Google

Translate blog

måndag 16 juni 2008

Frälsningsarmén lurade, men fick pengar åter från oväntat håll


Individualismens egoism präglar vår tid. Lyotard ansåg att de stora berättelsernas tid inte längre fanns. Med stora menade han filosofiska system som försökte förklara hela tillvaron. Exempel på sådana skrev Aristoteles, Platon, Kant, Hegel, Marx m.fl. Religionen, strukturalismen m.m. är även de exempel på stora berättelser.

Lyotard ansåg att nu skrevs de små berättelserna, de fragmentiska, subjektiva och provisoriska berättelserna. Berättelser som förklarade någon del av verkligheten, någon gruppering av människors inställning till livet, kanske bara en enstaka människas verklighet m.m.. Vi har lämnat modernismen ansåg han, modernismen med sitt samhällsbygge av gemensamt slag, med drömmar om kollektiv förbättring av samhället.

Nu är det postmodernism där individualismen gjorde att de stora politiska idéerna var döda och ingen klasskamp längre fanns, utan människor skapade själva ett individualistiskt liv grundat på egna idéer och inte som tidigare med stora politiska eller fackliga kamporganisationers samverkan. Och nog kan vi hålla med om detta till viss del.
Var finns idag de stora demonstrationstågen där man demonstrerade mot orättvisor i samhället? Javisst finns de på sina håll i världen. Men för att se på Sverige exempelvis.

Har det protesterats på någon större nivå sedan 70-talet? Har förstamajtågen inte minskat år för år? När såg vi senast demonstrationer för att minska matkontot?


Tänk på skärholmsfruarnas kamp på 70-talet för billigare mjölk. Arbetarnas kamp för bättre levnadsvillkor. Idag finns nästan inget sådant kvar. De politiska partiernas ideologier likriktas mot mitten. Likgiltigheten för de sämre ställda ökar och misstron mot de som har bidrag ökar. Har vi då fått ett bättre samhälle? Knappast, men vi har fått ett förändrat, om vi ser bakåt.

Läste om hur några dumbommar lurat frälsningsarmén på stora pengar. Någon dag senare hade dock armén fått en stordonation som täckte förlusten.


http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=154222
Ibland kommer rättvisan snart. Att lura en av världens mest utåtriktade kristna organisation i samhället när det gäller att hjälpa nödlidande i vårt segregerade samhälle är ondska. Frälsningsarmén arbetar utan egen vinning, när då några egoister försöker lura denna organisation är det ett tecken på människors ondska idag.


Hur och om dessa marodörer blir straffade vet jag inte. Men att Gud såg till att det kom in nya pengar det tror jag man kan se det som. Gud ser till de sina som det heter och väl är det. Undrar just om djävulen ser till de sina också? Tänker på de som gick den ondes väg och lurade armén. Tar nu den onde hand om dessa? Det får vi (troligen) aldrig veta.

Inga kommentarer: