskt dammoln" gjord av  fluffiga, ultralätta material och tillräckligt lätt för att drivas av solljus likt ett lätt segel. Kanske är det en komet av nästan rent väte som släpper ut molekyler som är osynliga för teleskop. Loeb har skarpt kritiserat dessa förklaringar. Nu säger han att han uppskattar att många i dag ser Oumuamua som ett djupt mysterium.

Själv är jag öppen för vilken tolkning som helst (min anm,) och är undrande över vad det var.

Bild från vikimedia på hur Oumuamua ser eller såg ut. På denna sida i vikipedia finns en illustration på objektets kurs genom solsystemet. Jag får tanken att den styrts in på denna kurs och taget hjälp av vår sol för acceleration och kursändring.

En brun dvärgstjärna där jetströmmarna sveper.

 

Luhman 16 (WISE 1049−5319)  är en stjärna i stjärnbilden Seglet på den södra stjärnhimlen. Det är en dubbelstjärna där båda är bruna dvärgstjärnor. En brun dvärg är en misslyckad stjärnbildning här har aldrig kärnfusionen kommit igång. Den kan ses som stadiet mellan gasplanet och stjärna.

Luhman 16  är den bruna stjärna (egentligen dubbelstjärna och egentligen inte stjärna) som finns närmast vårt solsystem 6,5 ljusår bort. Här viner liksom på gasplaneten Jupiter starka jetströmmar och stormar.

Då bruna dvärgar inte genererar sitt eget ljus är de svåra att iaktta. Det är därför inte mycket känt om den atmosfäriska dynamiken hos dessa.

"Vi undrade om bruna dvärgar liknar Jupiter med sina bälten och band formade av stora, parallella, längsgående jetströmmar av stormvindar eller domineras av ett ständigt föränderligt mönster av gigantiska stormvirvlar likt de som finns på Jupiters poler?" säger huvudförfattaren Daniel Apai i en ny rapport. Apai är docent i astronomi vid University of Arizona. Resultatet av studien visade att Jupiter-liknande band fanns runt Lohmar 16b.  Den bruna dvärg av dubbelsystemet som kunde iakttas.

Vindmönster och storskalig atmosfärisk cirkulation har ofta djupgående effekter på planetariska atmosfärer som jordens klimat till Jupiters utseende och nu vet vi att sådana storskaliga atmosfäriska händelser också formar bruna dvärgatmosfärer, säger Apai. För att förstå hur undersökningen gick till och hur vindarna ser ut se denna länk där en kort film visar detta. 

En sammanställning av den svagare komponenten i dubbelstjärnsystemet (två bruna dvärgar så kallade misslyckade stjärnor), Luhman 16b. Bild från Vikipedia.

Nebulosan IRAS 00500+671 har en mystisk stjärna i sitt centrum.

 

Ett team av forskare från Potsdam University och Kazan Federal University har hittat bevis på existensen av en tidigare okänd typ av stjärna dold  i nebulosan IRAS 00500+6713.   Nebulosor är moln av stoft och gas i vissa regioner av rymden där stjärnbildning sker. I denna nya rapport studerade forskarna nebulosan IRAS 00500+6713 då ett annat forskarlag förra året hade upptäckt en central stjärna, kallad J005311 i nebulosan. En stjärna där en stjärnvind av ovanligt höga hastigheter kunde uppmätas. Forskarna anser att stjärnan hade bildats på grund av en kollision mellan två vita dvärgstjärnor något som vad vi vet sedan tidigare leder till en supernovaexplosion och förintelse av båda stjärnorna vilket inte skett här.

Istället var det en vit dvärgstjärna som blev resultatet. En stjärna med unika attribut. Den visade sig  avge ovanliga röntgenstrålar och hade ett ljusare sken än man normalt ser på stjärnor som gått igenom en fas som denna gjort. Kan det ha varit dess kanske redan tidigare unika innehåll (i båda eller den ena stjärnan) som hindrat en supernovaexplosion (min anm.)

