Baudrillard, postmodernism och förödmjukelse.

Han anser att det avgörande i dagens moderna ekonomi, inte som hos Marx är att varan ska ses som ett bruksvärde eller bytesvärde, utan istället som ett symboliskt värde.

Varor köps i dag för vad de symboliserar och då i betydelsen av vilken status eller prestige de upplevs ge ägaren. Subjektivt, objektivt eller både ock.

Han kallar detta tecknens ekonomi, förvaltat och skapat av reklam och media.
Genom teve, som han tillmäter en stor betydelse, har veklighet och fiction suddats ut. Människor lever sig in i tevens serier och upplever dessa som lika verkliga som den verklighet de lever i. De bekymmer som seriers huvudpersoner och familjer upplever engagerar människor, till den grad att de upplever och känner lika mycket eller mer för dessa personers problem än för sina egna eller vänners och bekantas.

Allt kan bli såpoperor som följs av och engagerar människor. Realityserier, som Big Brother m.fl. i ett stadigt ökande produktionstempo, där människor ses som objekt att följa likt djur i bur, är vanliga och populära i dag.

Var detta behov kommit från, om det nu inte alltid funnits, är svårt att säga. Troligen är det först nu i vår tid som vi åter kan se människor förödmjukas och förödmjuka sig själva inför publik. Detta har inte varit möjligt på många år.

Senast var när offentliga avrättningar och tortyr var folknöjen. Men som sagt, även program som skulle förmedla scener av det slaget, in reality, skulle troligen bli populära. Människan är sig lik, enbart kulturen förändras. Behov av våldsinslag är säljande, det visar filmproduktionen på. Ingen film har varit så våldsam att publiken uteblivit.

Ja, så har det kommit till kännedom att den uppmärksammade kistkrossningen även förekommer i Norge.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=154307
Frågan man kan ställa sig är om det kanske är globalt förekommande och inte bara ett nordiskt fenomen?