Ytterligare studier visade att stjärnan har en unik sammansättning dominerad av syre och neon men även ovanliga mängder kisel och svavel. Det konstaterades att stjärnan var en instabil biprodukt av två vita dvärgars kollision. En stjärntyp som aldrig tidigare upptäckts.  Forskarna föreslår att dess instabilitet tyder på att detta sannolikt inte kommer att pågå längre än 10000 år därefter får den en balans av innehållet av samma slag som normalt vita dvärgar har. Observationerna gjordes vid XMM-Newton rymdteleskop (som drivs av Europeiska rymdorganisationen).

En ovanlig stjärna (min anm.) men efter några tusentals år har den (kanske) stabiliserats och (kanske) den då blir en ordinär vit dvärg. Rapporten säger inget om vad som sker efter stabiliteten som det antas bli. Inte heller avståndet eller riktning till denna nebulosa där stjärnan finns har jag hittat . Lite dåligt att det inte beskrivs bättre anser jag.

Bild från inverhtse.com. En blick mot universum.

NASA ett steg närmre undersökningen av trojanska asteroider

 

Trojanska asteroider är småplaneter som befinner sig före eller efter en planet i dennas bana. Man känner idag till fem planeter som har trojaner: Mars, Jupiter, Uranus, Neptunus och jorden.

NASA:s Lucy uppdrag är ett steg närmare lanseringen av L'TES, Lucy Thermal Emission Spectrometer vilket nu har framgångsrikt integrerats på rymdfarkosten. Lucy kommer att sändas upp i oktober 2021 och bli det första rymduppdraget där de trojanska asteroiderna studeras vilka är överblivna byggstenar från solsystemets barndom. Lucy,s uppdrag är att undersöka de trojaner som finns i Jupiters bana.

 Uppdraget har fått sitt namn från den fossiliserade mänskliga förmodern (kallad "Lucy" av hennes upptäckare) vars skelett gav en unik inblick i mänsklighetens utveckling. Likaså kommer Lucys uppdrag revolutionera vår kunskap om planeters ursprung och födelsen av vårt solsystem vilket skedde för mer än 4 miljarder år sedan.

Det blir (min anm.) en spännande tid att följa detta uppdrag och vad som hittas.

Bild från vikipedia med riktning och utpekande av jordens enda trojanska asteroid. 2010 TK7 (markerat i grönt, högra nedre hörnet) på en bild från Wide-field Infrared Survey Explorer.

En explosion (kallad GWAC 181229A), upptäckt på den vita dvärgstjärnan SDSS J013333.08+003223.7

 

En vit dvärgstjärna är en före detta normalstor stjärna (som solen) vilken kollapsat till en dvärgstjärna av en mycket liten storlek efter att den gjort slut på sitt kärnbränsle och innan detta stadie svällt upp till en röd stjärna (det stadie vår sol en gång gör och då troligen slukar jorden) . En typisk vit dvärg har en radie som är 1 procent av solens men grovt räknat samma massa. Det motsvarar en densitet på cirka 1 ton per kubikcentimeter.

Med hjälp av Xinglong-observatoriets ground-based wide angle cameras (GWAC) har astronomer från Kina och Frankrike upptäckt en superflare av mycket stort format på en vit dvärgstjärna därute.  Stjärnan SDSS J013333.08+003223.7 vilken finns 471 ljusår från oss. Händelsen som är unik har fått beteckningen GWAC 181229A och är en av de mest kraftfulla flares som hittills upptäckts. Då ska vi veta att vita dvärgstjärnor inte är de stjärnor som normalt har solflares.

Fyndet redovisas i en artikel publicerad 28 december den arXiv.org.

Det är en unik händelse som vi försöker förstå. Inte bara varför den skedde på just denna vita dvärg utan även varför detta utbrott var så kraftigt.

Bild från Pxhere.com. kanske det är en framtida astronaut eller astronom som ses här.